Hammarby tog emot de än så länge regerande mästarna Malmö FF, och precis som mot guldjagande Göteborg och Norrköping blev det en frustrerande hemmaförlust med 0-1. Bajen saknade inte chanser – Birkir Már Sævarsson och Lars Mendonça Fuhre hade två lägen var att glädja de flesta bland 30 627 på plats, men hemmasäsongen slutade med torsk efter 94 händelserika minuter.

Årets sista vistelse på matcharenan hade kunnat börja bättre för Bajen. Även om inramningen förstås var märkbar redan vid det utsålda mötets uppvärmning, ville det sig inte bättre än att Johan Persson klev av med yrsel under densamma. Jan Gunnar Solli spelade därmed åter från start, en av flertalet förändringar i den grönvita elvan, där Joseph Aidoo ju också debuterade allsvenskt och lirade från start direkt i avstängde Richard Magyars frånvaro. Även MFF saknade ett par namn men det säger en del om den himmelsblå truppens bredd att Pa Konaté, som här medverkade från start på grund av att Kari Arnason är skadad, var med i UEFA:s ”Veckans Elva” i senaste Champions League-omgången.

I matchinledningen hade Anton Tinnerholm gång efter annan rejält öppen gata på sin högerflank, där Mats Solheim ofta lämnades alltför allena, och det dröjde till den tionde minuten innan Stefan Batan – i dag yttermittfältare – fanns på plats för att avvärja dennes fjärde inlägg in mot boxen. Strax därefter bjöd den erfarne Johan Wiland på matchens första målchans, som alltså blev grönvit. Stressad av Imad Khalili försökte han dra denne, men fick bollen för långt ifrån sig, och hopslaget hamnade hos Fredrik Torsteinbø som försökte passa på och hitta förbi mot de övergivna nätmaskorna – men han fick inte upp avslutet, som fastnade.

Åge Hareide hade förutspått en matchbild där hans skånska mannar dominerade, och visst var det MFF som höll i taktpinnen. Men det såg, liksom det gjort alltför ofta under den allsvenska säsongen för att det skulle ha blivit tal om tätstrid, uddlöst ut. MFF fortsatte att överbelasta framför allt vänsterkanten, men Batan understödde allt bättre, och det var Hammarby som stod för måltillfällena samtidigt som man också hade allt mer av det spelmässiga initiativet. Jakob Orlov höll halvvägs mot paus på att förvalta en genomskärare, men avslutet gick utanför. Ett betydligt renare läge bjöds Orlov av Batan dryga halvtimmen in, då bollen virkades in framför mål, men anfallaren fick inte träff på bollen någon meter framför Wiland. Dessutom försökte Mats Solheim vinkla ett distansskott i bortre krysset, men keepern var väl med på noterna.

MFF hotade mest genom sin blotta närvaro och allas vetskap om vilken kvalitet spelarmaterialet besitter. Då känns det också giftigare med motståndarnas bollinnehav på Hammarbys planhalva än om det är Åtvidabergs FF som huserar där, även då det inte händer något särdeles konkret. Lätt att ta på var däremot anspänningen efter att Batan fått en frispark tveksamt dömd emot sig i duell med Tinnerholm (däremot ska Bajen-yttern, som reagerade starkt mot den signalerande linjedomaren, vara glad över att huvuddomaren tillät denna känsloreaktion). Men inlyftet nickades undan av Lars Sætra, som ihop med Birkir Már Sævarsson utgjorde nyttig fysisk styrka i de ofta tuffa duellerna med Jo Inge Berget och Nikola Djurdjic. En jämn och lite ologisk första halvlek, där det var MFF som stod för det mesta av spelet och framför allt under slutdelen trillade boll oroväckande väl, men Hammarby som skapade målchanserna, slutade därmed 0-0.

Till anda halvlek kom Bajen ut med en rejäl frejdighet och frenesi, som omgående omsattes i ytterligare lägen. Först hittade Solli ut till höger med en smart boll mellan MFF-lirarna. Birkir satte av och tog sig runt för ett inlägg som såg ut att bli för brant – och väl med facit i hand också var det… bollen snuddade Wilands bortre stolpe på sin väg ut över sidlinjen. Och visst hade det varit välbehövligt med ett dylikt slumpmål, för MFF behövde inte många chanser för att näta. Inte ens en, för när Erdal Rakip sånär var först på bollen för att nicka den i nät knappa kvarten in var Aidoo före med en av otaliga vunna nickdueller. Varken han eller någon annan lyckades däremot strax därefter störa Rasmus Bengtsson, som på en av många MFF-hörnor nickade in matchens enda mål.

Medan hemmalaget förberedde för dubbelskiftet i klassiska bytesminuten 67, där Lars Mendonça Fuhre och Måns Söderqvist dragit av sig överdragskläderna, hörsammade Sævarsson supportrarnas uppmaning. ”Skjuuut!” tycktes ändå lite optimistiskt, men högerbacken fick riktigt bra träff och tvingade Wiland att sträcka ut rejält, och om Orlov fått ordning på returen hade det kunnat bli än farligare. MFF höll annars förtjänstfullt i bollen och lät Hammarby springa sig trött, och det såg rätt så länge rätt så givet ut, att det skulle bli en frustrerande och förväntad favoritseger – och hedersam förlust för Bajen. Så slutade det ju också, och visst är så kallade hedersamma nollpoängare de mest frustrerande; vi får sortera in denna 0-1-torsk i facket där 0-1 mot Göteborg och Norrköping sedan tidigare ligger och skaver.

Men även om den grönvita forceringen inte resulterade, så blev det ordentlig fart på den under slutkvarten. Strax efter maningen till ökad takt annonserades publiksiffran som innebar att rekordet slagits, och stämningen påminde om den på Söderstadion när Bajen besegrade MFF med 2-0 hösten 1994, även om det då var ”Hammarby é dom bästa” som ekade mellan läktarna och svaret ”heja, heja, heja Bajen” låg några år framåt i tiden. Det var inte långt borta att det gick vägen också på planen, och det var Mendonça Fuhre som stod för båda de hetaste kvitteringslägena. Det första kom med tio minuter kvar, då just inbytte Oliver Silverholt snyggt lyft in bollen i boxen, men dels gick avslutet i ribban och dels var linjemannens flagga uppe.

Med fem kvar av ordinarie tid återinförde Åge Hareide timeouten i fotboll, och märkligt nog tilläts han rycka sönder händelserna på egen hand och ordna ett spelavbrott på uppåt minuten, efter att Philip Haglund varnats för en fällning av smått förstärkande Djurdjic. Först var det Haglund som hade en utförlig diskussion med MFF-tränaren, och därefter domare Bojan Pandzic. Det kan ju tyckas att man antingen får sköta sådant efter matchen, eller helt enkelt peka Hareide mot läktaren. Sista chansen blev alltså Mendonça Fuhres, och de fyra tilläggsminuternas slutsekunder blev rejält dramatiska, då flipper uppstod framför Wiland och norrmannen sköt över från nära håll med matchens sista spark.

Siffror, HIF-MFF 0-1 (0-0):
Tilldömda frisparkar 10-10 (5-5)
Hörnor 2-9 (0-7)
Offside 4-3 (0-2)
Gula 2-2 (0-0)
Bollinnehavsprocent 44-56 (43-57)
Avslut 7-3 (2-2)
Avslut på mål 2-1 (1-1)
Avslut i målram 1-0
Publik 30 627

Hemmasäsongen är därmed över, och Allsvenskan 2015 avslutas på lördag, för Hammarbys del med bortamatch på Örjans Vall mot nedflyttningsklara Halmstads Bollklubb. Här bokar du resa med Bajen Fans!

(Foto: Bildbyrån)