José Monteiro har stått på tröskeln till A-laget under ett par år medan yngre lagkompisar som Björn Runström, Erkan Zengin och Sebastian Castro-Tello tagits in. På fredagseftermiddagen blev det dock klart att även han får chansen.
– Det känns riktigt skönt. Jag har jobbat mig upp och det har tagit många år, men nu känns det väldigt bra, säger han.

Stadig utveckling
José har tränat med A-laget i omgångar, varit med på träningsläger och spelat flera b-lagsmatcher. Den senaste månaden har han spenderat på Årsta med resten av A-truppen, och han har uppenbarligen skött sig väl.
– Det är stor skillnad att få vara med och träna kontinuerligt än någon gång då och då. Det har känts väldigt bra och jag har verkligen kommit in i det, menar han.
Med sina 24 år är han lite av en “late bloomer” och kan knappast räknas som en ung talang, något José håller med om.
– Det känns som man passerat den kategorin för ganska länge sedan, men det är aldrig för sent att utvecklas om man lyckas. Jag har aldrig varit någon riktig talang, men jag har utvecklats hela tiden och jag har hela tiden gått framåt och inte haft några bakslag utvecklingsmässigt.

Hur har dina tankar kring karriären sett ut? Flera jämnåriga och yngre har ju fått chansen före dig.
– Fram till den här säsongen har jag haft jämnåriga i laget, så då har jag inte känt mig direkt gammal. Men inför den här säsongen försvann alla i min ålder och det kändes riktigt hårt. Då sa jag till mig själv att jag ska ge mig själv en ärlig chans och satsa ännu hårdare än vad jag har gjort förut. Så jag har tränat stenhårt extra på egen hand och det har gett resultat. Har man ett mål och verkligen kämpar för att nå det så är jag säker på att man kan nå det. Fast lite tur behöver man också, och det har jag haft.

Hur ser du på fortsättningen i Hammarby nu?
– Man kan inte slå sig till ro nu, självklart vill jag vara med och spela matcher. Jag säger inte att jag är redo för Allsvenskan i dag, det vet man först när man får testa och det vill jag absolut göra. Jag har fortfarande mycket att lära, det förstår man när man ser spelare här i Hammarby som Pétur Marteinsson och Max von Schlebrügge.