Genom åren har ett antal legender skapats i Hammarby. En av dem, om än inte så välbekant för alla, är Inge Persson. Han gjorde sin första match i klubben som 18-åring och förblev Bajen trogen karriären ut. När han 1973 lade fotbollsskorna på hyllan hade han spelat 119 matcher i Allsvenskan för Bajen plus ett antal matcher i division 2.
– Jag debuterade för klubben 1958 och slutade 15 år senare. Tyvärr var jag skadad ganska mycket, det var väl ett par säsonger som nästan försvann. Hade jag varit lite starkare fysiskt hade jag nog kunnat hålla på i ett par säsonger till, men jag fick lägga av när jag var 33 år, berättar Inge Persson för hammarbyfotboll.se.

Spelade med “Nacka”
Under sin karriär spelade han med flera av Bajens stora profiler, bland andra polaren Tom Thuresson, Ronnie Hellström, Kenta Ohlsson och inte minst Lennart “Nacka” Skoglund.
– Kenta var ju väldigt duktig, han tillhör de som hade det där extra. “Nacka” var ju inte riktigt på toppen av sin karriär när han kom tillbaka, men han var en duktig passningsspelare och rapp i steget. När vi låg i division 2, som näst högsta serien hette då, var vi så pass överlägsna att vi hade råd att bara spela honom offensivt. Han gick ju nästa aldrig över mittplan. Han stod och vänta vid mittflaggan och skulle ha bollen på foten. Och när han fick det, då hände det saker, berättar Inge Persson.

Hoppade in som målvakt
Inge Persson debuterade som vänsterytter men spelade mestadels vänsterhalv, alltså på mittfältet. Under sin karriär spelade han dock på i stort sett alla positioner i laget, även i målet.
– Ronnie gjorde sig illa på uppvärmningen i en match mot Malmö i Svenska Cupen, så då fick jag kliva in.
Hur gick det?
– Ah, vi förlorade med 3-2. I en kvalmatch till Allsvenskan fick jag förresten också hoppa in. Sven Lindberg åkte på en smäll en kvart in i andra halvlek. De fick bära ut Svenne och jag fick kliva in i målet på Idrottsparken i Norrköping. Vi var tvungna att ta poäng, och jag höll faktiskt nollan och vi gick upp. Men det var nervigt (motståndare var IFK Holmsund, matchen slutade 1-1, reds.anm).

“Man fick rysningar i kroppen”
Den legendariska hösten 1970 fick Inge Persson också uppleva, året då den moderna läktarkulturen föddes på Söderstadion. Inge minns perioden väl.
– Den sjungande hösten, ja, det var roligt. Det gick ju illa på våren, men på hösten förlorade vi inte en match. Vi var duktiga då och hade det där lilla flytet. Vi hade rätt folk offensivt och gjorde mycket mål. Bland andra var Janne Sjöström på bettet då. Det var mycket folk på läktarna som sjöng, och man fick rysningar i kroppen när man sprang ut på planen och möttes av det. Och så gav det en fem-tio procent extra krut i kroppen, så det gav ju en hel del som lag betraktat.

Landslagsman
Ett annat starkt minne i karriären för Inge Persson är en turné med landslaget som han fick åka med på.
– Vi var i fjärran östern i 30 dagar och spelade elva matcher, och jag spelade sex av dem. Fast bara två av matcherna var officiella landskamper och jag spelade den ena. Vi började i Israel, sedan åkte vi till Thailand, Indonesien, Japan och Hongkong. I början av 60-talet var jag i Sovjet med B-landslaget, och det var mäktigt. Det var ju inte många som fick resa in i Sovjet, det var i stort sett bara idrottsmän som fick resa in, och i bästa fall resa ut också (skratt).
Har du något minne som är särskilt starkt från tiden i Bajen?
– Det är ju kvalmatcherna som är det där lilla extra. Det var ruggigt, de betydde ju så mycket för föreningen. Och 1970 spelade vi inför 33 000 mot Malmö FF på Råsunda, och de flesta höll ju på Bajen, så det var ju en fantastisk stämning. Jag har haft mycket roligt under min karrär

Har säsongskort på Söderstadion
Villkoren för fotbollsspelarna var annorlunda på Inge Perssons tid. Så gott som alla hade heltidsjobb och man tränade på kvällarna efter att arbetsdagen var över. Under tiden i Hammarby började Inge jobba som säljare på en reklambyrå där han fortsatte efter karriären som aktiv. I dag är han 66 år och pensionerad, och han följer alltjämt Hammarby nära.
– Jag har säsongskort på Söderstadion, och jag har väluppfostrade barn som också har det. Bortamatcherna kan jag se på TV. Jag tycker Hammarby har spelat väldigt trevlig fotboll de senaste åren, Anders Linderoth har gjort ett väldigt bra jobb. Och tony Gustavsson verkar vara en ambitiös och kunnig tränare, men det kan nog bli ett mellanår i år. Jag och grabbarna har löst säsongskort till i år också, så vi kommer i alla fall vara tre pers på läktaren när det drar igång (skratt).