De tigerrandiga göteborgarna har minst sagt haft det svängigt under åren, och mest använts som talangutvecklare till de andra stora klubbarna i staden. Eller till Djurgården, som det varit de senaste åren. Därför har deras allsvenska spel sällan varit långvarigt.
Dock har Häcken, när de väl befunnit sig i Allsvenskan, alltid lyckats ta poäng mot Bajen. Inbördes möten lagen emellan visar på nio oavgjorda (!) på tio matcher, och en Häckenvinst.
Bajen har dock stora möjligheter att vinna denna gång. Södergänget är fortfarande obesegrat på hemmaplan (tack vare sin publik?) och får tillbaka många skadade nyckelspelare.

Häcken ska inte underskattas (jag faller inte ned i den gropen igen!). De har ett bra lag, inte minst tabellen visar detta – även om lagets vinster kommit mot ganska mediokra lag.
Nyckeln till matchen kommer att ligga i försvaret för Bajen, i motsats till vad alla andra tror om Hammarby. Man har inte kunnat undgå att det bra spelet hör ihop med hur försvaret sköter sig. Står de upp bra så vågar Hammarby ha ett fint och vårdat spel. Faller de ihop som mot Elfsborg så går allt åt Helsinki. Det är så jag ser på det, och då får man snacka om anfallskris hur mycket man vill. Ett fotbollslag byggs från försvaret och framåt, och så gör även de flesta anfall.

Jag tror inte att försvaret kommer att vara några problem hos Hammarby denna måndagkväll i maj. Häcken kommer nämligen med all säkerhet att backa hem med elva man (det är standard när man kommer på besök på Söderstadion). Många hävdar att de spelar rolig fotboll, men när motståndarlagets tränare heter Stefan Lundin och arenan heter Söderstadion har det aldrig i mannaminne bjudits på glad anfallsfotboll på Söder. Det är bara enkla fakta.
Men det är åtminstone en på förhand intressant match med matcher i matchen som Jensen vs Töfting, Marteinsson vs Williams och Aubynn vs Dixon.
Och det där i ingressen om att Hammarby måste vinna, så låter det inför varje match. Vi får helt enkelt hoppas att det går vägen denna gång.