Totte Nilsson är Hemsidans publikanalytiker. Under 2004 kommer han även vara en del av redaktionen.

Tack vare min status som krönikör för denna hemsida hade jag den stora förmånen att bli tilldelad ackreditering till Nackas minne 2004. För cirka 9 000 andra kostade evenemanget 350 bagis (som Niklas Holmgren skulle sagt), en gigantisk summa att betala för en fyra timmar lång inomhusfotbollsturnering. Eller för att se det ur publiksynvinkel, 70 minuter effektiv speltid att se sitt favoritlag på, då varje lag fick fem matcher á 14 minuter. Ska man betala 350 spänn för att se sitt lag i 70 ynka minuter i en hockeyrink? Nej, nej och åter nej. Det är ett hutlöst och skamligt utsugande av fotbollskulturens status i samhället. Halva priset vore mer rimligt för ett evenemang som detta.

Stora fansgrupper, i synnerhet Järnkaminerna, valde att bojkotta Nackas minne just på grund av det höga priset. Då turneringen gick på tv-kanalen Viasat Sport valde många tv-soffan i stället för de hårda sittplatserna på Globens läktare. Bekvämt och billigt, även om det inte är samma känsla som att se fotboll live. AIK:s fans fanns på en liten sektion bakom ett av målen, samt i sporadiska grupper lite här och var. De var fler än Djurgården, men ändå bara ett fåtal jämfört med de grönvita.

Bajen hade helt klart flest fans på läktaren. Tre sektioner var fyllda med en riktig klack som egentligen kunde räknas som det enda riktiga publikstödet. Jag är dock fortfarande förundrad och konfunderad varför. Varför kom det så många bajare, när gårdare och gnagare stannade hemma? Det har nog mycket att göra med att man inte gick ut hårt från Bajen Fans och bojkottade spektaklet. Samtidigt känns det som om även om DIF och AIK i vanliga fall har fler folk på sina läktare, så verkar Bajen ha en grövre stomme av trogna fans, som aldrig skulle missa en fotbollsmatch. Som ställer upp i vått och torrt. Speciellt när det handlar om derby.

Det blev dock aldrig någon derbystämning i Globen, och jag kan tänka mig att polisen hade lite att göra en kväll som denna. I början sjöng Bajenklacken högt och fint, men när de inte fick något motstånd av de andra klackarna var det inte lika kul längre. Även om man hördes mest så var det inte alls så högt som det hade kunnat låta. Sångblandningen var riktigt dålig, och förutom trackandet av Djurgårdens nya hemmaplan i Solna, fanns det inget av riktigt värde i ramsorna.

Men jag får nog nöja mig med att Hammarby trots allt hade den bästa klacken för kvällen. Det var en kväll där sten, sax och påse kunde avgöra vem som fick frispark, en kväll där Sulan återigen sjöng och dansade för publiken, en kväll där Krister Nordin spelade målvakt. Så, det var trots allt en ganska trevlig tillställning. Om man fick gå gratis, som jag fick, vill säga.