Bajen bjöd på ett riktigt målfyrverkeri mot Ljungskile, skottdagen till ära. Efter en sällan skådad mardrömsöppning, med 0-1 och 0-2 redan två minuter in, ingav Erik Israelssons reducering just innan paus hopp. Något smått unikt krävdes ändå för att HIF skulle reda ut det hela: med tio man gjorde de grönvita tre mål framåt. Alex ordnade straffen Kennedy Bakircioglu satte och krönte sin drömdebut med 3-2, innan Imad Khalilis första mål för klubben innebar 4-2.

Hammarby hade ändrat om en del efter 0-0-missräkningen mot Syrianska FC. Oliver Silverholt klev in som högerback i Mats Solheims skadefrånvaro och den här gången lirade Melker Hallberg ett snäpp nedåt i banan, bredvid Johan Persson. Till vänster där framme fanns Fredrik Torsteinbø, till höger Måns Söderqvist som ju var avstängd senast, och centralt offensivt gjorde Erik Israelsson sin första matchstart sedan huvudskadan – med Amadaiya Rennie framför sig på topp.

Under de inledande spelminuterna såg det ut som att det var första gången som de – och alla andra Bajen-spelare för den delen – överhuvudtaget träffades. LSK tog avspark och vaskade fram ett inkast, och precis som förväntat var fasta de situationerna inte direkt moment som bohuslänningarna stressade igenom. Tim Nielsen, bäst i Ljungskile mot Djurgården förra helgen, gjorde som då och kastade långt efter en mödosam ansats där han fick höra ett och annat av långsideklacksektionen. Det var däremot inget mot missnöjesyttringarna efter att bollen skarvats vidare till Jakob Olsson – som nätat mot DIF, och här placerade dit 0-1, redan dryga minuten in.

Och än värre skulle det alltså bli, bara en minut senare. Bajen tog avspark, och gick framåt för att försöka replikera, LSK rensade undan… och en ny skarv senare var Nielsen sopren med Ögmundur Kristinsson. Norrmannen gjorde inget misstag utan satte säkert dit 0-2, en matchinledning som knappast var vad de 7243 på läktarna förväntat sig. Det var ju Hammarby som behövde en seger, helst med två mål – och även med 87 minuter kvar kändes uppförsbacken väldig, mot detta Ljungskile som HIF haft så svårt för under Superettan-åren.

Uppgiften blev alltså ett rejält test, för såväl spelare som publik, och den klarades ju av med bravur till sist. Under den ordinarie speltiden i första halvlek tydde dock i princip ingenting på den upplösning som redan närapå ”jag var där”-stämplat kvällens match. Visst slog Hallberg en fin frispark där Torsteinbøs nick tvingade Jonatan Johansson till en skaplig räddning, och visst var Persson och Rennie skapligt nära att lura offsidefällan. Men såväl Ahmed Suleimans test av ”Ömmi” som Olssons friläge med skott utanför då Lars Sætra slarvat var betydligt hetare 0-3-lägen.

Med tio minuter till paus uppstod en besynnerlig situation då Israelsson fick ett helt feldömt inkast till skänks. LSK-försvaret hade flyttat upp, och en snabb kastpassning senare kunde Rennie sätta av mot mål, men däremot inte få träff på avslutet. En LSK:are såg ut att skapa Bajens vassaste reduceringschans innan halvtid då han höll på att nicka Silverholts inlägg i eget mål, men på tilläggstid kom ändå 1-2, hyfsat ologiskt. Men det var två fina prestationer som resulterade: Melkers inlägg och Eriks nick i duell med keepern, lite á la Kenneth Andersson 1994.

Kvitteringsjakten var därmed igång med andra halvlek, och Bajen hade supportrarna i ryggen direkt, inte minst när Rennie såg ut att rikta ett vasst distansskott mot bortre gaveln innan det fastnade på en LSK-skalle. Men sju minuter in höll alla på att sätta kaffet i halsen då ”Ömmi” rev ner Gabriel Altemark-Vanneryr och båda såg ut att uppleva det som straff… men linjemannens flagga kom upp efter fällningen. Flera grönvita lyfte sig betänkligt efter paus, och allra mest gällde det nog Silverholt. Efter att han fintat bort Allan Mohideen såg inlägget ut att tajma Torsteinbøs nick – men den gick utanför, och norrmannen avreagerade sig på ribban.

Efter en första hälft där Ljungskile inte bara drog ner tempot utan också ställde om fyndigt, var scenförändringen rejäl, med en mer förväntad handbollsliknande matchbild. Men en till rejäl motgång stod för dörren i 67:e, när Hallberg efter Sætras bolltapp på mitten tvingades göra ner frie Nielsen, och fick lämna planen. Men ”Ömmi” prakträddade Olssons frispark, och ihop med att Kennedy Bakircioglu och Alex nyligen bytts in blev det vändpunkten.

Alex gjordes strax därefter ner av Suleiman halvmetern utanför straffområdet, och domslutet får vi sortera in under marginaler med Bajen. Kennedy stegade såklart fram för straffen, Johansson chansade rätt, men träffen var för bra och bollen smet under keepern. Trots decimerat manskap var det ingen tvekan om vilket gäng som gick för seger, och i 82:a minuten avgjorde Alex själv.

I det läget var det ändå definitivt inte oväntat – den debuterande brassen hade nyligen tvåfotat sig till ett skottläge i boxen som Johansson fick ut en fot på. Och på Kennedys hörna höll Sætra på att revanschera sig efter en sällsynt svag match, men fick se sin nick gå rätt i ribban. Och i anfallet innan 3-2-målet hade just inbytte Imad Khalili stått för ett konstnummer med halvvolley, efter att ha jonglerat sig till skottläget, men inte riktigt fått till riktningen. Segermålet kom istället efter att Stefan Batan löpt sig fram till ett vasst inlägg, som Alex kyligt bredsidade i nät.

Även i ledning och med tio man ville Hammarby mer, och den tidigare frustrerade publiken var nu istället ordentligt nervös, då söderbröderna gick fram med stora delar av laget mot ett överrumplat men irriterat LSK. Hemresan för det i kväll helblå motståndarlaget blev knappast roligare när Khalili äntligen gjorde sin första balja för Bajen, i sista ordinarie minuten. Efter att än en gång ha skurit in från vänster och lurat bort bevakningen, placerade skåningen bollen galant vid bortre stolproten. När slutsignalen gick hade Hammarby alltså resultatet det snackats om inför matchen – en tvåmålsseger.

Här finns matchfakta.

Härnäst väntar Djurgården nästa söndag klockan 14, i ett hett emotsett arenaderby. Tabellförutsättningarna inför upplösningen hittar du här.

(Foto: Bildbyrån)