Någon gång gjorde jag misstaget att säga att fotboll är som allra bäst sent på hösten, när det regnar och kylan börjat lägga sig. När vi står i skymningen på ett fält bredvid en ridskola i Norrköping och följer en sen träning ångrar jag bittert mina ord.
Kvicksilvret står på fem plusgrader Celsius men när blåsten tar i undrar jag om det inte går ner under noll. Klart är att den munkjacka jag bär inte på något sätt värmer mig.

IFK Norrköping är ett lag som trots det prekära tabelläget verkar ha stor harmoni i truppen. Innan jag och fotograf Nauclér fått nog och flyr minusgraderna till en pizzeria i närheten hinner vi se den lekfulla uppvärmningen där spelarna tävlar mot varandra två mot två i en att slå på varandras händer och brottas. De skrattar, skämtar. Ingenstans märks det allvarliga hotet om nedflyttning.

Ansvarig för laget är Håkan Ericson. Han tog över i slutet av maj när IFK Norrköping låg sist efter en svag vårsäsong. Håkan spelade i Division IV och gamla Division III med Sleipner innan han blev knäskadad vid 22 års ålder. Sedan dess har han varit verksam i klubbar som Täby, Vasalund, AIK, Nacka och Motala innan han hamnade i Norrköping. Sedan han tog över rodret har varje match varit en så kallad ”måstematch” och kanske i högre grad än någonsin mötet med Hammarby på Söderstadion..

Varför har Allsvenskan blivit så jämn på senare år?

– Det där är svårt att säga … Jag tror Allsvenskan i stort håller hög klass. När det gäller det fysiska har alla lag i Allsvenskan samma förutsättningar. Att det blivit jämnare under de 4-5 senaste åren tror jag beror på att bottenlagen tränar lika mycket som topplagen. För några år sedan var det stora skillnader när det kom till resurserna. Sedan har det blivit mycket svårare att förstärka eftersom alla spelare som blir bra försvinner till proffslivet så fort. Det har blivit svårare för svenska lag att värva ihop de bästa spelarna.

Men IFK Norrköping har gjort väldigt lyckade värvningar?

– Inför den här säsongen gjordes det sju värvningar och bara två av dem blev sedan ordinarie. Efter att jag tog över ville jag satsa på att få en riktig storspelare och vi hade
en argentinare på gång. Att vi sedan värvade Antti Sumiala och Nick Bosevski var resultatet av ett hårt arbete av alla i föreningen, kanske främst av utvecklingsansvarige Tor-Arne Fredheim. Vi ville inte hasta fram någon värvning utan tittade mycket på spelarna och försökte lyssna även på negativa röster. Det slog ut riktigt bra. När det gäller de värvningarna förtjänar hela organisationen beröm.

Alla allsvenska lag tränar ungefär lika mycket i dag. Vad är det du som tränare kan göra för att göra just ditt lag bättre?

– Normalt sett handlar det om att ha en grundtanke som man långsiktigt återkommer till. Som tränare ska man erbjuda spelarna en nyckel till att förbättra sig. Om det har gått dåligt i matchen innan ska jag få dem att känna sig säkrare. I dagsläget handlar det mycket om att hitta detaljer att förbättra, att hitta en mental balans, att se till att det finns en vilja att vinna, att det finns en avslappnad attityd. Inför en match som den mot Hammarby är en av mina viktigaste roller den som mental rådgivare. Man brukar säga att det finns fyra viktiga grundstenar: den tekniska, det taktiska, det fysiska och det mentala. Men just den mentala biten är ofta eftersatt i svensk fotboll.

En fördom man har är att nordiska spelare tränar på det de är dåliga på medan exempelvis sydamerikanska spelare tränar på det de är bra på.

– Vi tänker kanske lite för mycket på kollektivet, men man måste gå ner ända på ungdomsnivå och göra förändringar om man vill ändra på det. När man är på seniornivå är det svårt att få någon som sällan dribblar och har svårt för det att plötsligt börja tänka att han ska finta bort någon. Ett projekt som Tipselit har ju börjat träna spelare individuellt vilket fått fram talanger som exempelvis Kim Källström. Men man får komma ihåg att individuella kvaliteter måste gå hand i hand med lagorganisation, det är en balansgång.

Vad har du för tankar inför matchen mot Hammarby?

– Jag tycker de gjorde en bra insats mot Djurgården. De gick upp och störde högt i försvarsspelet och så blev jag imponerad av Antti Pohja som löpte otroligt mycket. Det kommer bli en svår match. Jag har stor respekt för laget och stor respekt för Söderstadion samtidigt som det naturligtvis sporrar hela laget att spela med det enorma trycket på läktarna.

Läs även detta i matchprogrammet:

Ring ut det gamla, ring in det nya s 2
Hur bra är Håkan Ericson som mental rådgivare? s 4
Det går att träna sig förbi smärtan s 6
Kentas Knorrar s 8
Tankar från Årsta s 9
Dagens Match s 10
Statistik Allsvenskan 2002 s 12
Det finns lag som man känner hör hemma mer i Allsvenskan än andra. s 14
»Det blir nog ingen underhållande match …« s 16
Peter Markstedt s 18
Igge i världen s 20