Det har naturligtvis producerats ett gäng riktigt klassiska grönvita mål genom åren. Erik Israelssons avgörande 1-0-nick mot AIK har inte ens ett kvartal på nacken – men i och med sekvensens känslomässiga betydelse, dess inverkan på Allsvenskans sluttabell och alla efterdyningar lär detta förbli svåröverblickbart i decennier.

Från toppen av huvudet, och därmed i modern tid, går tankarna till några specifika pytsar som blivit monumentala för Bajen som förening:

– 1989: Niclas Jönssons 6-0-mål i 93:e minuten på Tingvalla i Karlstad, som skickade Bajen till Allsvenskan via fler gjorda mål än Vasalunds IF, och efter att redan ha utropats som seriesegrare vid slutsignalen uppe i Luleå är det som att de rödsvarta aldrig riktigt repade sig. Inte sällan kallas VIF fortfarande "parkeringsplatsen i Solna" av Bajen-fans, men ibland är det små marginaler…

– 1997: Gymnasieeleven på Fredrika Bremer i Haninge, Filip Bergman, bredsidade in en kvittering mot Djurgården när klockan tickade upp mot 93 minuter – 2-2-ett mål som innebar oerhört mycket för hela föreningen. Dels givetvis räddad ära mot ärkerivalen, men också ett kopplat grepp om seriesegern. DIF gjorde sedan som HIF året dessförinnan: kvalförlust.

– 2001: Det går inte att komma runt ett guldmål, fast rent krasst gjorde ju Hammarby – lite typiskt nog – aldrig något direkt segervrålsbringande mål. Örgryte stretade emot bra, och inte nog med att ”lirarnas lag” tog ledningen genom Jeffrey Aubynn av alla människor, man reducerade också med kvarten kvar. Ändå var givetvis Andreas Hermanssons 1-1, Jonas Starks 2-1 och Kennedy Bakircioglus 3-1 pytsar alla i 24 karat.

– 2011: Sebastian Bojassens ikoniska toffel i nät på ”Änglavallen”, årets allra sista spark i femte tilläggsminuten, räddade inte bara Bajen undan ett negativt kval som hade kunnat bli lika besvärligt som genant – det skänkte också någon slags mening till den där första skräckartade Superettan-säsongen. ÄFF hade å sin sida gått upp i Allsvenskan vid seger, och ”Liv-Bojans” första mål för Hammarby blev kulmen på en sällan skådad holmgång.

Visst finns det fler minst sagt minnesvärda baljor att se tillbaka på, men liksom Magnus Lefverts utökning som dödade spänningen i kvalmötet med Kalmar FF 1994 och Kennedys revansch på Jönköpings Södra-keepern i höstas, har det ju lite väl ofta handlat om ett mål som ordnat upp en situation snarare än att sätta Hammarby i något slags förarsäte. Och ni hajar vad vi fiskar efter här – Erik Israelssons avgörande nick mot AIK den 27 september 2015 finns visserligen väldigt nära i minnet, men visst kan det slås fast att målet åtminstone färgar i mittskiktet av ovanstående pärlor, redan nu?

Erik tog givetvis hem utmärkelsen Årets Mål på Bajengalan, liksom Årets Spelare (fast måhända inte Årets Skankare):

Uppståndelsen och uppskattningen kring Erik blev omfattande, och även runt Hammarby som klubb. Svallvågorna har ännu inte riktigt lagt sig – knappast något vissa motståndarsupportrar, som i stundens hetta stod för mindre begåvat beteende, avsåg att uppnå… Och givetvis har smålänningen märkt av alla hyllningar, bland annat då han träffade supportrarna i pausen mot Helsingborg och fick ett skapligt mottagande… Och steg för steg tar sig också Erik Israelsson tillbaka till fotbollsplanen; det näst viktigaste efter att det stod klart att han skulle återfå allmänhälsan: