Hans-Olov, ”Hooo” Öberg P-64, Söderbo, Kapitalförvaltare och Deckarförfattare samt ledare för “High-Five” – Hammarby P-95:5

Tolka mig rätt, nu: Jag har absolut ingenting emot Hammarbys A-lag och matcherna på Söderstadion och runtom i landet. Tvärtom! Blotta minnet av, till exempel, matchen mot Helsingborg i slutet av höstsäsongen får omgivningen att anta grönvita nyanser.
Chalalala, liksom.

En sån djävla feeling att promenera hem över Skanstullsbron efter den pärlan!
Men det finns andra värden. Livet är inte bara A-lagsfotboll.

Livet skulle lika gärna kunna vara knattefotboll.
Jo, jag är knattelagsledare. Jag är precis lika partisk som alla andra knattelagsledare.
Men ändå:

Kennedy, Pablo och grabbarna får ursäkta. När Blommen, Bohlander och Atia väggspelar sig fram genom något motståndargäng i HAIS-cupen så känns det just som en bra kväll på Söderstadion. När Jesper far igenom luften och tippar bollen till hörna, ger det samma sug i själen som om Covic hade gjort det. Spänningen i hallen under en knatteturnering går att skära med kniv, dela upp i småbitar och sälja i souvernirshopen på Hornsgatan.
Hör du också det där ljudet? Chalalala, chalalala …?

Även lidandet är identiskt. Vi mötte ett annat lag härom helgen. Har förträngt vilka det var. Efteråt kunde vi konstatera att vårt försvarsspel varit råddigt, att det var litet strul på mittfältet, att tian spelade under sin normala form och att våra anfallare kunde må bra av att träna skott.
Det var, kort sagt, EXAKT samma känsla som satt i maggropen när vi hojade hem efter matchen mot Elfsborg.

Så deppa inte om du missade säsongsbiljetten i år igen. Grabbarna spelar nästan varje helg och ’Sanktan’ drar igång ungefär samtidigt med Allsvenskan. Vill du spana in försäsongsformen? Vi har precis lika många träningsmatcher som A-laget. Fast du slipper resorna till Malta, Åland och … Solna.

Just det. Drömmarna finns där, dom med. Fast bara så mycket större. Vuxenlaget ligger ju redan i Allsvenskan. SM-guldet känns inte så avlägset. Vad ska överträffa det?
Svaret är enkelt: beskedet om att någon av “våra gubbar” tagits in i A-laget. Dit är det väl tio år. Då skall vi också stå på Söderstadion, gråsprängda och slitna efter alla söndagsmorgnar i Eriksdalsskolans lilla hall. Och för vår inre syn kommer grabbarna att vara samma små lirare då, som när dom första gången snubblade på en boll på Kanalplans Grus. Mittcirkeln är sluten.
Chalalala!