Jorge “Jorgito” Aliaga Aravena 24 år. Upplands Väsby. Studerar för närvarande sociologi på Södertörns högskola.

Den match som var på väg att blåsas igång denna kyliga aprilkväll kunde bara sluta med seger, tänkte vi. Och vi fick rätt. 3-0-vinsten bådar gott och visade i ett tidigt skede att Bajen ser ut att bli ett lag att räkna med i år.

Vägen mot avspark har känts oändligt lång och vi var säkert många som hade väntat på just denna dag. För egen del kan jag säga att den smärtsamt långa väntan äntligen är över och att jag förhoppningsvis kommer att kunna sova på nätterna återigen. Många sömnlösa nätter har det blivit under försäsongen och jag kan inte längre avgöra om detta beror på att jag sedan länge har haft sömnproblem, eller på att frågorna kring mitt kära Bajen har tagit över min vardag. Det lär dock inte bli mer sömn bara för att Allsvenskan har sparkat igång. Frågorna är ju ständigt närvarande: Kommer nyförvärven att ha uppfyllt våra förväntningar när säsongen är över? Kommer derbylyckan att ha vänt? Det visar sig så småningom. Hursomhelst är det skönt att vara tillbaka på Söderstadion. Jag har visserligen försökt att stilla min fotbollshunger genom att titta på några träningsmatcher, men det har hjälpt föga. Det är helt enkelt alldeles för svårt att ersätta en fotbollskväll på söder.

Men låt oss stanna kvar vid försäsongen ett tag. För många av oss innebar den en underbar tid av förhoppningar, där starka nyförvärv med optimistiska och glödheta blickar gav en minst sagt skön känsla. Nya matchtröjor och biljetter inhandlades. Ja, av vissa i alla fall. Många var de som blev utan biljett till premiären. Själv stod jag i kö i tre timmar utanför souvenirbutiken tillsammans med många bajenbröder- och systrar när ströbiljetterna släpptes. Förhoppningar ja, här handlade det i högsta grad om sådana, då längtan efter att få uppleva den underbara stämningen och gemenskapen under en match på söder, om så bara för en enda gång under hela säsongen, fick de mest frusna bajare att härdas i den bitande kylan. Den grönvita kärleken är stor.

Men försäsongen innebar inte enbart en tid av förhoppningar, den innebar för andra även en tid av ovisshet. Det lekfulla spel som våra gubbar visade upp, det spel som fick många hammarbyhjärtan att pumpa hårdare än normalt, väckte säkerligen en hel del frågor: Skulle Östlunds oändliga jobb på planen och Fjørtofts fotbollsskola (bara för att nämna några) hålla lika hög klass under de kommande allsvenska matcherna? Vi vet visserligen att dessa spelare har stor rutin då de har en mängd viktiga matcher och säsonger i bagaget, men vi vet också att motståndet generellt sett är bättre under Allsvenskan än under försäsongen. Det är med andra ord alltid svårt, med försäsongen som utgångspunkt, att veta hur det kommer att gå under Allsvenskan.

Premiären fick oss dock att känna ro inför kommande omgångar. Östlunds oändliga slit var stundtals en fröjd att skåda och Fjørtofts fotbollsskola höll mycket hög klass. Lägg bland annat till Schlebrügges, Johan Anderssons och Starkens klockrena brytningar samt Pablos målfarlighet och vi har ett kokande Söderstadion att se fram emot. Som alltid. Men, säsongen har precis börjat och det är självfallet svårt att veta vad som väntar framöver. Tiden går och vi får se hur sagan utvecklas samt vilket slut den får. Förhoppningsvis får vi ta del av ett lyckligt sådant. Vi vet ju i alla fall att den har fått en lycklig början. Trots de många frågor som hittills dykt upp, tvivlar jag inte på mitt Bajen. Den glöd, lekfullhet och optimism som våra spelare har visat upp, har övertygat mig om att våra hjärtan kommer att fortsätta pumpa lika hårt när säsongen är över. Forza!