I förmiddags kom Erik Pilfalk till Alicante efter en minst sagt turbulent
flygresa. Redan i Stockholm förvarnade kaptenen om turbulens över Sydeuropa.
Och över bergen så var förvarningen ett faktum. Efter att ha applåderat
kaptenens landning kom den ena spaka resenären efter den andra ut ur
planet. Det hade som sagt varit en skakig resa.

Erik tittar sig lite oroligt omkring när han kliver ut från flygplatsen. Han
vet inte vem som ska träffa honom. Men en Hammarbytröja över axeln gör att
han snabbt hittar rätt.

En bilfärd från Alicante till La Manga tar lite drygt en timme. Under resan
hinner Erik berätta lite om sig själv och hur han hamnade i Hammarby. Erik
är född 1981. Han är en och nittio meter lång och väger 85 kilo. Han spelade
som artonåring mittback i Nackas division ett-lag. Han är vänsterfotad och
spelar helst innerback.

Efter hans fina insatser i Division I Norra fanns det flera elitklubbar som
var intresserade av honom, bland annat AIK. Men intresset svalnade och Erik
skrev i stället på ett två-årskontrakt med Nacka. Förra våren så lånade
Nacka ut honom till Älta. Anledningen till klubbytet var att Erik ville
satsa på arbetet och så var det rörigt i Nacka. Och när sedan klubben
gick i konkurs, så tillhörde Erik hastigt och lustigt Älta. – Jag blev minst
sagt förvånad. Jag trodde att jag var fri att går till vilken klubb som
helst. Men så var det inte.

I Älta var en viss Magnus Lefvert verksam. Magnus frågade Erik om han skulle
prata med Hammarby. Höra sig för lite …

Under hösten förra året så bestämde sig Erik för att satsa på fotbollen. Han
berättade för Älta att han tänkte lämna klubben. Hammarby hörde av sig strax
före jul … men Erik hade fått problem med ljumskarna i oktober och de var
inte helt ok än. Tommy Davidsson sa då att Erik skulle höra av sig när
ljumskarna var bättre. – Jag var besviken under hösten, eftersom jag hade
bestämt mig att träna hårt. I stället fick jag vila och rehabiliteringsträna.

Det fanns flera andra klubbar som var intresserade av att knyta Erik till
sig. Så den första veckan i år tränade Erik med Väsby och den andra veckan
tränade han med Syrianska. Sedan var det dags för Hammarbys A2-lag. Efter
två träningar med Kristoffer Junegard, Rickard Kyrk, Jimmy Müller … så
skickade Tommy upp Erik till A-laget. Det första Anders Linderoth och Billy
Ohlsson sa till Erik var: “Vi behöver ingen mittback.” Men Patrik Gerrbrandt
var skadad, så det fanns en plats i träningstruppen. Och efter bara två
träningar så fick Erik reda på att han skulle få vara med och träna fram
till La Manga-lägret, under förutsättning att det gick bra. – Hammarby var
väldigt tydliga med att berätta under vilka förutsättningar jag fick vara
med och träna. Jag kände kniven på stupen. Och så blev jag jätteglad när jag
fick jag reda på att jag skulle spela mittback mot Brommapojkarna på
söndagen.

Matchen mot Brommapojkarna blev inte riktigt som Erik hade tänkt sig. Antti
Pohja blev magsjuk och det blev en del omkastningar i laget. Det slutade med
att Erik fick spela vänsterback i stället för innerback. Han gjorde ett litet
misstag i början av matchen och trots att han mycket väl visste att han inte
skulle tänka på det utan bara spela vidare, så fastnade misstaget i minnet
och malde där resten av matchen. Så när Erik på måndagen blev inkallad till
“det lilla rummet” på Årsta, var det på lite darriga ben han steg in. Anders
Linderoth började med att fråga hur det känts under träningarna. Och sedan
sa han att det gått relativt bra … han sa det på ett sätt som gjorde att
Erik trodde att det var kört. Men sedan fortsatte Anders … så vi vill gärna
ha med dig i truppen och vi vill att du följer med till La Manga. – Jag blev
så himla glad. Och jag gick raka vägen och sa upp mig. Ända från första
kontakten med Hammarby har det känts jättebra. Det är otroligt egentligen!

Efter någon vecka med flera träningar om dagen, kändes det segt i kroppen.
Erik pratade då med Max von Schlebrügge och han lugnade honom. – Det går
över Erik, sa Max. Annars är det Christer Fursth som fungerar som något av
en fadder till Erik.

I dag på eftermiddagsträningen så sprang Erik och tränade styrka. Vi får
hoppas att den ömma foten blir snabbt bättre.

Ett varmt välkommen Erik och lycka till!