Under 1900-talet spelade Hammarby Fotboll 36 säsonger i allsvenskan. Detta innebär att föreningen för närvarande ligger på trettonde plats i den allsvenska maratontabellen och visar att Hammarby tillhör en av de stora i svensk fotboll.

Det hela började annars 1915 då Klara SK gick upp i Hammarby IF. Den omedelbara anledningen var att Hammarby fått sin egen idrottsplats, vilket erbjöd möjlighet att få spela på gräs. Hösten 1918 gick även Johanneshovs IF upp i Hammarby och med dem följde de klassiska svartgul-randiga tröjorna (som kom att hänga med som representationslagets tröja till och med 1977). Den första stora framgången kom 1922 då klubben spelade SM-final mot GAIS. En match som spelades på Stockholms Stadion och som slutade med en 1-3 förlust.

Med en fjärdeplacering i Svenska serien, Östra 1923/24 kvalificerade man sig så till Svenska fotbollförbundets nya skapelse till säsongen 1924/25: Allsvenskan. Någon succé där blev det dock inte, 8 poäng på 22 matcher och en sistaplats. Den historiska första allsvenska segern togs på bortaplan mot Landskrona BoIS, 3-2 i vårpremiären.

Efter detta följde 14 säsonger i lägre divisioner, Östsvenska serien och division II Östra och Norra, innan det 1939/40 åter var dags för Allsvenskan efter ett lyckat kvalspel mot IFK Norrköping (segrar med 3-1 och 1-0). Väl i Allsvenskan gick det ungefär som förra gången, 10 poäng på 22 matcher och sist igen.

Även denna gång hann det passera 14 säsonger innan man åter var tillbaka i högsta serien, nu efter en djupdykning till division IV säsongen 1947/48 och två säsonger i division III. Till säsongen 1954/55 var man dock tillbaka i Allsvenskan. Det var i och med denna årgång, de klassiska 54:orna, som Hammarby IF på allvar etablerade sig som en svensk elitklubb. Det blev i första rundan tre allsvenska säsonger, men det räckte med ett år i tvåan istället för fjorton innan man var tillbaka igen. Denna gång för att stanna i fem säsonger, 1959-63. Som bäst nådde man två gånger under dessa år allsvenskans sjätteplats (1954/55 och 1959).

1960-talet såg ytterligare två allsvenska säsonger, 1965 och 1967. Båda slutade dock med en elfteplats och nedflyttning. Till säsongen 1970 hade man ännu en gång kvalificerat sig till högsta serien. Efter våren såg det ut att gå som vanligt, dvs utför, men det remarkabla inträffade. Laget gick obesegrat genom höstsäsongen och begreppet “hösten 70” kommer för alltid att leva i Hammarbys historia. Sången steg från läktarna och det slutade med en femteplats, klubbens dittills största framgång. Detta var också inledningen till föreningens i särklass mest stabila period, vilken kom att sträcka sig över 19 säsonger i följd i Allsvenskan.

Successivt flyttades positionerna fram under 1970-talet. Säsongen 1977 nåddes finalen i Svenska Cupen, förlust mot Östers IF på Söderstadion med 0-1, och 1979 luktade man på allvar på serietoppen (för att till sist sluta sexa).

Säsongen 1982 nåddes så föreningens hittills största framgång. En andraplats i Allsvenskans grundserie och sedan två SM-finaler i det detta år införda SM-slutspelet. Finalerna slutade med förlust mot IFK Göteborg med det sammanlagda resultatet 3-4, seger på Nya Ullevi med 2-1 men förlust på Söderstadion med 1-3. Stämningen kring dessa matcher talar man ännu om i fotbolls-Sverige. Oförglömlig är också 3-0-segern mot IF Elfsborg på Söderstadion i semifinalen, vilket gav en sammanlagd seger med 4-3.

Året därpå nåddes ännu en gång finalen i Svenska Cupen, även denna gång blev det förlust med 0-1, nu mot IFK Göteborg efter förlängning. Andraplatsen i cupen gav dock en plats i Cupvinnarcupen, vilket innebar debut i internationella cupsammanhang. I första omgången besegrades 17.Nentori från Tirana med sammanlagt 5-2, men därefter tog äventyret slut en mörk höstkväll på Helsingfors Olympiastadion där Valkeakoskan Haka avgjorde i förlängning efter att båda matcherna slutat 1-1. I och med denna match gjorde också Kenta Ohlsson, Hammarbys meste allsvenske spelare genom tiderna, sin sista match i den enda klubb han representerat under sin långa karriär. Han tillhörde A-truppen 1966-83 och totalt gjorde han 333 allsvenska matcher för Hammarby.

1983 blev AIK för svåra i SM-slutspelets kvartsfinal, sammanlagd förlust med 3-6. Året därpå var SM-finalen nära, 0-0 två gånger mot IFK Norrköping i semifinalen men utslagna efter straffläggning på Söderstadion. Säsongerna 1985-87 gav tre raka sjätteplaceringar, men sedan var det roliga slut. 1988 kom Hammarby sist och föreningens hittils längsta allsvenska svit bröts. Förvåningen var stor hos de flesta, men för den som ville se tecknen kan det knappast ha kommit som någon större överraskning.

Året därpå tog man åter steget upp i Allsvenskan efter den sanslösa 6-0-segern mot Karlstad. Två mål på övertid, det sista med 12 sekunder kvar av säsongen, gav serieseger på fler gjorde mål än Vasalunds IF. Segerskytt var nyförvärvet från Ope IF, Nicklas Jönsson. Sejouren i Allsvenskan blev dock bara ettårig och sedan dröjde det till 1994 innan man åter var tillbaka. Det året klarade man sig kvar efter kvalspel mot Kalmar FF, sammanlagd seger med 6-3, men året efter var det åter dags för nedflyttning.

Säsongen 1997 utvecklades till en närmast mardrömslik thriller, dock en sådan med lyckligt slut. Ärkerivalen Djurgården stod för motståndet under en säsong som innehöll det mesta. I vårderbyt mot Djurgården lyckades Hammarby med konststycket att byta en man för mycket, men tilldömdes till sist ändå segern. Vasalund använde en utländsk spelare för mycket varpå Djurgården tilldömdes mål man inte gjort. Djurgården hade grepp om serien, men Hammarby kom allt närmare. I höstderbyt mellan de båda klubbarna dominerade Hammarby och tog ledningen, men kom i andra halvlekens slutskede i underläge för att sedan kvittera på övertid. Inför sista omgången ledde Hammarby serien, men med nio minuter kvar av matcherna var Djurgården i Allsvenskan i kraft av de extra mål man inte gjort mot Vasalund men tilldömts av Fotbollförbundet. Och när säsongen väl var över så var det Hammarby som vunnit serien med fem poäng. En serieseger som inledde den allsvenska sejour vi nu är inne i och som än så länge givit en tredjeplats 1998 (klubbens näst bästa placering genom tiderna) och tiondeplats 1999.

Anders Kuick

Denna artikel har tidigare publicerats i Hammarby Fotbolls matchprogram den 10 april 2000. Till den nuvarande allsvenska sejouren kan vi nu lägga en åttondeplats 2000.