Jorge “Jorgito” Aliaga Aravena 24 år. Upplands Väsby. Studerar för närvarande sociologi på Södertörns högskola.

Det som upptar mina tankar nu, är mitt hemland Chile och dess sorgliga politiska historia. Vad detta har med Bajen att göra är vid en första inblick svårt att förstå, men kopplingen kommer att göras, ha bara lite tålamod med mig.

Om några dagar är det 30 år sedan den blodiga statskuppen i Chile. Den 11 september 1973 inleddes en brutal militärdiktatur som varade i 17 år. Denna diktatur gjorde att hundratusentals chilenare såg sig tvungna att lämna landet. Jag och min familj kom hit 1987, under diktaturens slutskede, med förhoppningar om att en dag kunna återvända. I dag, snart 16 år senare, är det för mig i stort sätt otänkbart att åka tillbaka för att bo där. En av de stora anledningarna till denna känsla kallas BAJEN. Det är detta Bajen som också får mig att känna glädje i en tillvaro som för tillfället kan innebära obehagliga och sorgliga minnen från mina första nio år i Chile. Att få vara del av den grönvita gemenskapen känns otroligt stort. För en person som inte är intresserad av fotboll eller verkligen känner för sitt lag, kan dessa ord kännas larviga eller överdrivna. Jag är däremot övertygad att de flesta bajare förstår min känsla.

Under diktaturtiden i Chile, var fotbollen något som fick många människor att koppla bort tankarna från det förtryck man levde i. Jag fick växa upp mina första nio år i en fanatisk fotbollskultur, där den snabba och tekniska fotbollen var dominerande. I tro om att jag hade sett den roliga fotbollens sista dagar och att jag aldrig mer skulle få uppleva en glödande stämning tillsammans med medmänniskor som för sitt lag skrek sönder sina röster, lämnade jag diktaturens Chile. Men tänk vad fel, så otroligt fel jag hade. I dag är jag ju Hammarbyare! Och tänk er vad underbar denna känsla är i dessa dagar när man behöver koppla bort tankar från sådant som kan kännas sorgligt. Denna känsla ger mig även insikt i att fotbollen är så mycket mer än att vinna ligan. Självklart vill jag att Bajen skall ta guld i år, men faktum är att känslan för laget, för medsupportrarna, för Söderstadion, inte kommer att försvinna om Bajen skulle komma tvåa, trea, eller…ja va fan, åka ur. Gemenskapen kommer ju alltid att finnas kvar.

Nu står vi som sagt inför Allsvenskans slutfas och än kan mycket hända. Bajen har dock åkt lite berg- och dalbana under den senaste tiden och det kan kännas svårt att få grepp om var laget står. Men det är med stärkt hopp jag tänker på det som komma skall, och det med detta hopp jag vidare tänker på vad den chilenske skalden Victor Jara en gång sjöng. Han, som var en av många som föll offer för diktaturen i Chile, uttryckte: “La estrella de la eperanza continuará siendo nuestra”. Detta skulle fritt kunna översättas som “Hoppets stjärna kommer för alltid att tillhöra oss”. Under de närmaste dagarna kommer dessa ord i allra högsta grad finnas i mina tankar. Dels för att min egen historia nu gör sig starkt påmind, men dels för att jag är övertygad om att denna starkt lysande stjärna för alltid kommer att tillhöra oss grönvita.