Efter en underbar vecka på den spanska sydkusten är en del saker som fastnat
i skallen lite hårdare än andra. Anders Linderoth, Thom Åhlund och Lasse
Eriksson har hittills tränat Hammarby vid femtionio tillfällen. De har lett
laget mot kvalificerat motstånd vid åtta matcher. Hammarby har redan tränat
på gräs i två veckor och gräset blir underlag nästa vecka också. Det är
klart att laget ligger längre fram i utvecklingen jämfört med tidigare år.

I samband med matchlägren i Egypten och Spanien har Hammarby flyttat från
mörker och kyla till ljus och värme. Det är klart att det känns lättare att
träna och spela när solen skiner och ger ljus, värme och energi. Det är
klart att det är lättare att vara glad och pigg i ljus och värme, och
självklart läker småskavanker bättre i ett varmt klimat.

Anders och Thom låter spelarna i varje träningspass arbeta med passningar,
vändningar, mottagningar. Övningarna utmanar spelarna, de ställer krav på
dem och det börjar så smått synas i spelet. Defensivt ser det precis som
förra året mycket säkert ut. Backlinjen med Mikael Hellström, Jonas Stark,
Johan Andersson och Suleyman Sleyman är än mer samspelt. De är följsamma i
sitt spel. De agerar som en enhet. Det är en fröjd för ögat att se hur de
spelar tillsammans. Suleyman börjar närma sig landslagsnivå i sitt spel. För
hans del så handlar det om att få kontinuitet, att höja lägstanivån
ytterligare ett snäpp. Det gör han alldeles säkert under året om han får
vara skadefri.

Vem som ska stå i målet bakom backlinjen är det många som haft synpunkter
på. Eventuella frågetecken är uträtade till utropstecken. Hammarby har två
bra målvakter! Erland Hellström har periodvis visat vilket potential han
har. Nu måste han tillsammans med Lasse Eriksson arbeta vidare, så att hans
spel hamnar på en stabil hög nivå. Ante Covic har också gjort mycket bra
ifrån sig. Hans rörelseschema i målet är högklassigt, han har ett härligt
grepp och är bra i luften. Han har inga problem med att göra sig förstådd
eller förstå vad andra menar, språket är inga problem. Vem som kommer att
bli förstemålvakt går inte att avgöra än. Men det kommer att bli en tuff
kamp mellan våra målvakter. Och den blir de inte sämre av.

En spelare med mycket stor potential är Kennedy Bakircioglu. Det har vi
vetat om ända sedan han kom till Hammarby. Hans offensiva spel är i sina
bästa stunder av världsklass. Han briljerar i mottagningar och underbara
passningar. Men han har brister också. När Kennedy får frågan om var han helst
vill spela, så svarar han ofta “mellan mittfält och forwards”. I de
matcher som Kennedy spelar innermittfältare, så är det just i den positionen
som han hamnar efter ungefär en kvart av matchen. Det innebär att det blir
defensiva hål på mitten. Att arbeta från försvarssida är något Kennedy måste
lära sig. En annan sak som Kennedy skulle må bra av att förändra lite, är
att använda tiden före och efter träningen på ett bättre sätt. Han skulle ta
chansen att träna lite extra, att stanna kvar efter träningen och slå
frisparkar eller träna avslut, att springa lite extra, att köra lite extra
styrketräning … Skulle Kennedy göra det, så har vi den landslagsspelare vi
alltid vetat om att han kan vara. Här har Anders och Thom en viktig uppgift.

En annan spelare som gjort mycket bra ifrån sig är Trym Bergman. Han har
fått spela yttermittfältare och det är nog den positionen som passar honom
bäst. Han ser pigg ut och han hugger som en kobra. Det spelar ingen roll om
bollen är i huvudhöjd eller om den är på marken. Trym attackerar den i
maximal fart. Han har fått vara skadefri ett bra tag och det har gett
resultat.

Hammarbys trupp är både bättre och jämnare än på mycket länge. De spelare
som förra året var på gränsen har ersatts med spelare som aspirerar på en
plats i startelvan. Det är självklart att kvaliteten på träningar och
matcher blir bättre. De nya spelarna är inte bara duktiga fotbollsspelare de
är också underbara personligheter. Det har gjort att de snabbt kommit in i
gänget och ytterligare höjt stämningen.

Om vi tittar lite på spelet så pendlar det fortfarande mellan lysande
stunder och perioder av slarv och felbeslut. Det ser bra ut defensivt. Men
offensivt kan det bli, och kommer att bli, bättre. Hammarby ger bort bollen
väl enkelt ibland och det måste bli bättre fart i passningsspelet. Det krävs
ett större tålamod och en mer koncentrerad målmedvetenhet.

Under Anders och Thoms ledning så har framförallt passningsspelet
utvecklats. Hammarby spelar ett rörligare och snabbare passningsspel jämfört
med förra året. Det är inte bara sättet att träna som lett till
förändringen, även här har de nya spelarna bidragit, de har spetsat till
både farten och tekniken. Och det är klart att det påverkar sättet att
spela.

Just när det börjat slarvats med nedjoggningen så reste sig naprapaten
Magnus Carlsson vid den förstärkta frukosten och sa att spelarna skulle ta
med sig gymnastikskorna efter matchen mot Lokomotiv Moskva. Minst 15
minuters nedjoggning efter matchen väntade spelarna. Det var skönt att höra,
eftersom det ofta brukar slarvas med den delen av träningen. Att det inte
skett någon gemensam nedjoggning efter de senaste träningarna var bara ett
olycksfall i arbetet.

En annan fråga som börjar närma sig en lösning är lagkaptensfrågan. Flera av
spelarna har berättat att egentligen inte spelar någon roll vem som är
kapten. Det är nog inte riktigt sant.

Visst spelar det roll. Men det gäller att hitta en spelare som dels är
ordinarie, dels har ledaregenskaper lite utöver det vanliga. Hittills har
Christer Fursth, Mikael Hellström, Peter Markstedt och Johan Andersson fått
prova på. Vem som till slut får äran och ansvaret återstår att se.

Till sist ett par saker som jag inte har haft en aning om. Peter Holm är
vänsterhänt och högerfotad. Ante Covic sparkar bollen med vänster fot och
kastar ut den med höger arm. Antti Pohja är högerfotad och vänsterhänt. Är
det vanligt? Vet inte …