Björn Runström – den kanske mest genuine bajaren i 2006 års trupp – tillhör inte längre Hammarby. Den självsäkre ynglingen lämnade Söder i somras och prövar nu lyckan i Premiere League. Transfern föregicks av en stark vårsäsong där Björn visade att han hade näsa för mål, men framförallt att han är en grovjobbare av rang.

Tillsammans med Paulinho utgjorde han Allsvenskans hetaste anfallspar. Bajens båda forwards hade lärt känna varandra ordentligt under försäsongen och kompletterade varandra perfekt – Paulinho i rollen som killer i straffområdet och Björn som outtröttlig löpare. När matcherna var över chippade allt som oftast motståndarförsvararna efter andan medan de grönvita firade ännu en seger. Björn hade mest skapat rubriker genom att leverera sarkastiska, citatvänliga uttalanden och hade rykte om sig att vara en fåfäng glassare som föll så fort en motståndare närmade sig. 2006 var dock säsongen han fick erkännande som lagspelare som gav allt i 90 minuter.

Redan föregående säsong hade han fått europeiska klubbars ögon på sig, och under våren hade flera av dem klippkort på Söderstadion. När den svenska fotbollen låg i dvala under VM-uppehållet mötte Hammarby norska Odd Grenland i en oansenlig träningsmatch. Söderstadions läktare var dock välbesökta, och på hedersläktaren satt en välklädd herre som vållade uppståndelse. Mannen i fråga hette Chris Coleman och är tränare för Fulham. Enligt norska journalister på plats var han där för att studera Odd Grenlands svenske mittback Per Nilsson. Ryktet spred sig till Hammarbys omklädningsrum, där Björn Ruström kaxigt men skämtsamt hävdade att Coleman var där för att kolla in honom.
Två veckor senare satt Björn i London med ett pinfärskt kontrakt med Fulham i handen. Per Nilsson blev kvar i Norge och fick kvala med Odd Grenland för att inte åka ur Tippeligan.

Björns flytt sammanföll med långtidsskador på Petter Andersson och Mikkel Jensen, och Bajen hamnade i en svacka strax efter VM-uppehållet. Så nog saknades den hårfagre evighetsmaskinen som rev motståndarförsvaren sönder och samman. Samtidigt kan man anta att Björn saknar att spela matcher, för det har inte blivit mycket av den varan under hans första halvår i London.

Björn är dock inte den som ger upp, och hård hud skaffade han sig under sin första utlandssejour som utspelade sig under ett par turbulenta år i Italien.
Så antagligen lär det dröja innan vi får se honom på Söderstadion igen. För nog kommer han en dag att komma tillbaka till sitt älskade Bajen?