En matchfri lördagsförmiddag trodde jag att Söderstadion låg tyst och öde. Men över planen dundrar en gräsklippare fram, på läktarna småpratar tjugotalet nyfikna fans och vid sidlinjen kommer en sjungande Mikkel Jensen.
Luften fullkomligt andas Bajenstämning. Sektionsindelningen på norra: H-A-M1-M2-A-R-B-Y, alla sånger som nästan fortfarande ekar mellan betongväggarna – och inte minst det gröna gräset med vita linjer.
Vem kunde ana att mattan sköts om av – en AIK:are?
– Folk frågar hur jag kan vara så noga med att sköta planen åt Hammarby, men det är ju mitt jobb. Jag vill göra mitt bästa även om jag håller på ett annat lag. Man får skilja på arbetsliv och privatliv, säger Mario Spagnolatti.


Foto: Andreas Rolfer

Marre, som han kallas, har 20 år bakom sig som fastighetsskötare här. Ett jobb som i dag även innefattar skötsel av Globen, Hovet och Annexet, där mindre konserter brukar hållas.
Han hinner inte avsluta förmiddagens gräsklippning helt; han kommer bara drygt halvvägs innan dagens Bajenträning drar igång.
– Det är viktigare att de får träna i fred, jag gör klart sedan.
Hur ofta klipps gräset?
– Varje dag nu på sommaren, det växer så in i helvete. Väntar man längre kan man inte ens köra fram och tillbaka på bredden innan man måste tömma, säger Marre.
Hur lång tid tar det?
– Nu när jag bara kör över på längden tar det kanske två och en halv timme. Men inför matcherna gillar jag att göra mönster, då tar det 5–6 timmar.
Vad gör du då för mönster?
– Mot Halmstad ska jag nog göra cirklar. Uefa vill ju bara ha raka linjer, för att det ska vara lättare för linjedomarna. Men planen är ju det första som möter publiken, så den måste se fin ut.
Så du känner ett ansvar för publikens trivsel?
– Givetvis, det är ju därför vi håller på här: städar, målar och fixar.

En vetenskap att vårda planen
På en gammal arena som Söderstadion finns en del att göra. Tolv skötare, en smed, en snickare, ett gäng “inhyrda” och två–tre målare jobbar på heltid.
– Förr var det inte lika stort, nu får man verkligen jobba för pengarna. Från halv sju är vi på Hovet och gör is. Då är det ändå för blött för att göra något på Söderstadion. Efter fikat vid nio går vi upp och klipper av gräset, lagar hål och luftar.
Att det är lördag spelar ingen roll. På måndag kliver Bajenlirarna in på planen och då måste gräset vara i topptrim.
Det har Marre alltså sett till att den är sedan början på 1980-talet, även om kraven då kanske var lite annorlunda.
– Tränaren Bengt Persson brukade säga “jag skiter i om gräset är grönt, bara det är jämnt”. Han kunde köra idiotpass med ruscher och löpning även om det hade regnat, blev ju bara lera av det, haha, säger Marre.
– Efter match var Klasse Johanssons kant alltid värst. Han var ju en så’n där som gick in med båda fötterna före i glidtacklingarna.
Du berättade förut att ni brukar laga hål. Hur går det till?
– Man lägger på en blandning med sand, jord och gräsfrö och stampar till. Det växer upp på ett par dagar. Mindre hål “läker” av sig själva.
Man ser ju ofta spelare lägga tillbaka tuvor och platta till när de gjort en glidtackling.
– Ja, det är bra för att det ska se snyggt ut. Men vi tar bort det där sedan och sår nytt, annars ruttnar det bara.
Marre tittar upp i skyn och funderar på om det ska bli regn. För säkerhets skull ringer han till SMHI. Prognosen för kvällen: skurar.
– Bäst att dra över plasten så att den inte dränks. Det får inte bli för blött, planen måste torka ut mellan vattningarna, annars växer inte rötterna tillräckligt djupt.
Det låter som en hel vetenskap.
– Det är det. Normalt är det tre man som har hand om planen. De åker på kurser och så där för att lära sig mer. Med jämna mellanrum skickar vi burkar med jord till ett labb som analyserar om vi har för mycket salt eller kalk i planen. Allt för att vi ska kunna ge rätt gödning.
Är det hönsbajs ni lägger ut då?
– Nej nej, det är någon annan typ av näring. En 20-kilossäck räcker till gräsmattan där hemma, till den här planen går det åt mellan 150 och 300 kilo.
Träningen på Söderstadion är slut. Thom Åhlund och Lasse Eriksson kommer fram till Marre:
– Tack för i dag, vi ses i morgon, säger Thom.
– Vattnar ni lite som vanligt då, så att det är lite fuktigt? undrar målvaktstränaren.
Marre lovar. Tränarduon känner han sedan tidigare, från när de spelade i Bajen. Men de nuvarande stjärnorna har han inte så mycket kontakt med.
– Man hälsar och så, men inte så mycket mer. Förr kände man spelarna på ett annat sätt. De kom ner en timme innan, gick runt och snackade, kickade lite boll, minns Marre.


Foto: Andreas Rolfer

Haris Laitinen och Petter Furuseth Olsen samlar in bollarna som hamnat vid läktarna. Smacket från fotbollsskor mot läderboll börjar dö ut, Mikkel Jensen sjunger inte längre och fansen har begett sig hem.
Då brakar Marre igång gräsklipparen för att avsluta trimningen. På måndag ska tiotusen sjunga ikapp på läktarna.
Håll utkik efter cirklar då.