Hemsidan bad tidigare läsarna att skicka in sina bästa Bajenminnen.

Här kommer några av alla minnen vi har fått mejlade till oss.

Vi kommer lägga ut flera härliga Bajenminnen, vi tar några i taget, så fortsätt gärna mejla in!

Bästa Bajenminnet på senare tid var förra sommaren. Jag tror det var den 15 juli. Bortamatch i Halmstad. Solen sken och det var riktigt varmt i luften. Hela sommarstaden var fylld av grön-vita färger. Jag hade tagit med den då nya flickvännen (som är från Halmstad, men som ska omvändas till Bajare, så klart!) till den sjungande Bajenklacken. Vi var väl 3000 personer sas det. Tre tusen (!) bajare på en bortamatch 50 mil från Söder. Bara det är härligt! Och det hördes. Det var nästan som att stå på Söderstadion, fast på något sätt var det här mäktigare. Vi spelade ju borta men vi hördes mer än på länge. Kvastarna, eller vad dom nu heter där nere, satt ju så att säga på läktaren och bara tittade på. Och det gjorde Halmstads lag också. Vi vann en härlig seger över ett förväntat topplag. Och för någon minut var vi också serieledare. Tänk om semestern kunde börja lika bra i år. Tänk om vi kunde slå Djurgården med ordentliga siffror och samtidigt hålla nollan den 15 juli. 2002.

/ Tobbe

Nackas första match efter hemkomsten från Italien. Jag stod på Gubbläktarens
fjärde bänk mot Nynäsvägen. Bajen mötte Karlstad och Nacka la en hörna direkt i
mål. Motståndarbacken hette Styrman och man hörde Nackas tugg till honom, du
Styrman ska ja ta dig på styrbords eller babordssidan. Detta är bara ett av alla
Bajenminnen

Bengt Ullskog
“Bajen4ever”

Tjena!
Alla skriver nog nåt om sm-guldet eller nåt sådant men för mig var det
stort men inte störst! Det absolut största minnet för mig med Bajen är
definitivt när de fyllde 100 år och mötte Porto i jubileums match! Bajen
vann med 2-0 och kommer aldrig glömma när klacken applåderade åt
portospelarna när de jogga förbi framför! Kommer inte glömma heller när
Lasse då i Porto värmde upp på planen det var kul att se honom! Men
definitivt när Peter Berggren tryckte in målet o hela söder skanderade ”
Vem fan är Cantona, Vem fan är Cantona ,när vi har Peter Berggren, när
vi har Peter Bergren, när vi har Peter Bergren, vem fan är Cantona”. EN
bra sång som innehåller humor,fantasi o ärlighet!

Mvh Robert

“SÅ LÄNGE DET FINNS LIF FINNS DET HOPP”
Rubriken är DN:s 17 oktober 1966.
Jag hade förmånen att få sitta på bänken (som bajenläkare) och se Bernt Lif kvittera till 1-1
10 minuter före slutet i kvalmatchen mot Gunnarstorp bland slagghögarna i nordvästra Skåne. Vänster-flajern bestod av familjen Skoglund(Lennart 37 och Karl-Erik ,Ya), högerflajern av Kenta(17)och Tom Turesson å så Lif i mitten. Det var ju 2-3-5-uppställning på den tiden! I målet stod karlstadsonen
Svenne Lindberg som jag bäst kommer ihåg för hans flugpapper: Före matcherna kletade han in nyporna med äckligt kletiga gammaldags flugklisterremsor för att få bra grepp.
Efter 80 minuters spel hade misströstan så smått börjat sprida sej när plötsligt dittills osynlige Tom Turesson gjorde en lång solorush, passade Lif som slog in kvitteringen.
Sen var det raka spåret till Allsvernskan: 5-0 mot Saab på Råsunda inför 25 092 betalande åskådare och sen 1-1 på neutral plan, Idrottssparken i Norrköping mot Holmsund,
även här med Lif som räddande ängel efter en plattmatch från Bajens sida och med hjärnskakning på Flupappers-Lindberg efter en spark i huvet och med Inge Persson som målvaktsinhoppare.
Att sen allsvenska sejouren den gången blev kortvarig är en helt annan historia!

/Hasse

Hemsidan tackar för alla bidrag som kommit in.

Alla tidigare inkomna Bajenminnen kommer läggas ut på Hemsidan vare lider.