Inne på Aftonbladets redaktion råder rena rama sommarhettan. Luften står stilla i det stora kontorslandskapet där människor ständigt är i rörelse. Men längst in finns ett mötesrum där svalka råder. Ett passande ställe för lite Bajensnack med den coole Hammarbysupportern Lasse Anrell.

När såg du din första match?

– Hösten 1970 mot Åtvidaberg, det slutade 3-1. Det var den matchen som inledde hela den här märkliga hösten då de inte förlorade en enda match. De låg sist när hösten började och jobbade vidare och det hela slutade med ett crescendo på Råsunda mot Malmö. Det var 30 000 där, bara Hammarbyare, det var mäktigt.

Vilken är din favoritmatch, eller vilka, genom åren?

– Det finns ju några matcher som jag vet att de har spelat otroligt bra, till exempel mot Kiruna. Då var det ett magiskt kortpassningsspel. Matchen mot Öster –70, första SM-finalen mot IFK Göteborg –82. Men den mäktigaste enskilda händelsen var derbyt mot Djurgårn –97 när Djurgårn gjorde 2-1 på slutet, Markus Karlsson tror jag det var, och sedan gjorde Filip Bergman 2-2 på övertid. Det betydde allting, de gick upp, det är den mest omtumlande upplevelsen.

Har ditt intresse för Bajen varit konstant sedan barndomen?

– Näe, jag höll inte på Bajen innan den där matchen 1970. Jag höll på en massa Värmländska lag eftersom jag har rötter där, och på Älvsjö där jag bodde. Det var en kompis som tvingade med mig till slut, och då blev jag helt tokig. Och sedan dess så har det hållt sig konstant, precis lika mycket. Ända till jag skrev av mig allt i boken “Skaffa dig ett liv” för några år sedan. Om det här intresset. Det var rätt kul att göra. Jag bodde utanför Stockholm åtta år, då blev intresset nästan ännu värre. Att bo på vischan och se mest bortamatcher, då blir man ännu tokigare.

Cirkusen kommer till stan…

– Ja, exakt.

Vad fick du för reaktioner på “Skaffa dig ett liv”?

– Till att börja med fick jag bra recensioner på alla ställen utom två. Det ena var SvD där en kille från Göteborg skrev att det var en värdelös bok. Han avfärdade min tes att det är jävligt jobbigt att vara Hammarbyare med att det är ännu jobbigare att vara IFK Göteborgare. Och så fick den dåliga recensioner i Hammarbyiten av Hasse Gänger som tyckte det var en pissbok.

– Annars fick den jävligt bra recensioner överallt. Från läsarna, allt från Bajen Fans förste ordförande Stefan Magnusson som kom fram och sade ”Fan, Anrell, äntligen en bok för oss förlorare”, till folk som skrev på Hammarby IFs offentliga gästbok. Det var en massa grejer som skrevs, otroliga grejer, folk som aldrig läst en bok, just från den typen av folk som aldrig läser böcker, utan tvingat sig själva att göra det. De hade suttit och läst den i ett par dygn utan att kunna sluta. Det var jävligt kul!

– Det är en häftig grej… just den målgruppen.

– Den kommer i pocket om ett tag, med ett snyggt omslag från Råsunda, en kanonbild, Hammarby-AIK för ett par år sedan, det står 1-0 till Hammarby vilket syns tydligt. Ett Martin Nauclear-omslag.

Foto: Linnéa Eriksson

Lasse sitter avkopplad, tillbakalutad i stolen och berättar glatt att Matte Werner fick ett eget kapitel i boken. Hur Matte i matchen mot IFK Sundsvall 1979 var fri med målvakten men dammade på från halva plan. Då han redan gjort tre mål orkade han inte springa längre. Hammarby vann med 6-1.

Hur viktig får fotbollen vara, och hur stor plats får den ta?

– Det är ju det som den där boken handlar om. Just det här uttrycket “Skaffa dig ett liv”, folk som inte förstår hur stor fotbollen kan vara kläcker ju ur sig sådana saker. Men jag menar, har man förstått fotbollen, vad den betyder för olika människor så är det ju inga problem. Då är det livet på ett sätt. Kan man inte få revansch på samhället eller omgivningen på något annat sätt, så kan man i alla fall få det genom fotbollen. Och så kommer en ny chans varje vecka. Så det finns inget som är större än det, tycker jag.

Var hamnar Hammarby 2001?

– Jag tror att de kommer tvåa. De kommer att ligga kvar där de ligger, om inget oförutsett inträffar. Om Hermansson eller Markstedt går sönder så vet man ju inte vad som händer. På mittfältet och i försvaret finns det ju rätt gott om spelare som kan hoppa in, men i anfallet är det tunnare. Jag tycker det är kul att se dem, det är en jävla balans i laget som det inte har varit på länge.

Vad har du för favoriter i laget?

– Min favoritspelare idag är Jonas Andersson. Det är ett bra svar, ett kul svar! Eller, nämen, på allvar alltså. Han är en fascinerande spelare som i vissa moment, i delar av matcherna, håller världsklass. Sedan så försvinner han ju och håller betydligt lägre klass, men han kan ju för fan slå inlägg som Beckham nästan. Fast han gör det ju inte hela tiden.

Han har skön känsla.

Ja, oerhört skicklig fotbollsspelare. Ett snabbt mittfältsspel som det ju är otroligt trendigt att ha. Det går fort.

Skjuter bra…

– Han slog en riktigt bra frispark mot Örgryte i den där vidriga cupmatchen. Vi för långa diskussioner hemma om honom, jag och mina tre Hammarbysöner. Ett namn till är Micke Andersson. Det finns riktiga Hammarbyare som hävdar att han är helt värdelös, bara för att han inte är så duktig på att passa. Men det är inte allas uppgift på en fotbollsplan att slå snygga passningar. Honom gillar jag också i all sin ojämnhet. Han slog en kanonpassning till Hermansson i derbyt. Han frispelade honom när skottet gick utanför krysset.

Är det något du vill framföra?

Jag tycker att Hammarbyskivan är jävligt bra! Den är verkligen anmärkningvärt bra!