På söndagseftermiddagen är det dags för höstderby mot Djurgården, tillika säsongens tredje möte med dom blårandiga för Bajens del. Facit hittills är 0-0 och förlust på straffar i Svenska Cupen samt allsvenska 2-1. Segern i slutet av april innebar ett trendbrott för Hammarby, men DIF har hållit en imponerande jämnhet under året och är också i förarsätet inför upplösningen. Här är en titt på motståndet.

Eftersom denna artikel under 2019 föregåtts av två motståndarkollar, så hänvisas till cupkollen för en titt på Djurgårdens vinterfönster och försäsong, medan DIF:s historik och serieinledning avhandlades den 28 april. Här ska vi således gå igenom det blårandiga allsvenska året där det ju, som för alla 16 lagen, nu bara återstår fyra omgångar. De flesta lagen har något att spela för och det gäller inte minst Hammarby och Djurgården, som i dag ställs mot varandra i en sexpoängsmatch till arenaderby.

För grönvitt vidkommande innebar vårsegern mot Djurgården ett välkommet trendbrott. Bajen hade inlett Allsvenskan med poängtapp mot Elfsborg och Kalmar FF, förluster i Skåne mot både ”Di röe” och ”Di blåe” samt blott en seger, den mot AFC. Mycket hängde ofrånkomligen på årets första seriederby och den rättmätiga segern blev ju ett avstamp mot en långa stunder fantastisk säsong. Dock blev matchen inte den rejäla käpp i hjulet för DIF som de flesta av oss trodde och hoppades där och då.

Ändå föreföll det bli just så, i början av maj. Då fick Djurgården nöja sig med 1-1 i Helsingborg innan nästa derbyförlust, 0-2 i tvillingmötet med AIK. Men motståndet framöver i vårmånaden, innan det månadslånga uppehållet, var lämpligt och de fyra matcherna gick som på räls – klara segrar i Falkenberg, hemma mot Elfsborg och Östersunds FK samt i Uppsala.

Att gå segrande ur serielunksmatcher utan att för den sakens skull imponera på något anmärkningsvärt sätt eller skapa feta rubriker; det är förstås en viktig kvalitet i sig för ett topplag, och ett förfarande som Djurgården lyckats sätta i system under hela året. Och en jämförelse med Häcken blir såklart nästan fånigt tillspetsad, men frågan är om DIF inte kunnat dra nytta av en besläktad arbetsro i år, då uppmärksamhet kring och krav på laget varit lite mindre uppskruvat än hos 08-rivalerna eller MFF. Hur det än ligger till, så fick vi i juli se Djurgården med nytillträdda AIK-profilerna Thomas Lagerlöf och Kim Bergstrand vid rodret och sent blommande Tommi Vaiho mellan stolparna tugga på poängmässigt.

Det började med 2-0 mot KFF, där man fick hål på gästerna först i 87:e; ett av Marcus Danielsons direkt poänggivande nickmål på hörna följdes av en Mohamed Buya Turay-spik i kistan. Det minst sagt lyckosamma lånet från belgiska Sint-Truidense nätade även i Eskilstuna, där DIF dock fick nöja sig med 1-1. Samma siffror lös på tavlan då hemmamötet med MFF var över, efter var sitt mål tidigt i andra halvlek. Men även i bortareturen mot KFF bröt firma hörnläggare Elliot Käck och nickexekutör Danielson dödläget sent, i 81:a. Blåränderna avgjorde sedan vid samma tidpunkt hemma mot Häcken.

I augusti tog laget full pott och nu imponerade också prestationerna fullt ut. Det började med en uddamålsseger i Borås, där tidigt inbytte Kevin Walker gjorde matchens enda mål, och sedan denna artonde omgång har förstaplatsen varit Djurgårdens. Sirius drog därefter på sig en utvisning redan efter fyra minuter på Tele2 Arena, där DIF sedan gick ifrån till 3-0 på en halvtimme. Här debuterade en av sommarvärvningarna – offensive mittfältaren Curtis Edwards från ÖFK. Engelsmannen presenterade sig direkt efter gästernas röda kort, då han tryckte dit ribbreturen efter frisparken. AFC utgjorde heller inget hot (3-0). Efter avancemang i Svenska Cupen via 2-1 mot Akropolis tog Djurgården sin sjätte raka allsvenska seger i Malmö, efter riktigt gedigna 90 minuter. Buya Turay gjorde där enda målet när stockholmarna gick ifrån till en fyrapoängsledning.

Enda hacket i en sanslös resultatrad kom i derbyreturen mot AIK. Precis som vid förra serieförlusten, i mitten av maj, blev de svartgula för svåra – 1-0 efter ett av Sebastian Larssons straffmål. Förlusten i tvillingmötet fick dock inte dom blårandiga i nämnvärd gungning. Helsingborg stod emot länge och väl, men sommarvärvade och inbytte Emir Kujović löste upp knutarna med två mål – det första efter minuten på planen, en påpasslig nick då Buya Turay fått felträff på sitt avslut. GIF Sundsvall hade desto mindre att sätta emot och fick aldrig grepp om bitige Kujović, som gjorde ett och låg bakom tre i 4-1-bortavinsten. När det väl kärvade ordentligt, mot Falkenberg, räckte en soloprestation från egen planhalva signerad Buya Turay till 1-0-vinst.

Djurgården kommer närmast från ytterligare en uddamålsseger, vändningen till 2-1 i Östersund, där hemmalaget var märkligt förgrymmat över väl tilltagen tilläggstid innan paus. Desto mer begriplig var irritationen över att Jonathan Ring såg ut att ta med sig bollen med överarmen innan han spelade fram till Nicklas Bärkroths kvittering. ÖFK glömde sedan bort Danielson med kvarten kvar att spela – återigen efter en Käck-hörna. Inför matchen mot Hammarby i dag saknar Djurgården bara långtidsskadade Erik Berg, som ju låg bakom första segern mot de grönvita på elva år, förra hösten. Ingen är alltså avstängd. Nu återstår det bara att vänta in avspark, och svaret på vilken segertrend som bryts. Om det nu inte blir kryss, ett resultat som arrangerande DIF nog vore lite mer belåtet med.

Se också: Inför Djurgården-Hammarby med truppen och Derbysvep om tankarna inför söndag (från dif.se)

Foto: Bildbyrån