Silly season går snart in på andra spelmånaden och värvandet verkar inte veta några gränser. Hos konkurrentklubbarna. Hos Bajen har det varit så torrt på rykten att Portugal framstår som värsta våtmarken. Men nu har det äntligen börjat duggaregna så smått.

X = Söderstadions höga publiksnitt med Sveriges dyraste biljetter + Siemens och Kappas sponsorpengar + 3 x försäljning av nyckelspelare.
Just när jag gick och grubblade som bäst i morse på hur Bajens styrelse inte får X att räcka till nyförvärv slog jag upp morgontidningen: Hammarbys kostnader ökar mest i allsvenskan.
Jag har ingen som helst aning om vad spelarna tjänar eller vad Söderstadion kostar att hyra. Men varje gång jag tänker på att Börje Lundberg tvingas gå blir jag sådär nedstämt förbannad. I och för sig förstår jag att man måste spara ibland, men Börje… det är ju som att kicka jultomten från julafton.
Mot de 67 miljoner som klubben enligt DN kostade att driva förra året känns Börjes lön som en droppe i vattnet.

Senare på dagen kommer en betydligt mer glädjande nyhet: Hammarby testar Saarenpää.
Man kan säga vad man vill om Hammarbys styrelse och dess värvningsfilosofi. Särskilt hardcore är den inte. Men med historian om videovärvningarna någonstans i bakhuvudet kanske det är bra att ligga lågt.
Jag diggar i alla fall att eventuella nyförvärv testas i Bajenmiljö innan det blir affär. Är man tveksam om en spelare så är det så klart smart att ta honom på öppet köp först.
Att det sedan blir affär ändå i vissa fall (typ Aluspah Brewah) får man väl kanske se som barnsjukdomar i värvningsmetoden eller olycksfall i arbetet. Vem har inte köpt ett par skor som aldrig användes?
Det kan ju också bli som i fallet Mikkel Jensen eller hans understudy Eric Fischbein. Båda provspelade, båda fick kontrakt, båda visade sig vara helt rätt.

Och nu är alltså Klebér Saarenpää på besök. Är han lika bra i verkligheten som på mitt Championship Manager så vore det en toppvärvning som heter duga. Även om det skulle vara en prestigeförlust för mig personligen.
Jag klagade nämligen ganska grovt på Saarenpää inför polarna för hans insatser i landslaget (men det är längesedan nu och det var bara för att jag propagerade för att Johan Andersson, som då klädde sig i grönvitt, skulle ha platsen istället).
Svårt att säga nu var Saarenpää står rent fotbollsmässigt, men som Robert Laul konstaterar i sin blogg: ”Klebér var ju faktiskt riktigt bra en gång i tiden”.

Jag vet inte hur ni känner, men jag får en lite otålig, krypande känsla inombords varje gång jag läser det ofta uttalade löftet: vi SKA värva en ersättare till Gerrbrand. Och helst en forward.
Skönt ändå att veta att den som lever får se. Nu har i alla fall vindarna från det där öppna fönstret börjat fläkta så smått.