Jag trodde att det var en tillfällighet vad gällde Kalmar. Att det berodde på slumpen att vi aldrig kunde besegra dem – för vi är ju egentligen bättre än dem. Men det visade ju sig vara fel. Kalmar vann mot oss igen, överlägset, och är ett riktigt spöke för oss. De känner till vårt spel, de vet hur de ska besegra oss. Det kommer att krävas något exeptionellt för att till slut kunna slå dem, det är ett som är säkert.

Vad gäller Gefle så är det ännu för tidigt för att säga om de är ett spöke för oss. Med bara två matcher i bakhuvudet (senast lagen möttes i Allsvenskan innan 2005 var ju 1984) på de senaste åren, är det svårt att se om det är ett mönster eller bara en tillfällighet. Hur som helst, så föddes mantrat ”Glöm Aldrig Gefle!” av någon vis man (kan det ha varit Hans-Olov Öberg?) efter förlusten hemma mot dem. Det är ett oerhört viktigt mantra. För att kunna vinna Allsvenskan någonsin, måste vi vara trogna det mantrat, upprepa det om och om igen. Aldrig glömma. Vi får inte ställa ut skorna innan jobbet är gjort, vi får inte tro att en match är vunnen bara för att vi ”är det bättre laget”. För även om Gefle är ett ”sämre” lag, så är de inget Sävast. De slog bland annat Elfsborg med en man mindre på bortaplan senast. Bara en sån sak.

Och det är ju det ”Glöm Aldrig Gefle!” handlar om. Underskatta aldrig, gör alltid ditt yttersta, och spela varje match som om det vore Champions League-final. Även om det bara är Gefle-Hammarby på ett sunkigt konstgräs. Då kan vi vara serieledare lagom till VM, och drömma om SM-guld i flera månader framöver. Vore inte det härligt?