Åsikterna är krönikörens egna och behöver inte stämma överens med Hammarby Fotbolls hållning.

”Men kvällens match ska vi ju bara…”

NEJ.

Vi kan inte förvänta oss att vi någonsin ”ska” någonting. Ett Bajen med vind i seglen som möter ett lag i seriens nedre regioner. Solen skiner, fanorna vajar och allt är väl i Bajenland? Du kanske ser det som en självklar seger, jag ser det som receptet för katastrof. I en krönika för några år sedan skrev jag – självplågande på bajares vis, men likväl sant – ”det finns inga lägen som är så perfekta att Bajen inte kan bränna dem”.

Och sedan var det det här med Gefle. Ni kanske minns laget som dansade flera säsonger i Allsvenskan och klarade sig väldigt fint på ett klassiskt disciplinerat försvarsspel med kontringar. Storlag tilläts äga boll och så kom där en kontring från ingenstans och ett noll till laget som mer än några andra ”spelade efter sina resurser”. Därpå stängde man butiken och om man kunnat driva ett rikes hushåll och näringsliv med ren frustrationskraft, skulle vi knappast haft energiproblem ens idag.

Glöm aldrig Gefle. Jag myntade uttrycket i en krönika. Det var efter en av de där matcherna mot Gefle när vi på Söderstadion, den gamla, vackra gräsdoftande, var så frustrerade och ilskna efter en ”omöjlig och osannolik” hemmaförlust med det snöpliga 1-0 att bara Sulan vågade sig fram för att tacka den buande och avgångsbrölande klacken. Hans böjda rygg och oroliga blick när han ändå försiktigt gick fram och applåderade oss har för evigt ristat sig in i mitt minne.

Hur understod dom sig? Fucking Gefle, liksom? Matchen skulle ju bara spelas av, litet formellt, sådär. I teorin hade vi redan vunnit. På förhand, liksom. ”Just idag är jag stark” var bara kodspråk för ”Just idag kan vi fan inte förlora”.

Men det kan vi. Och därför skriver jag denna text en vacker måndagsförmiddag när vi tar emot Degerfors hemma. För mitt inre ser jag tio hemmaspelare i boxen och en på rull för att stänka in segermålet.

Naturligtvis har vi kapaciteten att vinna idag. Det är rentav sannolikt att vi gör det. Men det ÄR. INTE. SJÄLVKLART. Matcher spelas på planen, inte på papperet. Om elva timmar (när detta skrivs) vet vi hur det gick. Och oddsen är på vår sida. Men jobbet ska göras. På planen OCH på läktaren.

Men glöm då inte Gefle. För det gjorde vi redan året därpå och torskade då med 0-1 hemma mot ett lika sågat Örgryte.

Foto: Bildbyrån