Totte Nilsson skriver till vardags för www.marimba.nu

Efter en lektion i fotbollens vackraste konst i derbyt mot AIK, var hoppet starkt och siktet högt inför kvällens match mot Sundsvall. Lite påminner jag mig om en liknande situation 2001 då Hammarby enkelt skulle besegra Häcken, men stoppades av en plaskvåt gräsplan och en spelglad Kim K. Men med spökmördare som Dede på topp kunde väl inget gå snett? Mot kvällen ljusnade det dock på himlen och det började se ut som att vi skulle få en fin fotbollskväll till slut.

Söderstadion måste ha Allsvenskans finaste gräs, och tillsammans med de kritade linjerna matchar planen den grönvita publiken perfekt. Publiken skötte sig perfekt. Glädjeyran var kvar från derbyt och folk dansade och sjöng långt innan matchen börjat. Klackens vackra stämsång förde fram Hammarby till ett vackert målfyrverkeri i första halvlek. Pang! Pang! Pang! Pang! 4 –0 I halvtid var rena drömmen för oss oroliga Bajare. Och maken till fantasifullt sjungande på Söderstadion har man sällan sett. Nya glada ramsor avlöste varandra utan stiltje.

Glädjen fortsatte att sjungas ut över Globenområdet. Dede var aftonens kung och fick en egen sång på köpet. Djurgårdens tränarpar var på besök och fick sig nog en tankeställare. Både för deras åsikter om vilket lag som för tillfället är bäst i Allsvenskan, samt vilka supportrar som är bäst i stan.

Tisdagen den 12/8 blev en kväll att minnas för oss grönvita. Ännu är vi med i toppen och visar att vi på allvar ställer upp till kamp om SM-guldet. För Lennart Johanssons pokal ska tillbaka till var den hör hemma, på Södermalm. Det är bara så.