Södermalm 2001-08-31

Öppet brev till
Mats Sjöström, Göteborgspolisen
Jan Nilsson, IFK Göteborg
Lars-Åke Lagrell, Svenska Fotbollförbundet
Tommy Theorin, Svensk Elitfotboll

Som alla vet spelades det fotboll i Göteborg i måndags. Vad som borde kunnat bli en fotbollsfest förbyttes raskt i helig ilska, vanmakt, djup bedrövelse och sorg. Det är svårt att med ord beskriva vad jag känner men det som hände var att det överlagda, fullständigt meningslösa och riktigt fega våldet återigen visade sitt fula tryne.

En Hammarbyare, tillika bussvärd på en av Bajen Fans-bussarna, kommer på efterkälken på väg till matchen och Gamla Ullevi. Utanför ett parkeringsgarage blir han och andra attackerade, av vad som påstås ha varit supportrar till IFK Göteborg. Jag skriver “påstås ha varit supportrar till IFK Göteborg” för jag har svårt att tänka mig att riktiga supportrar beter sig på det här viset.

Ut från parkeringsgaraget kommer gärningsmännen med järnrör och skrider till verket. Efter en stund ligger Hammarbyaren kvar på marken, djupt medvetslös efter den grova misshandeln. Vid denna tidpunkt står vi andra förmodligen upp, intet ont anande, på läktaren på Gamla Ullevi och håller en tyst minut för att hedra en bortgången ledare inom IFK Göteborg. Vilka kontraster.

Efter matchen informeras jag om den grova misshandeln “Järnrör mot huvudet”, vad i hela friden är det för människor som gör sådant? Vad är det som har gått så kapitalt fel? Hur kan någon bara komma på tanken att göra något dylikt?

Resultatet av den grova misshandeln är att Hammarbyaren ligger kvar i Göteborg med skallfrakturer. Läget betecknas som allvarligt men stabilt. Han skall nu hållas nedsövd under två till tre veckor för att läget skall kunna stabilisera sig ytterligare. Låt oss hoppas att han klarar sig igenom detta utan men.

Jag påstår att det här aldrig hade behövt hända.

Under min resa ner till Göteborg samtalade jag ett antal gånger på telefon med polisens insatschef, Mats Sjöström. Mats var förhoppningsfull och sade att “supporterpolisen hade kontroll på bråkstakarna runt IFK”.

Vad som förbryllar mig i så fall är hur detta kunde ske. Enligt uppgift kom Hammarbyaren ca. 75 meter från den pub där flertalet tillresta Hammarbyare hade samlats. Polisen hade ett antal poliser runt om och i närheten av Gamleport för att se till att inga incidenter uppstod där. Ändå inträffar detta så nära puben. Hur är det möjligt?

Vad som är än mer oroande är att valet av ställe att gömma sig på inte kan ha kommit som en överraskning för någon. Tidigare i år skall tillresta Djurgårdssupportrar enligt uppgift ha blivit attackerade på samma ställe och liknande sätt. En journalist skrev initierat om hur det hela går till: En står utanför och håller vakt och kontaktar sedan via mobil sina kamrater som kommer
störtande med diverse tillhyggen. Hur kunde detta faktum förbises i säkerhetsarbetet kring måndagens match?

En reflektion jag gjort är att jag tror att en bidragande orsak till att händelser som dessa inträffar, har att göra med valet av tid för matchstart. I normala fall startar matcher på vardagar klockan 1900. Denna match startade först 2015. Kanske finns det anledning att diskutera inom svensk fotboll om vi skall följa Englands exempel och förlägga så kallade högriskmatcher till lördag- eller söndagförmiddagar?

Till sist kan jag konstatera att saker och ting ändrats ganska mycket på en punkt. Som ni kanske kommer ihåg gick det absolut inte att Hammarbyare fick sitta på långsidan på Gamla Ullevi vid matchen mot Örgryte i våras. Även denna match betecknades som en högriskmatch, vilket de ca. 150 st. tillresta Hammarbyarna fick erfara: supportrar med synliga Hammarbyattribut nekades inträde på långsidan, de som tagit sig in ändå blev helt enkelt utslängda. Under måndagens match var det inga som helst problem med detta. Hammarbyare satt på olika sektioner på långsidan och mig veterligen inträffade inga incidenter.

Jag skrev följande sist: “Jag tycker det är väldigt trist att ni, våra supportrar, inte skall kunna åka på en match till Göteborg utan att bli behandlade som boskap och brottslingar.”. Den här gången blev vi bättre behandlade av polisen, vilket är glädjande, men tyvärr inträffade en långt allvarligare incident än att bli utestängd från delar av en fotbollsarena.

Frågorna jag ställer är:

Hur kunde polisens insatschef säga att “supporterpolisen hade kontroll på bråkstakarna runt IFK” när man uppenbarligen inte hade det?

Hur kunde säkerhetsorganisationen förbise det faktum att det parkeringsgarage som tydligen använts som gömställe tidigare inte bevakades bättre, speciellt med tanke på att det låg på vägen från Gamleport till Gamla Ullevi.

Hur kommer Svenska Fotbollförbundet att agera vid framtida högriskmatcher? Kommer man att ta lärdom av det inträffade? Kan man lära något av länder med större erfarenhet av detta?

Den sista frågan jag ställer till mig själv är om Hammarby IF, eller andra Stockholmslag, kan spela fler bortamatcher i Göteborg eftersom vår säkerhet tydligen inte kan garanteras? Det skulle också vara intressant att få en förklaring från polisen om hur man tänkt i de olika fallen, dvs. Örgrytematchen och Göteborgsmatchen. Utslängda supportrar ena gången men inte andra.

Trots att situationen blivit bättre under åren har vi fortfarande problem som vi inom svensk fotboll måste fortsätta att jobba med. Bajen Fans bussvärd ligger kvar brutalt misshandlad och nedsövd i Göteborg efter en fotbollsresa. En tragedi främst för honom och hans familj men även för polisen, Hammarby IF och Fotbollssverige,

Hälsningar,