Nu är ju inte Allsvenskan det, det har vi fått bevisat för oss gång efter annan. Allsvenskan är sällan lika underhållande som internationell fotboll. Många lag har inte teknik nog att spela roligt, de satsar på fysik istället och försöker springa rakt igenom sina motståndare. Det fungerar ibland. Men det fungerar inte för en kräsen publik.

I och med att vårt landslag börjat spela strålande, och vi fått se fotboll från både Serie A och La Liga, har våra krav höjts väsentligt. När vi var yngre kunde man se Allsvenskan och Premier League i TV – vilket kan vara underhållande på sitt sätt. Men när två vitt skilda speltyper (Bajen ville spela, Öis ville tjonga och spela fult) och viljor (Bajen ville vinna, Öis ville få 0-0) drabbar samman som igår, då slutar det oftast illa – för publiken alltså.

Igår var jag, som publik, riktigt förbannad. Ingen som såg gårdagens match kan ha varit glad, förutom kanske Zoran Lukic – som lyckades med vad han ville. Spela 0-0. 
Varför använder en fotbollstränare och/eller spelare en sådan taktik? Har deras självförtroende tryckts så otroligt i botten att de inte längre tror att de kan spela fotboll?
Jag vet ärligt talat inte. Jag vet att Öis skulle kunna spela fotboll om de ville. Därför gör det ont i mig att se att de inte ens försöker.
Det är det som är sorgligt. Hoppas det inte tar död på hela Allsvenskan.

Sorgligt är det även att en domare är så pass usel som Daniel Stålhammar var under första halvlek igår. Domare ska inte vara påverkade av publiken, men ibland – som i Stålhammars fall – blir det raka motsatsen. Han försökte att inte påverkas av publiken så mycket att han inte blåste en enda gång som Bajenfansen skrek ut sitt missnöje. Och ju mer vi skrek, desto sämre dömde han. Sorgligt, som sagt.
Om man kan byta ut spelare som är dåliga, borde domarteamet se över möjligheten att även kunna byta ut en domare som har en dålig dag. För jag hoppas verkligen att det bara var en dålig dag på jobbet för herr Stålhammar och hans linjespringare.

För att prata lite om Hammarby, kunde jag inte låta bli att dra liknelser mellan mitt egna liv och deras spel. Bajen spelar nämligen exakt som jag gör i Pro Evolution Soccer på mitt Playstation. Jag spelar ett strålande passningsspel, får in perfekta djupledspassningar gång på gång och kommer i underbara skottlägen och frilägen hela tiden. Men hur mycket jag än tränar så sätter jag sällan mina lägen.
Och så kommer brorsan i ett anfall, och sätter den utan problem.

Men jag tror inte det finns så mycket annat att göra (om man nu inte har pengar att köpa anfallare för) än att träna, träna och träna. Nöta anfall, nöta skott mot mål, nöta fasta situationer. Skit i försvaret, det fungerar ju utmärkt. Möblera om, testa, träna, nöt.
Vi har inte så mycket mer att förlora.

Ikväll spelar Brasilien mot Grekland i Confederations Cup, på SVT. Jag kommer inte att sakna Allsvenskan en enda sekund. Om inte Brasilien spelar som Örgrytes brassar, förstås.