Hammarby spelade inte bara sommarseriestartens utan också årets bästa fotboll, under halvtimmen som föregick pausvilan. Dessvärre hade Häcken då redan fått det, med facit i hand, matchavgörande första målet. Och dessvärre brändes ett helt knippe klara kvitteringslägen. Lika tidigt i andra halvlek kom hemmalagets 2-0 och Bajen orkade då inte replikera på nytt, utan den dystra sviten på Hisingen stod sig.

Visst har vi upplevt ungefär samma matchutveckling tidigare i bortamöten med de getingrandiga, men här drogs allt till sin ytterlighet. Det går att prata om att det ”normalt borde stå” ditten och datten i paus, men det allsvenska mötet mellan Häcken och Hammarby den 5 juli 2020 klockan 17.30 på Bravida Arena… man kan lugnt säga att den skillnaden i effektivitet är sällsport skådad, oavsett lagidrott och nivå.

Bajens inledande kvart får betecknas som hygglig. Snart fick vi också se prov på de heta känslor som ofta kännetecknat den drabbning som nästan seglat upp som något av ett prestigemöte. Gustav Berggren stoppade en grönvit omställning när han satsade med båda benen mot namnen Gustav Ludwigson, och träffade väl sisådär nio tiondelar spelare, men klarade sig utan kort. Dessvärre blev detta inte den enda snytingen som balanshårdingen delade ut denna afton. Med just den nämnda kvarten spelad ryckte Ahmed Yasin fram till höger, och Dennis Widgren fick ta till en varningsrenderande tröjdragning. Vad värre var, så kulminerade den flippermässiga oreda Leonard Zutas frisparkslyftning orsakade i HIF-boxen i att Berggren snubblade iväg ett avslut i nät.

Tre minuter därpå fick Daleho Irandust praktträff på en andraboll efter hörna, men Mads Fenger klev emellan och fick stopp på projektilen. Den uppoffrande sekvensen blev startpunkten på Hammarbys bästa halvtimme inte bara denna sommarsäsongsstart, utan sedan den föregående höst där laget ju avslutade säsongen med åtta raka trepoängare. Vad var sig inte likt, då? Ja, naturligtvis att avslutsskärpan var så felkalibrerad att detta Häckens matchens första mål kunde bli avgörande.

Muamer Tanković skar in men utan att få tillräckligt bra träff för att hota Peter Abrahamsson. Abbe Khalili jobbade hem ända till egen kortlinje och glidtacklingen tillintetgjorde Alexander Søderlunds omställningsläge. Simon Sandberg, på välbekant mark, klackade ut till Alexander Kačaniklić vars inspel sånär nådde Ludwigson, men täcktes till hörna av Joona Toivio. Sedan fick vi se ett flera minuter långt anfall där Sandberg till sist prickade Kačaniklićs skalle med inlägget, men utan att nicken fick tillräcklig fart för att hota Abrahamsson.

Gbg-regnet öste ner och Hammarby producerade vidare framåt – det mesta utom en kvittering. Godswill Ekpolo knuffade in Richard Magyar i Søderlund och Bajen-mittbacken fick domslutet emot sig i offensiv box. Abbe klackskarvade fram Gustav i ett friläge där avslutsvolleyn hamnade utanför, samtidigt som en snavande Toivio fick frispark med. Muamer ordnade en frispark som Darijan Bojanic lyfte in från vänster, och Alexander avslutade utanför bortre stolpen. Inspelet efter Ludwigsons fulsnygga ryck till höger i boxen touchades av Abrahamsson, precis tillräckligt för att Tanković skulle misstajma sitt öppet mål-avslut. I nästa moment pressade Jeppe Andersen fram en halvdan uppspelsrensning från Häckens högersida. I gengäld fick han bollen av Bojanic, och friställde sedan ”Mujo” vid bortre stolpen. Nickavslutet bommade dock, från bara någon meter.

Halvleken avslutades visserligen med att en förlupen brytningsboll blev till ett Häcken-instick och en trippelchans, där David Ousted höll emot. Och med att Ludwigson på en defensiv hörna körde över… Sandberg. Men sammantaget – så, ja, vi har ju redan varit inne på att det ”normalt” borde varit andra paussiffror på tavlan. Andra halvlek inleddes enligt samma mönster. 25 sekunder efter paus touchades Widgrens inspel förbi Abrahamsson via en försvarare, så att Kačaniklić kunde förpassa den tillbaka in i boxen från höger. Om det inte vore för en ny smalbens-riktningsförändring och att Andersen i och med den kom fel till sitt avslut högt över, så hade vi nog haft en diskussion om huruvida bollen varit över kortlinjen dessförinnan, men det kan vi alltså lämna därhän.

200705 Hammarbys Alexander Kacaniklic deppar efter fotbollsmatchen i Allsvenskan mellan Häcken och Hammarby den 5 juli 2020 i Göteborg.
Foto: Michael Erichsen / BILDBYRÅN / COP 89 / MI0008

Dock hade vi nog, som det brukar heta, fått se en helt annan match ifall den där kvitteringen kommit som en naturlig följd av chansproduktionen. Leo Bengtsson var också vänlig nog att inte utöka till 2-0 i 52:a, utan nicka rakt i Ousteds famn, då han lämnats väl ensam efter en hemmahörna från höger. Yasin förde boll i en kontring som inledningsvis var ett två mot en-läge, men stannade av och avslutades via ett hårt eget skott där Ousted fick sträcka ut. Och ett, sett till just de senaste minuterna, inte fullt lika ologiskt Häcken-mål skulle komma. Yasin hittade i 62:a in till Søderlund, som tog sig in på rätt sida om Magyar och avslutade säkert från nära håll.

Här gick luften ur en aning. Det ska den såklart inte kunna göra i ett allsvenskt lag med toppambitioner, men på ett allmänmänskligt plan är det begripligt. Aron Jóhansson och Paulinho byttes in, men utan att kunna röra om där framme. Närmast att reducera var istället Kačaniklić, som efter Widgrens brytnickpass och Jóhanssons klack i korridoren prickade en arm eller ett bröst eller både och hos en Häcken-försvarare, detta i 81:a. BKH kunde och borde gjort 3-0 just därefter, då Adam Andersson svarade för en grov miss från nära håll. Det målet fick han istället dit i näst sista ordinarie minuten. Nog för att vi befann oss i Frölunda-land, men en indianare som den föranledande var knappast på sin plats. Omställningen modell större beredde vänsterbacken två avslutschanser, och den andra kunde han inte missa. Svidande slutsiffror – och då spelar det mindre roll hur detta kunde, eller borde, ha utvecklat sig.

Foto: Bildbyrån