Två gånger den senaste tiden har bekanta, inte utan en viss glädje, ivrigt berättat om hur kul de haft när det spelat fotboll tillsammans med kompisar och ungar. Innebär denna otippade men välkomna nyhet att spontanfotbollen är på väg tillbaka. Själv anser jag nämligen att den varit försvunnen en längre tid. Åtminstone i de områden jag själv rör mig i.

De lyckligaste minnena i fotbollslivet kommer från stunder där just fotbollen varit i centrum och inte resultatet. Med familj och vänner på landet, med kompisar på en sandig strand längs kusten eller med grannungarna på jordplätten bakom garaget där ena målet utgjordes av två rönnar och det andra av två björkar. Reglerna var flytande och den som sköt bollen över garaget fick minsann hämta den själv. Inspark från buskaget i hörnet av planen. För att inte tala om matcherna i kaninburen borta vid lekplatsen. Vilka drabbningar!

Frågan är om det verkligen är roligare att spela fotboll på Sony Playstation än på gräsplätten utanför. De flesta väljer tyvärr TV-spelet framför leken, men vet samtidigt inte om vad de går miste om. Eller är fotbollen så allvarlig idag att ingen vågar leka leken? Skrämmande i så fall.

I det här fallet går det heller inte att skylla på lokalbrist eller ”ingenstans att va´ ”. Fotboll kan ju spelas i stort sett överallt. Inte för att de avsedda grusplanerna är särskilt lockande, men bättre grus än asfalt. Det är bara att skippa glidtacklingarna. Och nog går det väl att hitta en gräsplätt även innanför tullarna.

Åker du E18 förbi Rinkeby och Tensta är det nästan alltid folk som spelar på grusplanerna längs vägen. Inga enhetliga tröjor och byxor och inga domare. Vuxna blandat med ungar. Bara fotboll – spontanfotboll.

Åker du förbi grusplanen i Jakobsberg är det förmodligen match i någon av de lägre divisionerna, eller så hänger moppegänget i mitten av planen och gör cirklar i gruset med bakdäcken på sina mopeder. Härliga dammoln.

– Fotboll? Vafan, eru puckad eller? Då blir man ju svettig.

Glädjen över att spela fotboll föder helt klart nya talanger och nya talanger drar ny publik till arenorna. Ingen kan ju motstå en artist och inget värmer som en schysst dragning. Talang föds man med, men det är glädjen och mängden fotboll som får talangerna att blomma ut och gå vidare i sin karriär på de gröna fälten.

Givetvis behövs även elitfotbollen och den organiserade ungdomsverksamheten i synnerhet. Den är ett sätt att engagera ungdomar vid sidan av skolan, något som jag personligen anser är nyttigt för just skolarbetet. Inte minst med tanke på att de schemalagda idrottstimmarna är så få. Det ena behöver inte utesluta det andra. Plats borde finnas för alla former av fotboll. Organiserad eller oorganiserad. Det är inte inramningen som är viktigt, utan att i slutänden få känna det rus som jag vet att fotbollen kan ge.

Nästa gång chansen ges är det bara att haka på. Det brukar bli ett gäng så fort matchen är igång. Och glöm inte – flest tunnlar vinner.