Mot GAIS fick Jeffrey kramp tidigt i matchen, och kom därför inte upp i samma klass som han har kapacitet till. Men eftersom Petter Andersson och PFO var på lekhumör, räckte det till att spela ut göteborgarna totalt. Så kommer det att se ut framöver också. Klarar motståndarna av att plocka bort en av de offensiva mittfältarna, har vi ändå övertag. Men klarar de av att plocka bort två (eller tre), då har vi problem. Det var bland annat något som Kalmar klarade av perfekt. Det är något Hammarby måste jobba på, att lösa såna situationer. Minst två tredjedelar av det offensiva mittfältet måste fungera för att vi ska kunna föra matcherna. Annars blir det ett alldeles för lättläst spel.

Nog om det offensiva, det var defensiven det pratades om innan match, och då passar det väl att man analyserar försvaret efter matchen också. Det blev varken 3-5-2 eller Stoor som mittback, det blev istället så att Mikkel Jensen fick kliva ner som mittback bredvid Max von Schlebrügge. Under förutsättningarna klarade han det bra. Han var tuff (som vanligt), stark på huvudet och styrde försvaret på ett bra sätt. Med lite träning skulle han nog fungera utmärkt på denna position även i framtiden.

Men vi får hoppas att vi slipper det. Det märktes nämligen ganska tydligt att båda lagen hade problem med skador/avstängningar på backlinjen. Sju mål gjordes denna afton, och flera av dem hade kunnat avstyras med ett skickligare försvars- och markeringsspel. Ett sådant som Kalmar eller Gefle oftast klarar av att spela. GAIS är ett duktigt, offensivt lag, men utan bredd. Varenda spelare i startelvan är guld värd. Det räcker nog till att vara ett mittenlag, men inte längre. För Hammarbys del får vi antagligen tillbaka både Pétur och Sulan till nästa match. Får hoppas att vi inte släpper på offensiven bara därför.

Hur långt räcker det för Hammarby då? Det vågar jag inte svara på. Inte än. Jag har sagt förut att vi har ett lag för guldet, men en säsong är lång och mycket kan hända. Hade vi vunnit mot Kalmar, eller åtminstone inte blivit utklassade, hade jag kunnat vara väldigt positiv. Men Gefle borta är ännu ett styrkeprov som måste klaras. Det blir sista matchen innan VM, och efter det kan vi börja snacka på allvar. För kom ihåg – glöm aldrig Gefle!