Mittfältskvicksilvret Haris Laitinen började spela fotboll i fyraårsåldern, en av de tidigaste debuterna i laget således “men jag är född sent på året, tänk på det”. Laget hette Spårvägen och det var en adress som skulle stå sig ganska länge.
När blev det tydligt att du var en talang?
– Det dröjde ett tag, minns Haris. Jag var i tioårsåldern när det kom ett brittiskt division två-lag, dom hette Peterborough United, till Skarpnäcksfältet där vi tränade. Alla stockholmsknattar hade möjlighet att träna med dem och därefter plockade de ut fem stycken som fick följa med till England och träna med deras ungdomsakademi. Jag var en av de fem, och det kändes ju bra. Men det var nog mer föräldrarna som fattade hur stort det var egentligen. Själv lirade man och hade kul, mest.
Vilken var favoritpositionen som knatte?
– Jag har lirat allt utom målvakt. Men det blev väl ganska ofta mitten.

Vårens backöverraskning, Fredrik Stoor började spela fotboll relativt sent. Först i nioårsåldern blev det debut (“men jag kanske gick nån fotbollsskola innan”, gissar han) och klubbadressen var Kärrtorp.
Hur gick det till?
– Det var min granne, han var ett år äldre än jag och fick med mig på några träningar.
Du spelade med äldre från start?
– Ja, men det var ett breddlag och jag var definitivt inte bäst.
När visade det sig att du kunde lira, då?
– Ja, kanske utvecklades jag extra av att spela med ett år äldre för bara något år senare spelade jag i ett ganska hårdsatsande lag med Skogås-Trångsund. Och när vi mötte Hammarby i Sankt Erikscupen fick Greger syn på mig.
…precis som han fick syn på många andra i -84-gänget.
– Just det, och sedan var det igång.
Har du alltid lirat back?
– Faktiskt. Ibland spelade jag på andra positioner, men om det gällde någonting, om matchen var viktig, då blev det back. Ett tag ledsnade jag på backspelet och fick flytta upp på mittfältet men senare så gick jag tillbaka igen. Jag trivs i försvaret.

Hammarbys lagkapten, mittfältsstabilisator och starke man Mikkel Jensen började spela som sexåring i Danska Vaerlöse.
Var du duktig från början?
– Ja, det var jag, erkänner Mikkel utan omsvep. Jag fick redan från början spela med killar som var ett eller två år äldre än jag och det var nog bra för mig.
Berätta om laget.
– Det var ett breddlag till en början, alla var med och vi spelade mest på lek och så. Men vartefter tiden gick, blev det ju litet uttagningar och sådär. Men vi var ju duktiga, vi kom fyra i DM mot betydligt större klubbar och var väldigt framgångsrika generellt sett.
Positionen, då?
– Haha, jag var kanske inte så defensiv från början utan spelade väl litet varsomhelst på planen men ju äldre jag blev desto viktigare blev det ju att fundera över var man gjorde mest nytta. Jag såg som junior att andra var mer lirartyper än jag och hittade min plats ungefär där jag är nu. Kanske var det när jag gjorde A-lagsdebut i sjuttonårsåldern, förresten.

Tränarna spelar stor roll för alla de tre spelarnas framgångar, anser de. Mikkel nämner tränaren som en uppfostrare som såg till att alla fortsatte att kämpa, att ingen blev för kaxig och att alla spelare fokuserade på fotboll. Han understryker också den sociala rollen för tränaren som den som drar med sig föräldrarna och ser till att det blir en trevlig stämning runt laget. I Fredrik Stoors fall hyllas framförallt mentorn sedan ankomsten till Bajen, den nuvarande sportchefen i Hammarbys ungdomsfotboll, Greger Casselborg. Haris har också haft stort stöd av sina tränare under hela karriären. “Till en början var dom ju förebilder och mentorer och sedan blev det mer speciella saker”.

Trions råd till dagens knattar då?
– Träna mer än alla andra, råder Fredrik Stoor. Även om du är en superstjärna i nioårsåldern kommer andra i kapp om du inte tränar hårdast. Se på mig.
– Jag säger som alla andra, säger Haris. Ha roligt med bollen. Men sen måste du kolla mycket på vad de vuxna spelarna gör på teve och träna på det med dina kompisar. Våga försöka, våga misslyckas! Sist men inte minst (vilket författaren av denna artikel väntat länge på att få höra): lyssna på tränaren, fråga vad du kan utveckla mera!
– Stanna i små klubbar eller små sammanhang så länge som möjligt, föreslår Mikkel. Man lär sig mycket på att få stort ansvar tidigt. De som kommer upp i elitsatsningar för tidigt och blir en i mängden får inte lika mycket utvecklingsutrymme där och växer inte upp på samma sätt. Det tempo som alla snackar om får man ändå upp ganska snabbt. Harmoni är också viktigt. Du skall inte låta dig pressas för hårt. Även om du skall spela och träna så mycket som möjligt.