Foto: hammarbyfotboll.se
Max von Schlebrügge efter matchen mot Charleroi med avskedsgåvor från Bajen.

Det är lördagskväll i Brysselförorten Anderlecht. Mitt bland de småstadsaktiga kvarteren tonar en väldig tegelbyggnad upp sig, och det är dit den stora folkströmmen styr sina steg. Storklubben Royal Sports Club Anderlecht har hemmamatch och inom en halvtimma kommer Constant Vanden Stock Stadium med drygt 26 000 platser vara fylld till i stort sett sista stol. Nere på planen värmer Max upp tillsammans med sina nya lagkamrater.

31 ligasegrar
Anderlecht är en storklubb i Belgien med en anrik historia. Man har vunnit den inhemska ligan 31 gånger, men även om man i dag regelbundet kvalificerar sig till Champions Leagues gruppspel så är Anderlecht en bra bit efter de största lagen i Spanien, England, Italien och Frankrike, framförallt ekonomiskt. Med svenska mått mätt är emellertid Anderlecht en jätte, dock med familjekänslan i klubben bevarad.
– Jag har fått ett jättebra mottagande, och de är väldigt snälla och schysta. Det är en väldigt bra klubb, berättar Max efter matchen.

Bänken igen
Max fanns med i truppen till lördagens match, men när det är dags för avspark sitter han ännu en gång på bänken. Startelvan består av idel obekanta namn för undertecknad, och även om det denna afton är någon höjdarmatch så syns det tydligt att ett lag av Anderlechts klass skulle leka hem Allsvenskan.
– Temposkillnaden mot hemma är stor. Det går oerhört mycket snabbare här, berättar Max. Alla vet direkt de ska göra med bollen när de får den, så man måste vara på sin vakt. Det gäller att vara kvick, men det går rätt fort att acklimatisera sig.

“Inte ofta inhopp som mittback”
Efter slutsignalen lämnar en uppsluppen publik arenan. Anderlecht har dominerat mot Charleroi, även om segern satt långt inne. Stor hjälte blev stjärnan Ahmed Hassan från Egypten som satt Anderlecht samtliga tre baljor, den sista på frispark bara någon minut från slutet. 3-2 blev slutresultatet. Max har suttit på bänken hela matchen.
– Allt är som sagt väldigt bra här, men visst önskar man att man fick spela. Vad som sagts om saken är mellan tränaren och mig. Men backlinjen som spelar nu har spelat väldigt bra, och som mittback är det inte ofta man får göra inhopp, utan då sitter man på bänken och väntar på sin chans, säger Max.

Inget ordentligt avsked
Som storklubb är det Anderlecht som förväntas styra matcherna. Man spelar också med stort bollinnehav och ett snabbt kortpassningsspel, kryddat med läckra individuella prestationer, främst av trollgubbarna Hassan och Mbark Boussoufa. Max tycker att det påminner om den fotboll han spelade i Bajen.
– Det är ungefär likadant. Vi är ett spelande lag som satsar framåt, så idén är den samma förutom att det går fortare här.
Max övergång till Anderlecht skedde till synes hastigt och lustigt. Tanken var att han i januari skulle ansluta till Bajentruppen, som då var i Los Angeles, från landslagsturnén i Sydamerika, men istället åkte han direkt till Bryssel. Något ordentligt avsked av lagkamraterna i Bajen hann han inte med, men han lovar att komma och hälsa. Under tiden följer han Bajen från distans.
– Jag kollar en del på Internet, och jag ser fram emot att serien ska dra igång. Nu såg jag att de hade förlorat mot Brommapojkarna med 5-1 och det var ju trist. Men det är sånt som händer, det kommer att bli bättre.

Just flyttat in i eget hus
Efter matchen samlas hela laget i Anderlechtspelarna i hemmaarenans restaurang för att äta en segermiddag. Därefter är det ledigt. Då har Max spenderat över ett dygn med sina lagkamrater. Inför större matcher, som den som just spelats, åker hela laget till annan ort för att ladda upp i lugn och ro. Dagen efter är han ledig, och då ska han installera sig i sitt nya hus, och kanske jobba lite på den språkliga biten.
– Fram till i fredags bodde jag på hotell, men nu har jag fått eget boende. Det är franska som gäller här och det går väl framåt. De kan engelska här också, så man får blanda lite, men nu vill man ju lära sig franska ordentligt.
Även om fotbollen tar mycket tid har han lärt känna stan lite grann. Innan vid skiljs åt delar Max med sig lite shoppingtips. Men den avslutande, givna frågan blir inte helt lättsvarad:

Vad är Bryssels motsvarighet till Södermalm?
– (Skratt) Så långt har jag inte kommit än. Jag får söka upp det. Det skulle väl vara Anderlecht i så fall.