Jag hade krönikan klar i huvudet efter vi hunnit igenom halvvägs av ”öka takten sista kvarten”. Jag skulle skylla på domaren, otur och brist på vinnarskallar, om de fortsatte att hänga med huvudena matchen ut.
Men det visade sig att Bajen hade så mycket mer att spela för än Royal League. Det handlade om heder och stolthet och viljan att visa att det verkligen fanns kämpaglöd kvar i det grönvita laget. Att det verkligen finns vinnarskallar i Hammarbys fötter. Och det fanns det.

Linderoth hade matchat en perfekt uppställning dagen till ära. Jag hade ingenting alls att invända på den. Fischbein och Mikkel jobbade hårt och perfekt i mitten, vilket ledde till att Håkan Mild mest gick omkring och var grinig i hela matchen (det är helt otroligt hur få röda kort han egentligen drar på sig med tanke på hur fult han spelar).
Vår käre tränare, som varit känd av många som en superb tränare, men inte lika superb matchcoach, fick ut det absolut bästa av sitt lag när det gällde som mest.
Att slänga in Jocke Jensen mot ett lag som har fasta situationer som sitt levebröd, till exempel, var riktigt smart.

Killen som satt och skrek AVGÅ (så otroligt uttjatat) ett par meter ifrån mig i 75:e minuten, verkade inte känna lika stor ilska i den 94:e. Det kan svänga så fort i det här spelet. Och när det svänger åt rätt håll, är fotboll underbart magiskt vackert.
Vackert är också att när allt verkar vara emot oss, står vi upp som bäst. Interna bråk, huliganattacker, förlöjliganden från alla håll – det sket vi i igår. Vi slöt upp tillsammans i en gemensam insats, både på läktaren och på planen. Spelarna gjorde sitt jobb, fansen gjorde sitt jobb. Det var på många sätt en perfekt afton.

Nu är vi på Royal League-plats igen (nästan i alla fall), eftersom Helsingborg förlorade mot Elfsborg. Vi har allt i egna händer igen (förlåt, jag vet att det är otursbringande att säga så), men vi behöver nog hålla uppe samma tempo i 90 minuter för att det ska räcka på Malmö Stadion mot regerande svenska mästarna. Och det kan bli nog så svårt, Bajen har nämligen inte tagit mer än en pinne där sedan 15 augusti 1985. Då vann vi med 1-0 efter mål av Uffe Eriksson.
Får man se en repris av den matchen på söndag, månne? Det skulle vara en fin avslutning på en sinuskurvig och märklig säsong.

Tack Hella för alla fina år!