I morgon söndag 13.00 lirar P19-laget sin första hemmamatch i vårens P19-allsvenska serie, mot Lidingö på ”Kanalplan”. Martin Foyston har tidigare arbetat som videoanalytiker i Fulham samt assisterande tränare i Allsvenskan och Norges landslag. Här berättar engelsmannen om intrycken av Bajens akademi, vad han vill tillföra, försäsongen och vändningen med tio man i seriepremiären.

Hur är läget med dig och laget inför morgondagen, Martin?
– Det är bara bra. Några är sjuka, några är skadade, men vi är klara att köra. Vi kommer från väldigt utmanande veckor med hög belastning i Ligacupen och få dagar för återhämtning. De andra lagen som deltog i P19-finalspelet förlorade i första serieomgången, och det säger en del. Att vi kunde komma tillbaka från 0-1 och en man mindre mot Assyriska var enormt starkt av gruppen, med trötta ben och skallar. Även om vi inte inledde så bra visade de en stark lagsammanhållning. Vi är inte ett lag som består av individualister, utan ett lag som spelar för Hammarby.

Vilka är dina intryck av Hammarbys akademi så här långt?
– Något jag var väldigt imponerad av när jag kom hit var den solida grunden och tydliga bilden av vilken sorts spelare vi vill ta fram. Killarna har utrymme att uttrycka sig, men påminns också om vad som krävs för att bli en professionell spelare. Och det handlar långt ifrån bara om att ha bra fötter, utan inte minst om vilken sorts person man är, och vilka egenskaper vi kan utveckla tillsammans.

– De är inte bara spelare utan också människor. Där läggs ett väldigt hårt arbete ner för att sätta nivån för vad som krävs när det gäller disciplin; vad vi accepterar och inte i vår verksamhet. Grunden är som sagt väldigt tydlig. Och det har gjort det väldigt enkelt för mig att komma in som ny, I min roll. Så lätt som det kan bli när det gäller ett jobb inom fotbollen. Jag har förmånen att omges av väldigt många duktiga människor som är fast beslutna att se till att Hammarby fortsätter på den här inslagna vägen.

Men du lär ju också ha tankar kring vad du kan tillföra i Hammarby.
– Jadå, och min tydligaste egenskap som tränare och människa är att jag alltid försöker fokusera på människors bästa sidor och maximera dem. Det kan vara en tunn linje mellan att se förbättringspotential och att säga åt någon att den är dålig inom ett område. Det ger mer att se starka sidor och förädla detta till spetskvaliteter.

– Jag har länge varit en person som fattat beslut kring spelare på olika nivåer. De sortens beslut grundar sig i förtroende. Vilken ung spelare som helst som är på väg uppåt behöver uppnå en viss grad av förtroende hos tränaren, och det handlar inte bara om vad du kan göra på planen, utan också om din karaktär. Min erfarenhet säger mig att karaktären är den viktigaste biten att utveckla, och det har varit mitt jobb i många år.

– Jag kan berätta en historia – ge exempel på andra talanger som varit på väg åt samma håll, och sedan lyckats eller inte lyckats. Målet är givetvis att göra A-lagsspelare av våra spelare, det är alltid det huvudsakliga syftet. När våra killer kommer upp I A-sammanhang ska de göra intryck – inte bara delta och fylla ut bänkar. Där kommer ingenting gratis och det känner jag att jag har på fötterna för att kunna förmedla.

– Och gruppen vi har nu har en väldigt god förståelse för att det går att kombinera utveckling och förberedelse inför seniorspel med att vinna. Den här akademin erövrade ju många titlar I fjol. Och att segra, att alltid vara inriktad på att gå hela vägen, det ger dig egenskaper du har stor nytta av när du sedan ska slå dig in i ett A-lag.

Hur tycker du att försäsongen med ligacupspelet sett ut?
– Vi är väldigt klara över hur vi vill framstå som lag. Vi har inlett året utifrån en plan och hållit oss till den. Defensivt kan vi bli bättre, men Hammarby ska alltid diktera villkoren i matcherna; vi ska bestämma när vi har och inte har bollen. Det handlar om att tänka och passa snabbt, att alltid söka sig framåt i planen. Att vara ett lag med hög energi som är intressant att se. Det behövs förstås avvägningar, kring när vi går framåt med full fart och när vi behåller bollen i vår ägo en stund, men vi ska alltid vara inriktade på anfall.

– Vi har lyckats rätt bra när det gäller ett offensivt försvarsspel. När lag som med störst framgång återerövrar, som Dortmund eller Liverpool, är det tydligt att de behöver veta vad de gör. Går man högt, behöver hela laget göra det tillsammans, och det handlar om lagsammanhållning. Hittills tycker jag att vi har haft stora framgångar på det området. Inställningen i gruppen är riktigt bra. Flera av de som kommit underifrån i år, upp i P19-laget, har kanske inte behövt lägga ner det arbetet i yngre år. Men de har redan en god förståelse för att vi aldrig, aldrig vilar. Har vi inte bollen vill vi vinna den, och när vi har den förstår killarna sina roller. Här finns många intressanta spelare som är fullt kapabla att röna stora framgångar i sina karriärer.

– Försäsongen har varit intensiv. Vi har blivit pressade hela tiden och vi såg det heller inte som en försäsong – vi ville vinna Ligacupmatcherna vi spelade. I år har vi en ung trupp och för dem är det en bra erfarenhet att utmana långt framme i en turnering. Vi har också framgångsrikt involverat oss i A-verksamheten där flertalet deltagit i träning. Vi gör det klart för dem vilken attityd som krävs; att man inte uppnått något genom att få vara med där – man måste ständigt förtjäna den möjligheten. Pablo Piñones-Arce fungerar som en utmärkt länk i arbetet med att ge våra spelare värdefull erfarenhet av A-miljön.

Martin Foyston under sin tid i Strømsgodset (Bildbyrån)

Närmast kommer ni ju från seriepremiären i vårserien, borta mot Assyriska. Hur analyserar du den tillställningen?
– Vi fick möta ett lag som spelade rätt så direkt inledningsvis, och hade då svårt att få grepp om bollinnehavet. Många dueller, andrabollskamper och 50/50-situationer behöver vi tävla bättre i. Inte förrän vi hamnade i 0-1-underläge och fick en spelare utvisad förmådde vi ta kontroll över matchen. Vi fick ändra till 5-3-1-formation och framöver hade vi koll på mycket mer av spelet. Några minuter efter utvisningen kvitterade Eeti Ämmälä via ett vasst avslut ur knepig vinkel, efter fin anfallsuppbyggnad på högersidan.

– Andra halvlek inledde vi bra, med lugn i vårt försvarsspel, och höll i bollen bra. Ledningsmålet var nära när Theodor Johansson friställdes och lyfte bollen över målvakten men en försvarare räddade på mållinjen, och när Alex Douglas nickade en hörna i ribban, och även när Eeti nådde Leo Lanneborn med en svepande boll från vänster – skottet gick någon centimeter utanför. Hampus Söderströms fina frispark räddades lika starkt som keepern klarade returen fast vi var först på den.

– Segermålet kom från vänsterflanken, sedan vi spelat oss igenom tredjedelarna kvickt och satt Oliver Svalander i utrymme att gå fram ytterligare. Han gjorde det bra; tog sig förbi sin gubbe och avslutade kallt när målvakten rusade ut, trots att han också skadade sig i samma moment. Välförtjänt med 2-1 där. Matchen avslutades sedan med en gedigen defensiv laginsats där vi visar sammanhållning för att lyckas vinna. Jag var väldigt stolt över laget, för de hanterade situationen med kort återhämtning efter Ligacup-matcherna i Göteborg och matchutvecklingen med mognad och klokhet, något som fodrade en hel del karaktär. Det kommer att stärka dem rejält inför fortsättningen.

I morgon kommer ju 32 000 att fylla Tele2 Arena, efter att ha promenerat från Medborgarplatsen. Säkert kommer många passa på att börja högtidsdagen med att kolla in P19-matchen. Vad kan de förvänta sig?
– Lidingö är ett lag med lojal mentalitet. Det är inte en match vi kommer att få med oss tre poäng ifrån ifall vi ställer ut skorna, långt därifrån. Vi måste ta fajten, vinna andrabollarna och förtjäna rätten att spela den fotbollen vi vill stå för. Det vi kan lova är att alla spelare kommer att göra allt i sin makt för att prestera på en så hög nivå som möjligt.

– Vi vet att de flesta lag i vårserien kommer vara inriktade på att sakta ner oss. Alla vi mött på ”Kanalplan” i Ligacupen har legat väldigt lågt och kompakt, och försökt krama energin ur matchen, och ur vårt non stop-spel. Det kan vara tufft när motståndarna vill trasa sönder tempot. Men även om jag inte förväntar mig att vi får något till skänks, så ska vi kunna diktera villkoren, när vi får fart på bollen och momentum i vårt spel. Är vi däremot sloppy och ofokuserade så kan det bli tajt. Lidingö kommer att vilja kontra, så vi behöver vara organiserade när vi väl tappar bollen och släcka deras omställningar.

– Vi tar risker. Vi attackerar de bakre ytorna, vi går fram med många spelare och vi är väldigt modiga i planens sista tredjedel. Vi bryter linjer, spelar mycket på ett eller två tillslag, och ska inte glömma bort att man måste skjuta för att få en slutprodukt. Får vi ett tidigt mål kan det öppna upp sig. Med detta sagt – vi har haft två veckor med skavanker och Leon Hien som bidragit med många mål hittills avstängd, efter hans två varningar i Södertälje. Det är en sådan slags uppladdning den här gången, inte idealisk – men vi är redo.

Bilden överst: Elvan i seriepremiären, av Gustav Scheutz