Den gamla hederliga hejaramsan “Vi é vackrast, vi é bäst, vi é dom som vinner mest, HAMMARBY” skapades ur obotlig optimism någon gång runt 1970. Den har sedan levt kvar genom generationer av Bajensupporters och existerar i allra högsta grad än idag. Nu är den fyndiga texten dessutom helt sann.

Vackrast har vi alltid varit, bäst förmodligen mest i våra egna ögon, och att vi skulle vara de som vinner mest har åtminstone stämt vid spel i andra-divisionen. Men nu, mina damer och herrar, rackarns rövare, bollkallar och baroner, nu HAR vi vunnit mest! Åtta segrar innebär att Hammarby IF är Allsvenskans mest segerrika lag. Vi är placerade på en förstaplats, vilket innebär att vi just nu är bäst. Och vackra, det är vi ju som vanligt i särklass bäst på att vara.

Förutom de tre redan uppräknade kriterierna har en Hammarbyit skjutit in årets mål. Johan Anderssons hästspark med knorr mot Trelleborg från 32 meter är något av det grymmaste som skådats på Söderstadion. Det är inte överraskande, Johan har varit nära drömmål tidigare och han har ju faktiskt sparkat in ett gäng frisparkar förut.

Angående hästsparkar kanske den minnesgode minns matchen mot IFK Sundsvall på Söderstadion 14/6-1981. “Blixten slår aldrig ned på samma ställe två gånger” hävdar de som vet.

– Tjacka blixtlås, säger vi som såg det hända i just den matchen.

I halvtid var ställningen 2-2. Tio minuter in på andra fick Bajen straff. På den tiden var laget fyllt med trixande tekniker vilka inte var betrodda att slå de straffsparkar laget fick. Det gjorde istället, den enligt publiken minst bollbegåvade spelaren, mittbacken Björn Hedenström. Hans första straff kom mot Malmö FF på Söderstadion tidigare på våren samma år. Det var underläge 2-3 och ”Heden” klev fram. Diverse gnissel och suckar uppstod bland de 7 781 på läktarna. Det bekom inte “Heden” som klippte in den hårdaste straff som någonsin skådats. Bollen gick klockrent in i krysset, träffade den lilla ramen som håller nätet på plats och flög rakt ut. Folk visste inte vad som hänt förrän Bajenspelarna jublade. Det var svårt att hänga med i den bollbanan.

Och så stod han då där igen. Denna gång visste hela Söderstadion vad som väntade. Och visst, “Heden” gjorde som vanligt, en ryslig kanon upp i krysset och ledning 3-2. Så kom det där med blixtens andra nedslag. Hammarby fick frispark cirka tio meter in på Sundsvalls planhalva. Kent “Kexet” Svensson stod närmast. Ingen förväntade sig något speciellt från det avståndet. En rullning åt ena eller andra hållet. Sundsvallspelarna kikade efter någon att markera. Var är Putte, Werner, Billy, Rönnberg, Uffe Eriksson och lille Gerhard? De sökte förmodligen även Kenta som av någon anledning inte lirade just den matchen. Tankar om att ställa upp en mur fanns inte.

Bollen låg placerad cirka femton meter från den avbytarbänk Hammarby idag alltid använder, tio, hmm, kanske fjorton meter in på deras planhalva. Helt plötsligt klippte “Kexet” överraskande till! Det blev en osannolik träff på bollen som seglade iväg mot målburen framför Västra läktaren. Innan någon förstått vad som hänt låg den där inne i målet och snurrade. Nätet i målburens vänstra gavel svajade en stund. “Kexet” var salig, och publiken, 8 529, jublade ikapp. Det hade enbart passerat fem minuter efter “Hedens” straff, och så kom detta. En enastående individuell prestation från en av lagets mer anonyma spelare.

Punkgruppen The Clash släppte hösten –80 trippelalbumet “Sandinista”. Första spåret på andra skivan var “Lightning strikes not once, but twice”. Måhända levde ekot från den låten kvar på Söderstadion? “Hey! Strike! Not once…Strike! But twice!”.

Hur som helst hade blixten slagit ned två gånger på fem minuter och som så många gånger förr trodde publiken inte sina ögon. Det gjorde den inte i slutet av matchen heller för den delen, när Sundsvall lyckades kvittera till 4-4 och få med sig en pinne hem. Matchen mot Malmö FF slutade även den 4-4 så det där med blixtar och “aldrig” kan ni verkligen glömma.

Det var alltså blixtrande fotboll då, och visst gnistrar det om Hammarby idag med. Söder Bröder Glöder! Då, liksom nu, skanderade publiken “Vi é vackrast, vi é bäst, vi é dom som vinner mest, HAMMARBY!”. Övertygelsen i de tappra rösterna är lika stark nu som då, men Hammarby IF är just nu exakt vad ramsan står för, vackrast, bäst och vinner mest. Och du Blixten, var slår du till nästa gång? Bakom Eddie Gustavsson eller Andreas Isaksson? Varför inte bakom båda? Lightning strikes not once, but twice!

Det blixtrar om Bajen!