Sitter i soffan. Det är lördag eftermiddag. Om ett par timmar börjar melodifestivalen. Flera miljoner tittare, inklusive undertecknad, kommer att följa en tävling med mer eller mindre mediokra låtar.

Kalla det abstinens. Kalla det mani. Men även melodifestivalen får mig att tänka på Hammarby. På den grönvita musikskatt vi sitter på. Det finns ju en bajenlåt för alla smaker. Som värmer alla grönvita hjärtan på sitt speciella sätt. Som vi vill tillägna våra nära och kära. För, som det heter i sången: Eken e ju Söder, farsan, morsan, du och jag.

Det räcker med att gå till sin egen familj.

Till pappa: Bajen va namnet. Originalversionen från 1975 med Hammarbys fotbollslag. Min första skiva. Den vi alltid lyssnade på tillsammans innan vi skulle iväg på fotboll. Som fortfarande ger mig gåshud av välmående.

Till mamma: På min mammas gata med Nacka Skoglund från 1961. En kvinna som stod ut med att hennes tre vuxna söner låg på hennes köksgolv och följde matchen mot Lira Luleå 1997 via radio och skämde ut henne inför grannarna med sina segervrål, förtjänar en sång med lirarnas lirare.

Till min bror Thomas: Bajen med Kenta från 1980. En kille som redan som tolvåring åkte med Bajen Fans bussar upp till Östersund bara för att se Bajen få stryk av Ope, förtjänar en låt med melodifestivalens T-shirtkung.

Till min bror Mattias: Nacka med Lalla Hansson från 1980. En av de mest underskattade bajensångerna som bara finns med på vinylskivan från 1981. Låten som fick mig och brorsan att önska att vi var riktiga söderkisar och inte ett par förortsungar.

Till farfar: Här talar vi om en man som trots sina 92 år fortfarande brinner för fotbollen. Som trots att hans jämnåriga vänner har barnbarnsbarn som är äldre än de flesta i a-truppen, fortfarande kan namnen på alla lirarna. En man som tyckte att det var otänkbart att hålla på något annat än ett grönvitt lag när han kom till Sverige och Hökarängen 1948. En sådan man förtjänar en samtida klassiker; Oschysst spel med Teddybears Stockholm & Petter.

Till min Sambo Kristina: Stjärnan på Söder med Way over 21. En sång för medgång och motgång. En sång för min egen söderböna. Min egen stjärna från söder.

Till sist, till mitt ofödda barn: Vårsång av Weeping Willows med Eagle-Eye Cherry och Balsam från 2001. Av det enkla skälet att det är den sången som jag sjunger för henne där inne i Kristinas mage varje kväll …

Sångerna är många, känslorna de väcker är ännu fler. Det kanske är dags för skivbolagsdirektörerna att vakna och ge ut skivan “Best of Bajen”. Kanske lagom till julen 2005? Då skulle årets julklapp inte bli någon bakmaskin utan en grönvit glädjespridare.