I 65 långa månader hade HIF-sfären väntat på allsvensk fotboll. En vers i Kjell Höglunds låt, som somliga grönvita gjort till sin, lyder: “Jag ska göra några sista kalkyler, och studera förloppet i ett experiment. Om förändringarna stöder teorin, så kan vatten förvandlas till vin”. Och visst stämde det in på mycket, när HIF väl gjort 2-0 på Häcken inför 30 217 euforiska själar.

Rötterna blir starka när det blåser, det hade Hammarby-publiken bevisat gång efter annan under tiden i Superettan. Faktiskt också att luften blir friskare när åskan går… Desto mer förlösande då när väntan är över – när det väl var dags att äntligen äntra Allsvenskan igen, så spelade det ingen som helst roll att förhållandevis osexiga BK Häcken stod för motståndet (och det fanns ju också revansch att utkräva, för den senaste grönvita allsvenska matchen). Premiärbiljetterna sålde slut på en eftermiddag, och med 30 217 på plats kändes Söderstadions klassiska lapp på luckan-siffra, 10 011, avlägsen – men ändå närvarande på så vis att den konstanta folkliga potentialen äntligen var på väg att synas på allvar.

Och visst hade laget tagit med sig formen från fjolårets uppflyttningsupplösning och det dramatiska cupavancemanget. I startelvan fanns tillskott som Birkir Már Sævarsson, Oliver Silverholt och Måns Söderqvist – där den sistnämnde dessutom blev målskytt i sin seriedebut för Bajen. 1994 höll ju Dagens Nyheter i en syrlig tävling om när HIF egentligen skulle göra sitt första mål på hemmaplan, men här behövde storpubliken bara vänta i elva minuter på att Linus Hallenius skulle ordna fram den straff som Kennedy Bakircioglu – vem annars? – säkert placerade in. Måns balja betydde alltså 2-0, och var en av årets grannaste, en omställning där smålänningen smekte upp bollen i bortre gaveln med en yttersida. De getingrandiga från Hisingen saknade inte chanser, men efter utökningen innan paus var Hammarbys trepoängare aldrig hotad i andra, och återkomstsäsongen fick en riktig praktstart.

Jag ska stilla alla stormar i min själ
Bara dyningar ska gunga i godan ro
I mitt sinne ska orkanerna dö
Vackert väder på Genesarets Sjö

Bildbyrån

(Foto överst: Peter Jonsson)