Hammarbys P19-lag tog som bekant guld i den nya rikstäckande allsvenska serien. Facit på de 26 omgångarna blev 19 segrar, sex kryss och bara en förlust med en målkvot på 85-33. Här berättar huvudtränare Fredrik Samuelsson i en längre intervju om sin syn på vad som ligger bakom framgångarna. Han nämner en god träningsmiljö som spelarna själva bidragit starkt till, innan samtalet också glider över på vad som krävs för att vi ska få se talangerna kliva in i en A-trupp.

Fredrik, vad tycker du ligger bakom ett sådant här fint tabellfacit i år? Det är inte så många utskåpningar, utan ganska många jämna matcher där vi får med oss resultaten.
– Precis. Först och främst så tycker jag det är ett bra koncept, att det blev en nationell serie. Tittar man på tabellen, så är den jämn förutom oss höll jag på att säga… Men vi och BP är rätt långt före trean i tabellen. Och jag tror att vår jämnhet har varit avgörande. Vi mötte BP i två matcher rätt tajt på varandra. Vi vinner den första ganska övertygande, men när vi får dit 4-4 i 95:e minuten på Grimsta och inte tillåter dem att vinna sin hemmamatch, så känns det som att det är en viktig poäng…

– Och över två matcher är BP det klart näst bästa laget. Jag tycker att de har gjort det väldigt bra med tanke på att de har ett relativt ungt lag och de har en väldigt duktig tränare, Lukas Syberyjski som har varit här tidigare, så de kände jag hela tiden var ett hot, om man ska kolla på hot utifrån en tabellplacering.

Deniz Gül signalerar för ett av årets 24 mål, hemma mot BP (Mattias Saaranen)

– Men jag tror nyckeln är att vi har tränat väldigt bra. Jag som tränare har ju ett ansvar att planera och utvärdera dagligen, men spelarna har framför allt varit där mentalt varje träning. Vi har rätt hög kravställning och spelarna har klarat av att hantera den kravställningen i träning, vilket har gjort att när vi väl kommit ut till match, så har vi varit vana med att spela i ett högt tempo ifrån våra träningar. Och spelarna har på så sätt byggt en fysik som klarar av det och samtidigt också fått självförtroende, när de känner att de blir bättre och bättre varje vecka.

– Det är jättesvårt att förutse en serievinnare i ungdomsfotboll och det här var ingenting som jag eller någon annan pratade om inför säsongen, att vi skulle vinna serien; det är alltid svårt att sia om. Men jag tycker att alla spelare har blivit bättre vecka för vecka, och på något sätt talar resultatraden också för det. Matcherna var ändå jämnare på våren än på hösten. Jämfört med lagen vi mötte på våren och sedan mötte på hösten, så kändes det att vi har nog blivit lite bättre än vad de har blivit. Och det är väl det enda man kan kräva av en tränare… att laget blir bättre under ett år. Och jag tror som sagt att nyckeln till det är en god träningsmiljö, som spelarna har bidragit till på ett fantastiskt sätt.

När P19 går bra är det alltid många som undrar hur spelarna skulle stå sig inom seniorfotbollen. Går det att säga någonting om vad du tror att det kan bli av de här lirarna?
– Haha… Ja, det är ju en stor diskussion. Kapaciteten finns hos flera av dem. Det är ju två spelare som stått ut när det gäller målskyttet, Deniz Gül och Nobel Gebrezgi, som i princip gjort hälften av våra mål. Det är två spelare som gått starkt framåt. Deniz var i P17 förra året och gjorde en del mål där, men att göra så här många mål i en nationell serie – det är på ett sätt imponerande, han har tagit stora steg. Nobel var i P19 förra året men gjorde två mål, i en serie som inte alls höll samma kvalitet, så han har också tagit stora kliv.

En av Nobel Gebrezgis 17 baljor kom i hemmaderbyt mot Djurgården (Anders Ögren)

– Och sedan finns det självklart spelare där bakom också. De två, en eller två till och kanske ännu fler har stora möjligheter till att spela i Allsvenskan. Det ligger mycket hos dem, såklart, men också att klubben öppnar upp för en karriärmöjlighet när det är dags för nästa steg. Det kan ju vara så att det är en A-trupp som är väldigt bra. Det är en hård konkurrens på vissa positioner i en A-trupp som slåss både om allsvenskt guld och Europaplatser. I och med att Hammarby har blivit så pass bra, så krävs det att spelarna är ruskigt bra för att de ska ta en plats i ung ålder. Och där har vi U23 som ett mellansteg, där det kommer ligga mycket på den organisationen och de tränarna – och framför allt på de spelarna som släpps upp där – att driva på utvecklingen.

– Men tittar jag kvalitetsmässigt och tittar jag på spelare som vi mött… IFK Göteborg spelade vi SM-final mot i fjol. Flera av deras killar har spelat varje match i Allsvenskan i år. Nog finns det spelare av samma kvalitet hos oss. Men det är ett jobb som ska göras härefter, av spelarna själva framför allt, men såklart också av klubben och organisationen runt spelarna. För det är en krokig väg att vandra.

Och alla tar sig ju inte till Allsvenskan på samma sätt. Vi har exempel på flertalet spelare med en P19-bakgrund som mött Hammarbys A-lag de senaste säsongerna, efter att ha tagit just krokiga vägar.
– Ja. Det handlar ju en del om tajming, att spelaren ifråga får rätt rådgivning vid rätt tillfälle. Att det öppnas upp en möjlighet och kanske framför allt också en stark inre motivation att klara av motgångar. Messi kanske har klarat sig ifrån motgångar, men det är inte många som är lika bra… Alla spelare tar olika vägar, och på något sätt gäller det att vara stark i sig själv. Att klara av tuffa perioder och motgångar för att man någonstans känner att man tycker det är så jäkla kul. Och har man en stark inre motivation och drivs av att förverkliga sig själv, då klarar man av det bättre än om man jagar snabba framgångar.

– Och vi brukar prata om att det inte är först upp som gäller, utan längst kvar. Och där tror jag att många spelare kanske fallerar i sina huvuden. Att det ibland handlar om saker som inte fanns på min tid, när jag spelade, alltifrån sociala medier där man är rätt snabb på att lägga upp bilder när det går bra. Men när det går dåligt är det tomt där. För spelarna handlar det om att förstå att alla vägar inte passar alla. Man kan ta Williot Swedberg som exempel, som flög igenom både P19 under en kort period och HTFF och nu är i Spanien. Men det finns spelare som tagit helt andra vägar och också blivit fotbollsproffs.

– Men där måste man kolla från fall till fall. Men som jag sagt tidigare är vi nu en klubb som är tillräckligt stor för att förhoppningsvis kunna se till varje spelares individuella behov i olika faser av karriären. Att vi varit bra i år är såklart en indikation på att det finns många bra spelare här, men det är också en indikation på att just den här miljön här och nu har varit gynnsam för dem. Och det kan ju handla om sättet man spelar fotboll på, eller vad som helst.

Bajen förbereder sig inför 4-2 mot Sirius i slutomgången (Mattias Saaranen)

Och hur ser du på att P19-laget gör en sådan här säsong när det absolut finns spelare i klubben som lirar i Ettan, som hade kunnat vara med här?
– Jag tycker att det är en styrka, men att det även är en diskussion som också finns i andra klubbar. Malmö FF har exempelvis en samarbetsklubb. Och jag tror att det på något sätt också blir en nyckel för oss, när vi har HTFF, att vi kan behålla spelarna lite längre. Att vi kan öppna upp en väg för sistaårsjuniorer upp i ett Division 1-lag under Hammarbys vingar. Det är också en fördel vi har i konkurrens med andra klubbar på den högsta nivån, storklubbarna i Allsvenskan, som ibland har svårt att behålla sistaårsjuniorer som inte känner att det finns en plats i A-laget året efter.

– Med det sagt så hade vi kunnat ställa upp med minst fem-sex-sju spelare i den här miljön, men det har också borgat för att de som är här också vill vara här, och det är något som är väldigt viktigt för mig som tränare. Gräv där du står brukar vi prata om. Först och främst ska du vara bäst här, innan vi kan börja prata om nästa steg. Och bäst här handlar om att ha en gynnsam utveckling under en längre period, inte om att göra tre mål i en match och sedan prata om nästa steg.

När är rätt läge att ta det där klivet?
– Jag och framför allt Martin Sundgren som är chefstränare tittar ju på spelarna dagligen och ser vilka som vi tycker har levlat ut den här verksamheten. Och då finns det inget behov för oss att behålla dem, utan då ska de tvärtom inte vara här. Men så länge vi känner att de får kampa varje vecka, och att vi kan erbjuda en tränings- och matchmiljö som vi anser är utvecklande, då stannar de. Då kan agenter och spelare säga vad de vill; där litar vi på vårt omdöme.

– Men den dagen vi känner att de har levlat ut och är tillräckligt bra för att flyttas upp, så ska de göra det – men då ska de också spela där! Och det är klart att det kommer finnas spelare nu som kanske kunde vara kvar i den här miljön, men som vi känner är för bra för det. Och då kommer de förhoppningsvis tilldelas plats i nästa steg i organisationen.

– Det är självklart att vi har spelare i HTFF som vi hade kunnat haft med, men jag ser det som en styrka att vi ändå kan göra resultat. Men uppsidan med HTFF är alldeles för stor, för att vi ska kunna skylla någonting på det. Och samtidigt är inte det här en resultatmiljö på det sättet. Det enda laget i klubben som drivs av enbart resultat är A-laget. Men jag har svårt att se någon motsättning mellan resultat och utveckling. Har vi en god träningsmiljö och erbjuder spelarna bra utbildning, då borde resultaten vara hyfsade också.

– Men nästa år är det 15 nya spelare som kommer in i både P17 och P19, då får man se hur det ser ut! Det är det som är kul med ungdomsfotboll, att det ju blir nya givar varje år. Men det är ibland lite svårare att som tränare bygga något på sikt, som ett lag. Det här handlar desto mer om hur vi kan få spelarna att utvecklas så bra som möjligt i den miljön de är i, i ett eller två år. Sedan lämnar man ju över dem.

Foto överst: Samuelsson med delar av guldlaget (Bildbyrån)