Åsikterna är krönikörens egna och behöver inte stämma överens med Hammarby Fotbolls hållning.

Vad försäsongens träningsmatcher handlar om för tittarna? 

Att lägga pusslet. 

HUR kommer vår säsong att bli i år? Vilka är förutsättningarna rent lirarmässigt – hur verkar de taktiska tankarna gå? Håller de gamla stjärnorna? Har forna års mindre lyckade spelare kommit i form och ur skador? Hur ser de nya ut? Är det någon ungtupp som står på tur för genombrott? Kanske är DETTA Mondays år ändå? Blir det något SM-guld och hur kommer vi att stå oss i gruppspelet i Champions League? 

Alla dessa frågor – somliga mer ironiskt formulerade än andra – flyter igenom mitt huvud när jag och C som vanligt sitter klistrade framför teveskärmen. 

En sån här tvångsmässig fixering vid Bajen är inte ovanlig. Men komplicerad. 

Ett pussel, det tillhör ju sakens natur, föreställer någonting. 

Bitarna är tillsågade för att passa ihop. 

På något plan VET varje pusselbit var den hör hemma. 

Men Bajenpusslet ? 

Mja, här har vi till att börja med ingen aning om hur den slutliga bilden egentligen skall bli. Är den här biten en skymt av bakänden på en häst, en stallbyggnad eller en blivande frisparksläggare? 

Vad vill tränarna skapa av sina pusselbitar? 

Och hur passar bitarna egentligen samman? 

Som tevetittare kan man ge sig fanken på att inte ens bitarna själva har någon aning om det. 

Man ser pusselbitarnas egen tvekan i rörelsemönstren: “är jag en bit blå himmel på topp, eller en del av den gröna gräsmattan längst ned? Eller en detalj i ett måljubel?” 

Nej, jag har inte fått ihop pusslet än. 

Men mot Brage klarnade bilden ändå litet grand. Några av pusselbitarna skall nog vara högst upp. Andra skall nog befinna sig i nederkant av bilden. 

Och de flesta passar faktiskt i pusslet. 

Exakt hur allt skall sitta ihop, det vet vi inte ännu. Troligen är alla bitar inte ens färdigtillverkade än. Man har liksom bara slängt in dem på planen för att se om någonting klickar, för att se om de kan ta en självklar plats i helheten ändå. Som man gör, som pusselentusiast. 

Idag fick vi se många tänkbara mittenbitar, sådana som verkligen FÖRESTÄLLER något och går att bygga vidare på. Några av bitarna kräver bara litet putsning för att passa perfekt. 

Jag är inte säker på att någon bit verkligen bara skall vara till inramningen, inte ännu.

Det djävulska är att bilden bara rymmer elva pusselbitar åt gången. Å andra sidan är Bajenpusslet dynamiskt. Genom att byta bara några enheter, kan en helt annan bild dyka upp. 

Och kanske är det av de här skälen som jag älskar försäsongen: 

ALLT. 

ÄR. 

MÖJLIGT. 

Samtidigt känns det bra att det finns gott om tid att låta filar, figursågar och taktiska målarpenslar göra sitt. 

En sak är jag säker på: Årets Bajenpusselkartong rymmer bitar som låter ana bilden av vår bästa säsong någonsin. Och det är bara tidigt i februari ännu.