Solen skiner över ett sommarvackert Årsta IP. Hemsidan passade på att få ett par ord med vår vänsterback, Roger Sandberg. Roger har inte figurerat i laget på tre matcher och många undrar vad som hänt med vår tuffe vänsterback… Med hjälp av en liten Hammarbytjej från Vällingby, Josefina, fick vi lite svar på frågor från den mycket trevlige och ödmjuke Lulesonen.

Hur länge har du spelat fotboll?

Sedan jag var 5-6 år. Jag hängde med i äldre brorsans fotbollsgäng trots att jag var lite yngre. Jag kommer från en riktig fotbollssläkt där flera har mer eller mindre varit aktiva på en högre nivå inom fotbollen.

Vad tycker du om Hammarby?

Hammarby är mitt favoritlag, det är någonting speciellt att få spela för det lag man själv håller på. Jag såg själv min första Hammarbymatch på Söderstadion 1980-81.

Hur är det att spela i Hammarby?

Det är många fotbollsspelares dröm att få spela för Hammarby. Inramningen på Söderstadion, det stora intresset och det passionerade engagemanget är unikt för Hammarby.

Hur upplever du fansen?

Det känns ibland som deras engagemang inte möter några gränser. De är en STOR tillgång, men när det går tungt ibland så kan det vara tufft med förväntningarna och kraven. Det är inte kul att bli utbuad i en match även fast man har förståelse för fansens besvikelse.

Vilken är din önskeposition i laget?

Mittback. Men det är så många mittbackar i Hammarby numera att jag får nog nöja mig med en annan plats i laget.

Hur upplever du träningarna?

Träningarna har blivit mycket bättre på sistone. Det är ett högre tempo, vi kör mer smålagsspel. Det har sett bra ut på träningarna. Jag gillar dessutom att träna, få känna tävlingsinstinkten komma fram, det är någonting jag saknar just nu.

Hur laddar du upp före matcherna?

Jag har inga speciella ritualer. Man känner när matcherna närmar sig, då vill man gärna ta det lite lugnt innan, man avskärmar sig lite grann. Det är viktigt att äta rätt och förbereda sig rätt för matcherna. Vi äter ofta pasta på träningarna (mycket kolhydrater) men inför matcherna föredrar jag att äta potatisrätter, lite mer lättsmält. Vi får mycket bra kostrådgivning från Kungsörnen.

Vem är din favoritspelare och har du några egna förebilder?

Zinedine Zidane är en mycket stor fotbollsspelare, utan tvekan. Vad beträffar egna förebilder så har jag faktiskt inga sådana. Teddy Lucic är annars ett gott föredöme såväl som vår egen Johan Andersson som kan bli hur bra som helst.

Vad gör du på fritiden?

Det blir lite golf med grabbarna i laget. Annars kan det vara skönt att bara gå ut på stan och njuta av den vackra staden som Stockholm verkligen är.

Har du barn (och om ja, spelar de fotboll)?

Jag har en liten son på nio månader, Viktor. Det är lite för tidigt för fotboll (ett stort leende brister ut hos Roger) ännu men naturligtvis hoppas jag att han en dag skall spela fotboll, men han skall få välja själv. Jag tror dock att det är bra att spela fotboll eller någon annan lagidrott för den delen, den sociala biten utvecklas och det kan aldrig underskattas.

Hur känns det att vara borta från laget?

Det är aldrig roligt att vara borta från spel, jag har haft turen att sällan vara skadad. Några dagar går bra men veckor… Speciellt vid matcherna vill man verkligen vara med.

Hur blev du skadad?

Egentligen är det ingen skada. Jag har en “reumatisk ryggsjukdom” som numera diagnostiserats som Bechterevs sjukdom, en form av ledsjukdom. Nu är det inte så att jag har krokiga fingrar eller liknande men jag upplever ibland smärtar efter matcher och träningar. Jag har haft detta problem i ett drygt år nu så det känns en viss lättnad att få veta vad det är.

Tror du att laget saknar dig?

Innan Roger hinner svara flikar Stig Anwret in med ett bestämt JA på den frågan! Stig tycker att Roger sprider positiv entusiasm och gåpåar-anda på träningarna såväl som på matcherna.


Spelmässigt tror jag inte det. Man hoppas ju naturligtvis att man saknas, att man gör ett bra jobb för laget, att man alltid ger allt.

När tror du att du kommer tillbaka till spel och A-laget?

Jag skall gå på individuell träning ett par veckor och sen skall vi ha en utvärdering med fysläkarna. Jag skall framförallt träna på rörlighet och styrka. Eftersom jag har en så pass sällsynt sjukdom så får man ändå mycket uppmärksamhet och bra vård.

Hur tror du det går för Hammarby i år?

Vi siktar på att bli bättre än förra året, det beror lite grann på utvecklingen under säsongen. Men vi måste komma ifrån det här med att “titta nedåt” i tabellen och istället slippa spela med kniven på strupen och sikta uppåt.

Det har gått lite trögt på sistone, när du tror du att den positiva fotbollen kommer fram igen?

Jag tycker att vi stundtals spelat positiv fotboll, men vi har däremot inte lyckats behålla nivån i hela matcher. Naturligtvis har vi haft några djupdykningar (derbyt mot Djurgården bl.a.) och ibland är det svårt att själv förstå varför inte laget presterar mer i vissa matcher.

Vad tycker du att Hammarby kan förbättra?

Det mesta handlar egentligen om att våga, vi har så pass bra spelarmaterial i Hammarby. Vi måste kunna spela mer efter marken, spela oss fram till målchanserna.

Hur ser du på utvecklingen på längre sikt, exempelvis nästa år?

Framtiden ser bra ut, det är många unga spelare på frammarsch. Det är även i övrigt en positiv stämning i klubben. Tyvärr, är mycket avhängigt av att ekonomin fixas i klubben.

Till slut, vad tror du om AEG affären?

Jag är positiv till den. Vi måste anpassa vår verksamhet efter förutsättningarna och där har vi kanske inte så många alternativ, just nu. Elitidrotten ställer helt andra krav idag än vad den gjorde för 5-10 år sedan och det är viktigt att hänga med om man vill konkurera, även internationellt.

…vi släpper iväg Roger till sin familj och skickar med honom våra bästa lyckönskningar för en snabb rehabilitering och återkomst i den grön-vita tröjan.

Frågorna och intervjun har gjorts av Josefina Nieminen, 9 år.