Utvecklas. Alexander Östlund tycker att han har utvecklats hela tiden sen han kom till Hammarby.

Östlund har funnit sig väl tillrätta i Hammarby samtidigt som han äntligen hittat den inre harmonin och glädjen.

– Jag mår utmärkt som fotbollsspelare och människa. Man har vuxit som människa, fått andra värderingar och man är lugn och harmonisk. Jag uppfattades nog som väldigt kaxig när jag var yngre. Det är som bortblåst nu och jag har förändrats ju äldre jag har blivit, konstaterar Alexander.

Men faktum är att Alexander har, ända sedan genombrottet, haft allvarliga funderingar på att helt lägga av med fotbollen.

– Jag kom fram som den här “supertalangen” och redan då, när jag var 17-18 år, funderade jag på hur det skulle vara att göra andra saker. “Fasen, jag kanske skulle pröva något annat? Kan jag verkligen hålla på med fotboll hela tiden?” Så gick tankarna. Först under sista året i Norrköping kände jag att fotbollen var helt rätt. Nu vill jag aldrig släppa fotbollen. Jag utvecklas hela tiden och det var också min förhoppning när jag skrev på för Hammarby, säger han.

Som supporter undrar man ofta vad det är som lockar spelarna till klubben. Alexanders svar värmer ett härdat Bajenhjärta:

– Jag ville komma till en klubb där jag kunde utvecklas personligen och att vi presterar som lag. Anders Linderoth var en viktig faktor. Han hade sett mig flera gånger och ville verkligen ha mig hit – det kändes väldigt avgörande. Anders står för ett positivt spel och har exakt samma uppfattning och tankar om fotboll som jag har. Det ska vara tempofyllt med stor rörelse och passningsskickliga spelare, förklarar han.

Jag inser att vi knappt nämnt derbyt, därför vi styr in samtalet på lite derbyminnen. Alexander spelade faktiskt från start i, det för oss Bajare klassiska, vårmötet –98.

– Det kanske inte var ett så roligt minne då, men jag kommer ihåg när Kaj hängde upp den i klykan på Råsunda. Jag spelade jag från start och som forward, så det minns jag tydligt. Men generellt tycker jag att alla derbyn är speciella. Jag brukar titta runt innan avspark och se på publiken när vi ropas upp, se tifona och allt det där. Man känner att det är något stort och det berör många, berättar han.

Vi har inte vunnit ett derby sedan 1999. Varför vinner vi inte de matcherna?

– Det vet jag inte. Varför skulle vi inte kunna göra det? Jag tycker vi har en så pass slagkraftig trupp att skulle förvåna mig om vi inte vann minst ett derby i år.

Jag frågar om vi kanske har för få vinnarskallar. Alexander ger inget riktigt svar på frågan.

– Jag är nog inte rätt person att avgöra det, men vi har bra spelare överlag och alla kan ta i under matcherna. Personligen tycker jag det är underbart att spela derbyn och vill inget hellre än att vinna. Det tror jag att alla i laget vill, svarar han.

Råsundas vara eller icke vara är ett favoritämne att diskutera blad många Bajare. Alexander Östlund har sin syn klar i frågan:

– Det är ju alltid en fördel att spela på hemmaplan. När vi möter Dif är det neutral plan och då spelar det mindre roll. AIK har en fördel, men jag tror ingen av oss tänker på att de eventuellt skulle vara bättre för det. I slutändan handlar det om vad man presterar på planen. Det bästa laget för dagen går segrande ur striden. Ibland kanske bollen går stolpe ut, då har man ju inte varit tillräckligt skärpt och satt sina chanser. Man kan ju inte snacka bort ett matchresultat. Gör du fler mål än motståndarna har du vunnit. Då har du fattat vad fotboll går ut på, säger han bestämt.

I diverse kvällsblaskor har man hittat på uttrycket ”Råsunda-spöket” som förklaring på Hammarbys dåliga svit på arenan. Jag, liksom Alexander, är trötta på att höra tjatet om det.

– Man bryr sig inte nämnvärt, det blir snarare patetiskt efter ett tag. Det handlar om tillfälligheter att vi inte vunnit, svarar han kort.

Alexander är segerviss inför måndagens drabbning. Konstigt vore annars kan man tycka.

– Med den slagstyrkan vi har tror jag vi vinner. Jag tror alltid på seger när jag går ut till match, man måste ju ha hundraprocentig inställning i allt man gör, säger han.

Han är medveten om vad en seger skulle betyda i festväg för stadens södra delar.

– Man vet ju vad fotbollen betyder för andra och man vill ju vinna för deras skull också, inte bara sin egen. Jag har fått insikt och förstår numera vad allting betyder för supportar som verkligen håller på ett lag. De blir också besvikna om det går tungt. Jag har full förståelse för hur man känner sig då. Därför måste vi spelare kämpa i varje match och vilja vinna till varje pris, berättar Alexander.

Jag avslutar med den givna frågan: Vem kapar du på måndag nu när Krister Nordin är borta?

– Det har jag ingen aning om. De kan ju försöka kapa mig istället. Vi får se om de hinner med, avslutar han med ett leende.

Klicka här för att läsa del ett