Så här under årets sista skälvande stunder är det dags att se tillbaka på säsongen som gått, med bilder från varje match. Här är del 2 i herrsammanfattningen av 2018.

Del 1 hittar du här!

Sommarens träningsmatcher

28 juni, Sirius-HIF 2-1 Hammarby-truppen fick spelledigt i en månad, men sedan var det dags att få matchminuter i benen igen, inför höstsäsongens omstart. Den första träningsmatchen spelades på Studenternas, och blev ingen särskilt lyckad tillställning. Den i detta skede tydliga tabelljumbon avgjorde i slutet. Bajen-målet gjorde Svendsen i första halvlek. (Therese Back)

3 juli, Gute-HIF 3-7 1118 slöt upp på gotländska Gutevallen, där Hammarbys förre mittfältselegant Mikael Rynell gjorde ett av sina sista matchframträdanden i karriären. Division 2-gänget gick på inspiration och tog sig från 0-2 till 2-2 innan paus, men under den andra halvlekens första hälft gick Bajen ifrån till 7-2. Muamer stod för två mål, och gästspelande André Österholm hann med att näta under sitt inhopp. (Björn Sundin)

Allsvenskans höstomstart

9 juli, HIF-Östersunds FK 1-2 Hammarby stod för en bra första halvlek mot ÖFK och Bjørns fulsnygga 1-0-mål speglade händelserna väl. Bajen såg också ut att ha kontroll på läget inledningsvis i andra, men i 58:e och 61:a tappades Tesfsaldet Tekie och Saman Ghoddos– två spelare som bör hållas i herrans tukt och förmaning – bort, med 1-1 och 1-2 som obönhörligt resultat. Närmast att utjämna i slutskedet var Solheim vars hörnnick träffade ribban. Av 21 464 på plats lämnade de flesta besvikna och smått oroade. (Johan Gustafsson)

16 juli, Elfsborg-HIF 0-0 Betydligt mer händelserikt och sevärt än vad siffrorna ger vid hand, i årets första mållösa Hammarby-drabbning. Matchen dominerades av de båda storspelande målvakterna, Kevin Stuhr-Ellegaard och Wiland. Bajens målvakt orsakade en straff i 88:e men räddade den, medan boråsarnas danske keeper klarade mängder av grönvita lägen. På tilläggstid hade han däremot varit maktlös – om Hamads frispark inte gått rakt i ribban. Ingen jättedum bortapoäng, egentligen, men som mot KFF frustrerande i serieledar-kontexten. (Therese Back)

23 juli, HIF-Dalkurd 4-1 I den mån Hammarby-publiken börjat sakna Dibba, som sålts till kinesiska Shenzhen innan den allsvenska omstarten, så lindrades detta betänkligt av två nya Djurdjić-mål när klubben för första gången ställdes mot DFF. Dessa gjordes innan paus – och då även Tanković och Hamad hittade rätt i första halvlek, så var matchen förstås avgjord redan då. 19 969 bjöds på en komfortabel vinst och offensiv islossning. (Bildbyrån)

30 juli, Trelleborgs FF-HIF 1-3 Junior svarade för en riktig pärla 27 minuter in i Hammarbys bortamöte med bottenkrigande TFF, och drömmålet blev förlösande – redan en minut därpå kunde Nikola utöka ledningen. TFF-reduceringen i andra halvlek skapade viss nerv, men Muamer punkterade matchen, och Bajen fick med sig en vid det laget efterlängtad bortaseger. (Therese Back)

5 augusti, HIF-Trelleborgs FF 1-0 Redan samma vecka väntade hemmareturen mot gänget från palmernas stad, och 21 834 fick se en mer oviss drabbning än den föregående på Vångavallen. Tanković svarade återigen för ett viktigt mål, matchens enda med halvtimmen kvar, och gästerna saknade kvaliteten i sista tredjedelen som därefter hade behövts för att hota om poäng. (Bildbyrån)

13 augusti, Norrköping-HIF 0-0 Precis som bortamatchen mot Elfsborg saknades målen, men även här fick publiken – 15 119 varav många grönvita – likväl valuta för entrépengen. Toppmötet innehöll intensitet och känslosvall av hög kaliber, men avsluten lämnade en del i övrigt att önska. Desto mer imponerande: Wiland höll sin 100:e allsvenska nolla. (Therese Back)

20 augusti, HIF-Örebro 2-0 Som i bortamötet bjöd närkingarna på tufft motstånd i den artonde omgången, men Bajen fick precis den start man behövde; blott två minuter efter avsparken positionerade sig ”Mujo” bland Årets Mål-kandidaterna. En lite grinig tillställning avgjordes definitivt när Tanković slog till på nytt i slutskedet – hans femte mål på lika många matcher. (Bildbyrån)

Svenska Cupens andra omgång

23 augusti, Carlstad United-HIF 0-3 En gruppspelsplats låg i potten mot CU, som höll till i norrettans toppskikt och hade tagit sig vidare i cupen genom att besegra Karlslund. De två tidigare cupmötena med United på Tingvalla IP hade slutat med straffvinst respektive 3-2-seger, men årets regniga avancemang blev desto mindre dramatiskt. Leo Bengtsson och nyligen värvade Vladimir Rodić fixade en tidig tvåmålsledning, och i 92:a gjorde Abdul Halik Hudu 3-0-målet i sin A-tävlingsdebut. (Bildbyrån)

Den allsvenska hösten

27 augusti, Dalkurd-HIF 2-3 Gefle har ju inte bara lämnat Allsvenskan utan även Superettan på sistone, men Hammarby gjorde ändå ett återbesök på Gavlevallen, där Dalkurd ju höll till under 2018. DFF:s amerikanske mittback Alex De John gjorde två hörnmål på Bajen men baljor av Hamad, Djurdjić (viktiga 2-1 precis innan pausvisslan) och nyss anslutne Junes Barny innebar att de för dagen tigerrandiga ändå grejade tre poäng. (Bildbyrån)

2 september, HIF-Djurgården 1-3 Någon gång skulle ju den elvaåriga sviten spricka, men givetvis kom ett av säsongens bottennapp högst olägligt. Blåränderna var hetare, inte minst i de avgörande lägena, och Hammarby fick aldrig grepp om greppet att flytta upp Erik Johansson på innermittfältet – DIF:s sommarvärvning låg bakom alla tre målen. Rodić reducerade i sitt första derby för Hammarby – men detta skulle bli en sådan höst där det efter montenegrinens mål saknades tid och förmåga för mer. (Peter Jonsson)

10 september, Sirius-HIF 1-1 Efter ett kortare landslagsuppehåll styrdes färden till Uppsala. Där kvittade det hur förvarnat Bajen var, när det gällde Philip Haglunds styrka i luftrummet. En väl dold knuff gav utrymme för nick i nät framför mittfältarens tidigare anhängare, och Hammarby kom aldrig upp i nivå den här kvällen – bortsett från när det var för sent. Och visst var det Rodić som stod för ännu ett bitterljuvt mål – medan Svendsen lika typiskt för denna höst prickade ribbans undersida i 86:e. (Bildbyrån)

23 september, AIK-HIF 1-0 Denna månad skulle bli så motig att ”svarta september” blev en vanligt förekommande fras i den grönvita sfären. Det oerhört emotsedda derbyt mot Allmänna IK var heller inget undantag, utan en kamp där flera avgörande situationer gick emot. Simon Sandberg hade en boll i stolpen som sedan kan ha varit över mållinjen, och AIK tilldömdes en straff som brändes. Henok Goitom revanscherade sig med kvarten kvar av matchen, och då Per Karlsson tilläts armbåga bort Djurdjićs nick i 93:e blev målet matchens enda. (Bildbyrån)

26 september, HIF-Elfsborg 0-1 Marginaler, schmarginaler. Hammarby föll denna mörka månad på eget grepp – och i hemmamötet med Elfsborg, där man skulle studsa tillbaka efter derbyförlusterna, var det skärpan framåt som inte alls var rätt inställd. Halvtimmen in saknades omplåstrade Mads Fenger i mittlåset – då passade IFE på att göra matchens enda mål. Och trots mängder av Bajen-lägen stod sig 0-1. (Bildbyrån)

1 oktober, HIF-Göteborg 3-0 Det räckte, uppenbarligen, med att oktober tog vid. Och att krisande ”Blåvitt” stod för motståndet. Paulsen stod för 1-0 halvvägs mot paus, Hamad gjorde 2-0 med 20 minuter kvar från straffpunkten – och Kennedy Bakircioglus 3-0 är givetvis redan ett eget kapitel i den grönvita historien. Frisparken blev den inhoppande kaptenens tredje i samma nätmaskor på tre år i hemmamöten med Göteborg, och målfirandet gav eko långt utanför Allsvenskans vanliga intressesfär. (Bildbyrån)

7 oktober, Brommapojkarna-HIF 2-4 BP hade en turbulent nykomlingssäsong, som ju slutade med kvalförlust och nedflyttning. Mot HIF hade dock gänget från Västerort ledningen två gånger om; 2-1 skickade Erik Figueroa in mot sin förra klubb. Mitt i andra halvlek studsade ett inlägg från Paulsen – 1-1-skytt och vikarierande högerback – in via en BP-back. Och HIF var starkast mot slutet, där Mads delikata frisparksknorr i 80:e avgjorde, innan Nikola gjorde BP på än sämre humör med sitt 4-2-mål. (Bildbyrån)

20 oktober, Malmö FF-HIF 2-1 MFF stod ju för en betydligt bättre höst än vår, och trots att Hammarby vann första halvlek via Jiloans mål på sin tidigare hemmaarena, räckte detta inte för att rubba ”Di blåe”. Mästarna öppnade andra halvlek furiöst och fick utdelning fram till såväl 1-1 som 2-1 på de elva första minuterna. Möjligheterna att utjämna blev få men Bengtssons var saftig. Den inhoppande yttern valde dock att försöka servera Djurdjić öppet mål, och passningen fastnade på vägen. (Bildbyrån)

28 oktober, HIF-Kalmar FF 0-0 Efter att man spelat lite mer optimistiskt under Nannes ledning, valde tränarvikarierande KFF-profilen Henrik Rydström en betydligt striktare inställning, när smålänningarna ville bryta sin negativa trend. Bajens spelövertag var massivt, men inför 25 473 i vinterhalvårets första snöfall var chansproduktionen desto svagare. Mer positivt: Davor Blaževićs första tävlingsnolla för klubben. (Bildbyrån)

31 oktober, GIF Sundsvall-HIF 2-3 Fengers påpassliga ledningsmål och Khalilis vackra utökning innebar 2-0-ledning mot den tidigare spökmotståndaren från Medelpad, och när Djurdjić rundade av en grönvit upprullning i 52:a såg det avgjort ut. Precis som i vårmötet hämtade dock Gymnastik- och Idrottsföreningen upp – och den här gången hade det räckt till poäng om Blažević inte svarat för en av årets främsta allsvenska målvaktsräddningar i 93:e. (Bildbyrån)

4 november, HIF-Häcken 1-0 Säsongens sista hemmamatch blev minnesvärd – inte bara för att den även var Bakircioglus avskedsföreställning inför hemmapubliken. På spel stod Europa League-platsen, och de båda faktorerna hjälpte upp publiksiffran till 31 810, en fin rekordnotering för fotboll på arenan. Spelmässigt blev det lika jämnt som förväntat, men inte riktigt lika svängigt och situationsspäckat för att gästerna skulle trivas helt. Efter att Paulsen, sin vana trogen, nått högst i luftrummet och lobbnickat in 1-0 just efter paus agerade HIF behärskat och vann rättvist. (Therese Back)

11 november, Östersunds FK-HIF 3-3 Trepoängaren mot Häcken betydde att seger i vintriga Östersund skulle räcka för säkrat spel på kontinenten 2019. Hammarby presterade nog sin bästa halvlek hittills på Jämtkraft Arena, men låg på något sätt ändå under med 0-2 i paus. Djurdjić behövde sedan bara 19 sekunder på sig för att näta och ordna en välbehövlig boost, och när Hamad slagit dit 2-2-straffen i nättaket hade Bajen 20 minuter på sig att avgöra, med en kokande grönvit kortsidesläktare bakom sig. Istället gjorde ÖFK snabbt 3-2. Vladimirs 3-3-mål i 90:e blev inte mer än ännu en ”hämta bollen till avspark”-balja. Solheim blev sånär osannolik hjälte i tredje tilläggsminuten, men samtidigt som offsideflaggan lite tveksamt åkte upp, gick norrmannens halvvolley i ribbans underkant. Den egentligen urstarka fjärdeplaceringen är ännu i vinter svår att glädjas åt, då HIF ju var på EL-plats i 29 omgångar av 30, men visst inger säsongen sammantaget gott om tillförsikt. (Bildbyrån)

Foto överst: Bildbyrån