Hammarby förlorade SM-guldet 1982, men de vann en ny supporter: Johan Roth från Växjö i Småland. Sedan drygt fem år tillbaka bor han på Söder i Stockholm – mitt i Bajen-land. Favoritlaget är självklart.

Men du är från Växjö – ska man inte hålla på Öster då?
– När jag var liten höll jag på Öster. Men i 12-13-årsåldern började jag höra en del skitsnack om Österspelarna. Det ryktades att de gick omkring och var diviga på stan i Växjö. Då tappade man sugen lite, samtidigt som jag ändå tyckte att de spelade bra. Nu har det ju gått ordentligt utför för Öster …

– När Hammarby förlorade finalen 1982 – jag var 14 år då – tyckte jag synd om dem. Samtidigt började jag intressera mig för myten kring laget; det där med Klacksparkens vänner, publiken och kulturen kring föreningen och Söder. Jag blev en smygbajare till att börja med. Riktig bajare blev jag nog för sex-sju år sedan. Och när vi sedan flyttade till Stockholm och Söder 1997 blev det än mer naturligt att bli frälst på allvar.

– Jag gillar Söder jättemycket, har alltid velat bo här. Delvis beror det nog på att det är Hammarbys stadsdel. Det känns bra att bo mitt i Bajen-land!

Vad är det som är så speciellt med Hammarby?
– Det som lockar mig mest är kulturen kring laget och själva inställningen i föreningen. Plus att publiken är helt fantastisk och att jag älskar Söder. Grundtanken att publiken ska underhållas gillar jag. Egentligen har Hammarby kanske inte spelat så rolig fotboll i år – till exempel jämfört med 1982 – men att föreningen sparkar en framgångsrik tränare för att de tycker att det är för tråkig fotboll är ändå en tanke som på något sätt tilltalar mig.

– Det finns en sån skön galghumor hos fansen. Att ha så många hängivna fans trots så många motgångar tycker jag är helt fantastiskt. Och förmodligen unikt.

Går du på alla matcher?
– Tyvärr är jag inte så aktiv Bajare som jag skulle vilja vara. Eftersom jag själv är fotbollstränare har jag ofta match när Bajen spelar. Säsongskort är uteslutet eftersom jag bara skulle kunna gå på sådär 25 procent av matcherna. Ofta är jag ute för sent när jag väl är ledig och då är biljetterna slut. Jag skulle verkligen vilja gå oftare på matcherna om jag kunde! Det är ofta lättare att komma iväg på Hammarbys bandy och handboll, eftersom det är en annan säsong.

– Men jag dricker kaffe ur en Hammarby-mugg på jobbet och har satt upp en vimpel vid mitt skrivbord, om inte annat för att reta kollegor som är AIK:are och Djurgårdare. Och min fru har ett par snygga Hammarby-trosor …

Höjdpunkter i ditt Hammarby-liv?
– Ett starkt minne är när jag såg en bandymatch på storbilds-tv i Eriksdalshallen. Vilket tryck! Sen är förstås guldet från 2001 väldigt speciellt. Att gå omkring på Söder den kvällen laget firades på Medborgarplatsen var en oerhört stark känsla. I minnet finns också 1982 när Hammarby missade guldet. Det var ju då mitt liv som bajare började.

Har du något favoritlag eller någon favoritspelare?
– Laget från –82 spelade underbart. Spelare som Nacka Skoglund kan man ju inte heller bortse ifrån. I förra årets lag är Kennedy Bakircioglu en favorit – och Petur Marteinsson var ruggigt bra. När klacken skrek “Peitur leikur” var det så att man rös.

Vad tror du om Anders Linderoths möjligheter?
– Det blir nog tufft. Jag tror att han kan lyckas, men det kommer att ta tid! Linderoth brukar stå för en svårare typ av spel, så det tar tid innan man ser resultat. Jag skulle tro att det går sämre i år än förra året, men vi måste ha tålamod. Frågan är om fans och styrelse har det …

– Sören Cratz lyckades verkligen få ut mesta möjliga ur det lag han hade att jobba med. Men hans stil med disciplin och inställning håller kanske inte i längden. Det kan nog ha varit bra för honom att få sparken. Att bli kickad och ändå ta SM-guld gör honom till en slags martyr. Jag tror knappast att han skulle kunnat upprepa bragden två år i rad.

Skulle du någonsin kunna svika Bajen och byta favoritlag?
– Nej! Aldrig hålla på något annat lag! Som fotbollstränare är jag dock ganska analytisk av mig och väldigt intresserad av spelet som sådant. Därför kan jag absolut tillåta mig att se kvaliteter i andra lag. Jag kan till exempel tycka att Djurgården spelat fin fotboll under säsongen 2001.

– Om jag inte själv varit fotbollstränare hade jag förmodligen varit en mer “enögd” Bajare. Jag är nog lite för analytiskt lagd när det gäller fotboll. Jag kan till exempel inte förmå mig att skrika på straff om det uppenbart inte är det … Överhuvudtaget gillar jag inte när publiken skriker negativa saker utan anledning. Det är bättre att heja på sitt eget lag än att nedvärdera det andra.

Fotnot: Hammarby Fotboll vill påpeka att Sören Cratz inte fick sparken utan fullföljde sitt kontrakt.