För lite och för sent i Uppsala
Hammarby missade möjligheten att ha saker i egna händer, inför seriefinalen i Solna kommande helg. Philip Haglund slog tidigt till mot sin förra klubb, och det dröjde alltför länge innan Bajen fick fart på bolltempo och chansproduktion. Efter att Vladimir Rodić utjämnat i 79:e skapades visserligen tillräckligt för att vinna, men efter slutsignalen kunde Sirius fira 1-1.
Nog för att lagen ofta huserat i olika serier genom decennierna, men nog är det ändå anmärkningsvärt att senaste bortasegern för Hammarby på Studenternas IP togs i ”Norrettan” 1996 – då med nuvarande blåsvarte tränaren Kim Bergstrand som förste grönvite målskytt. (Bajen vann förvisso cupmötet 1999 då Kennedy Bakircioglu gjorde segermålet och Sirius stod som hemmalag, men matchen spelades på Stadshagens IP.) Och det gick alltså inte vägen denna gång heller.
HIF hade ju Jeppe Andersen avstängd inför bortamötet med fjortondeplacerade Sirius, och hans position bredvid Junior på innermittfältet tog Junes Barny hand om. Sirius, som ju sammanlagt spelat 0-9 i Malmö och Sundsvall i de två senaste omgångarna, försökte inledningsvis att helt enkelt pressa över bollen på Hammarbys planhalva. Men det dröjde inte länge förrän söderbröderna tog tag i taktpinnen och etablerade en matchbild där hemmalaget fick rikta in sig på omställningar.
Att ”Studan” är en byggarbetsplats i år, det är ju sin sak, men avståndet mellan sidlinjen och reklamskyltar samt bråte kändes väl snålt när Nikola Djurdjić rasade ut i denna yta efter en tidig duell med Karl Larson. Matchens första målchans hade kunnat uppstå tio minuter in, men Barny kapades då bryskt just utanför straffområdets hörn av Tim Björkström, som givetvis varnades.
Istället fick Sirius utdelning vid sitt första läge, kvarten in. En diskutabel frispark för Moses Ogbu i duell med just Barny lyftes in av Jesper Arvidsson, och Philip Haglund såg ut dra i Simon Sandberg för att ta sig in framför, men spelet gick vidare och den förre Hammarby-mittfältaren nickade dit matchens första mål i bortre hörnet. Minuten efter avsparken tycktes Oscar Pehrsson hålla fast Nikola Djurdjić framför eget mål. Inte någon given straff, men heller inget flyt i respektive box vid dessa sekvenser.
Bedömningsnivån var överlag högt lagd, vilket kanske inte direkt gynnade Bajen, då match som på förhand kändes kampfylld inte blev mindre köttig i och med det bottenkrigande hemmalagets tidiga mål. Samtidigt hade Ogbu kunnat utöka framemot halvlekens mitt, då han rann fram i en omställning och sköt tätt utanför.
Halvtimmen in vrålade Muamer Tanković i högan sky. Domaren blåste av efter en stund, och hemmapubliken tjoade då ett gult kort tycktes vara på gång, men istället visade det sig att assisterande domaren höll med ”Mujo”. Dessvärre gällde saken bara en frispark i mittcirkeln. IKS-supportrarna var lika missnöjda då Ogbu föll i straffområdet så fort spelet vänt, men den filmningen gick ingen annan på.
En första vass kvitteringschans kom med tio minuter till vilan. Djurdjić släppte ut till Vladimir Rodić som trots snäv högervinkel var nära att hitta bortre stolproten. I slutet av ordinarie tid hade Tanković en än mer hundraprocentig. Sandberg lyfte in bollen centralt, den fastnade på Björkström, och ”Mujo” drog till från sju-åtta meter… men Johan Eidswoldh lyckades ta sig in i skottlinjen och rädda ett givet mål. Trycket bestod under de fyra minuter som lades till då Barny nickat ihop med Robert Åhman Persson som fick mest ont, men underläget bestod.
Sirius låg, begripligt nog, konsekvent på rätt sida i en andra halvlek som till största delen var rejält frustrerande att bevittna. Särskilt med facit på hand hade ju 1-1-målet behövt komma tidigare än under slutkvarten, och fram till dess var det alltför sällan särskilt nära. Såväl Hamad som Barny och Djurdjić tänkte i någon hundradels sekund för länge när hemmaförsvaret inte hängde med, och hittade inte rätt med skotten.
Med halvtimmen kvar, i samma veva som Sander Svendsen ersatte Hamad och Stefano Vecchia kom in för hemmalaget, fick vi se några intensiva minuter där båda inhopparna var involverade i lägen. För norrmannens del handlade det om ett försök att hitta rätt utifrån, där det dock var ännu närmre att Nikola kunnat styra avslutet rätt.
Tiden rann så sakteliga ut, men på den överfyllda grönvita ståplatsläktaren höjdes bara ljudvolymen. Till sist kom också målet precis nedanför kortsidan – strax efter att Junior fått iväg en projektil som fräste två decimeter över, och just sedan Mads Fenger ersatt Tanković, så att Bjørn Paulsen kunde kliva upp på topp. Djurdjićs hårda inspel från vänster möttes av Rodić med ett säkert, lågt direktavslut. Sirius försökte som vanligt ta timeout – vilket domaren ogillade så starkt att vi nästan hann börja hoppas på en bandyvarning; för alla elva spelarna.
Direkt efter målet ersattes Vladimir av Imad Khalili. Baljan kändes där och då förlösande, och även om det inte fanns obegränsat med tid, borde det också ha blivit så med tanke på chanserna till ett grönvitt segermål. Med fyra kvar till 90 sköt Svendsen kvickt från nära håll, men i ribbans undersida, och trots att både Junior och Paulsen fick bra träff på returerna kunde Lukas Jonsson flaxa till och rädda båda.
Minuten därpå stod Junes för ett fint inlägg från höger, där Bjørn såg ut att kunna trycka dit 2-1-bollen vid bortre stolpen, men dansken hamnade i obalans och bommade. Den allra sista chansen blev Khalilis, då han fick vänsteravslutet förbi Jonsson – men bollen räddades av en försvarare framför mållinjen. Förstås en hemsk upplösning med tanke på allt. Men sättet som motståndarna firade krysset, medan Bajen-spelarna sjönk ihop – utspritt över hela planen men i en besvikelse som täckte varje grässtrå – det berättar trots allt något om vår generella scenförändring de senaste åren.
Statistik, IKS-HIF 1-1 (1-0):
Avslut 8-21 (4-7)
På 5-3 (3-0)
I ram 0-1 (0-0)
Hörnor 1-5 (1-4)
Fsp för 14-12 (9-5)
Gula 4-1 (1-1);
Offside 2-1 (0-0)
Publik 6377
Mattias Jansson
Foto: Bildbyrån
