Ingen som följt Hammarby den senaste tiden har väl kunnat undgå att märka att det är en del unga spelare som börjat slå sig in i Hammarbys A-trupp och A-lag. Patrik Gerrbrandt, Peter Holm, Patrik Manzila och Erik Wedin är unga spelare som alla har debuterat i Allsvenskan iförda Hammarbydressen, senaste säsongerna.

Förutom dessa nämnda finns ytterligare ett antal unga, lovande och hungriga spelare som bankar på dörren. Hemsidan åkte till souvenirbutiken på Hornsgatan där en av bajens unga lovande spelare huserar om dagarna när han inte spelar fotboll, nämligen Ahmet Özdemirok (född 1981) för att ställa några frågor.

– Hej Ahmet, och tack för att du tar dig tid en liten stund och svarar på lite frågor, fastän det inte var bestämt i förväg.
– Det är lugnt.

– Hur länge har du arbetat här i Hammarbys souvenirbutik och hur kom det sig att du hamnade här?
– Jag har jobbat här ett tag nu, det är klubben som har ordnat det. Bättre kan det inte bli, jobba och tjäna lite pengar samtidigt som jag kan spela fotboll.

– Hur länge har du varit i Hammarby?
– Fyra år ungefär. Jag kom hit 97 från Farsta.

– Det är några unga spelare nu som kommit upp i A-truppen till i år och som är med och slåss om en plats i A-laget. Jag antar att det är ditt mål också?
– Självklart! Det är fyra killar som tagits upp i A-truppen till den här säsongen och sen är vi ett par från U-truppen som roterar två veckor i taget och som tränar med A-laget.

– Hur många gånger har du varit upp och tränat med A-laget?
– Jag var upp ett par gånger förra säsongen och nu i februari var jag upp tre veckor. Sen har jag varit uppe nu i drygt en månad.

– Du spelar med reservlaget nu. Vad är den stora skillnaden att spela med och mot seniorer än när du spelade med juniorerna?
– Tempot är mycket högre och mera närkamper. Mer fysisk fotboll. Det är mer nära A-lagsfotboll att spela med B-laget än U-fotboll. Det är absolut mer utvecklande att spela B-lagsfotboll än med U-laget.

– Hur är det att komma upp och träna med A-laget och hur tas ni omhand av de övriga spelarna?
– Inga problem. Det funkar jättebra och alla är snälla. Skulle man inte hänga med så är det alltid någon som visar hur det skall gå till och så. Man behöver inte vara blyg, man är en i gänget. Sen är det lättare också när det redan finns fyra grabbar med i truppen från U-laget förra året som man känner bra. Så, nej, det har inte varit några problem alls.

– Känner du att du utvecklas i Hammarby?
– Absolut! Snabbheten och tekniken har jag, men jag behöver fysiken och aggressiviteten och den finns i A-laget. Så det är det jag behöver utveckla mest. Sen får man givetvis inte sluta träna tekniken för det. När jag inte tränar med A-laget så tränar jag ibland med U-laget och tränar teknik, så jag får den biten också, det är bra. Det är bra om det blir en blandning.

– Känner du att du har en chans att komma med i A-laget?
– Jag var med i Svenska Cupen och satt på bänken hemma mot Örebro i Allsvenskan förra året. Men det gäller att ha tålamod, allt tar sin tid.

– På vilken position spelar du helst?
– Mittfältare. Innermittfältare. Men jag är allround och kan spela på vilken position som helst, men mittfältare är det jag helst spelar. Det är roligast och där har man mest boll.

– Du har nu tränat en del med A-laget. Är det några spelare som imponerar mest?
– Lasse Eriksson med sina kanonräddningar. Andreas Bild med sin spelförståelse som inte behöver springa så mycket för han hela tiden står rätt placerad och alltid är två steg före i tanken. Markstedt är hur stark som helst. Det går inte att ta bollen ifrån honom. En mardrömsmotståndare för en sån som mig som är kort och lätt.

– Hur var det att sitta på bänken mot Örebro förra året?
– Det var pirrigt. Det var nervöst när man kom ut och värmde upp en halvtimme innan matchen. När man kom ut till avspark och kände ”trycket” från publiken var man riktigt nervös, men det släppte när matchen kom igång. Man blir så fokuserad på matchen.

– Vad tycker du om Bajenpubliken?
– Dom är trogna och stöttar laget. Man hör nästan aldrig att de buar åt det egna laget utan stöttar alltid sitt lag. Jag skulle inte vilja spela i ett motståndarlag och ta ett inkast nere vid sidlinjen mot klacken heller för den delen.

– Nämn två spelare i Allsvenskan som du tycker är någonting ”extra”?
– Zlatan och Lasse Eriksson.

– En spelare i världen?
– För tio år sedan hade jag svarat Maradona. Han är för alltid kungen. Annars är Batistuta en favorit.

– Något annat favoritlag förutom Bajen?
– Napoli! (svarade blixtsnabbt). Det är min dröm att få spela i Napolidressen på ett fullsatt Sao Paolo Stadion.

– Tack så mycket för pratstunden Ahmet.
– Tack själv, det var bara kul.