Att Hammarby-killar ska iväg och provträna med klubbar i andra länder har vi allt oftare anledning att meddela här på hemsidan. Fast hur är det att vara på besök utomlands, och vad döljer sig bakom våra notiser? U19-lagets yttermittfältare Petter Soelberg vet. Här skriver 17-åringen själv om sina färska erfarenheter från veckan hos Championship-klubben Ipswich Town FC.

Hej,
Jag heter Petter Soelberg och spelar för Hammarby U19. I början av december ringde en scout och berättade att Ipswich Town ville ha mig på en veckas trial-out . Jag har fått väldigt många positiva kommentarer och många undrar hur det är att vara iväg och vad som egentligen händer på en trial-out. Det här var min andra trial-out, så därför tänkte jag berätta hur en sådan här vecka i en storklubb kan se ut.

De senaste tre månaderna har jag bott i Canterbury (sydöstra England) för att plugga med min klass. Det har varit en fantastisk upplevelse och jag har lärt mig väldigt mycket nytt. Självklart har jag
också tränat oerhört mycket fotboll. Jag har varit runt och tränat med några olika lag och spelat matcher med skollaget varje vecka och samtidigt kört stenhårt i gymmet för att komma så bra förberedd som möjligt till den kommande säsongen.

I slutet av november åkte jag och två kompisar upp till en trial-out-match i London. Syftet med matchen är att de ska försöka hitta och slussa ut unga spelare till olika klubbar i England. Det var scouter på plats från både Premier League och Championship. Matchen gick bra, jag gjorde ett mål och var nöjd med min insats.

Tidigt en söndag morgon någon vecka senare ringer det i min mobil. Det är en av scouterna som berättar för mig att Ipswich Town vill att jag skulle komma på trial-out.
– När? frågade jag.
– Imorgon, svarade han.

Nu blev det stressigt. Jag behövde prata med mamma och pappa,  skolan, Hammarby samt min värdfamilj och få “ok” från allas sidor. Senare samma kväll var allting klart, tågbiljetten var köpt och allt annat var fixat. Jag hann bara packa och tacka min värdfamilj. Tåget avgick tidigt nästa morgon. För två år sedan var jag på en trial-out hos La Liga-klubben RCD Espanyol men då var min pappa med. Denna gång fick jag klara mig helt själv. Bara det var en spännande upplevelse.

Måndag
När jag anlände till Ipswichs tågstation hämtade en av scouterna upp mig och vi åkte direkt till träningsanläggningen. Där fick jag möta Steve som är Head of Recruitment för akademin. Ipswich Town har en fantastisk träningsanläggning med elva perfekt klippta gräsplaner och en stor inomhushall, typ Bosön. Jag blev presenterad för alla tränare och spelare, fick träningskläder och sedan var det dags för lunch i  deras  matsal. Efter lunchen kollade vi på första halvleken mellan
Ipswich U21 och Watford U21.

Sedan gick vi och bytte om vi inför dagens fotbollsträning. Vi körde olika possession-spel och avslutade träningen med match. Träningens fokus var att anfalla på djupet och komma till avslut snabbt. Jag gjorde bra ifrån mig och var nöjd med mina prestationer och det tyckte tränarna också.

Efter träningen kom en minibuss och hämtade upp U18/U21-spelarna och skjutsade hem alla. Jag blev avsläppt utanför ett fint hus i utkanten av Ipswich och det enda jag visste var att värdmamman hette Tina. Jag ringde på och blev mött av Tina och hennes familj. De var väldigt trevliga och tog väldigt bra hand om mig under hela veckan. Jag fick flytta in ett litet men fint sovrum på övervåningen. I princip alla U18-spelare bodde i värdfamilj, vilket är ett sätt för klubben att se till att spelarna inte ska få lika stor hemlängtan som om de bodde själva.

Tisdag
Idag var det två hårda pass. Jag blev upphämtad runt 8.30 och skjutsad till anläggningen. Det var väldigt intressant att uppleva hur engelska lag tränar och vart deras fokus ligger i träningarna. Den största skillnaden är troligtvis den fysiska aspekten. Det märks tydligt att de har gjort jobbet i gymmet och då menar jag alla. Även de minsta killarna är riktigt starka.

Dagens fotbollspass avslutades med tuff löpträning. Om man inte klarade intervallerna under en viss tid fick man köra två extra rundor, vilket ledde till att alla tog ut sig till max. Därefter var det dags för lunch i deras fina matsal med jättebra och nyttig mat. Dagen avslutades med ett hårt gympass, ungefär samma övningar som vi kör i Bajen.

Onsdag
Träningsledigt, så jag bestämde mig för att överraska mina klasskompisar och lärare i Canterbury som jag inte hann säga hejdå till. Det var en väldigt trevlig dag, och glad men trött kom jag tillbaka till min värdfamilj på kvällen.

Torsdag
På torsdagen var det dags för två nya hårda pass. Vi värmde upp och sedan spelade vi match med olika fokus, till exempel första press, frigöra sig från sin motståndare och skapa yta för sig själv och sen avslutade vi med vanlig match. Tyvärr kom jag inte in i matchen på rätt sätt och blev inte delaktig vilket gjorde att jag inte var nöjd med den dagens prestation. Det andra passet var ett fyspass med fokus på
överkropp.

Något som är väldigt positivt är att alla tränare och spelare pratar med varandra. Som ny kommer både spelare och tränare fram och hälsar en välkommen och pratar med en. A-lagstränaren Mick
McCarthy som är en fotbollslegend kom fram och pratade med mig och var väldigt vänlig. Han har själv spelat som proffs, fört upp två lag i Premier League och coachat det irländska landslaget. Alla inom A-laget, U21 och U18 känner till alla och man hälsar alltid på alla. Jag tror att det här är väldigt medvetet för att skapa en skön känsla i klubben och därmed höja prestationen hos oss spelare.

Fredag
Detta var min sista träningsdag och jag var väldigt sugen på att  avsluta denna vecka på topp, speciellt efter gårdagens mindre bra prestation. Det gick mycket bättre, jag hittade jag tillbaka till mitt  spel och gjorde en riktigt bra träning. Ipswich U18-lag mötte Arsenal dagen därpå i träningsmatch och det var en diskussion om jag skulle vara med eller inte. Vi avslutade med en match mot startelvan som skulle lira (de spelade sedan 1-1 mot Arsenal).

Efter träningen satte jag mig ned med både U18-tränaren men också med Steve (som är Head of Recruitment). De var väldigt nöjda med mig och U18-tränaren hade gärna sett mig spela mot Arsenal, men de bestämde att de skulle spela med ordinarie lag eftersom de skulle möta Liverpool i FA Youth Cup några dagar senare och såg detta som en viktig förberedelse inför det mötet.

Det  finns ett väldigt omfattande regelverk för hur akademierna här i  England funkar. Jag kan inte detaljerna, men mellan 16-18 år erbjuds man oftast ett scholarship där klubben ordnar boende, skola och naturligtvis träning. Då man fyllt 18 år kan man få ett development contract och få spela med U21, eller så blir man erbjuden ett professional contract. Det finns säkert massor av varianter på detta, men det är så som jag förstår att det funkar.

Mina erfarenheter:
Prestationen. Det är ju vad en trial-out handlar om. Att visa upp vem man är och vad man kan. Hur gick det då? Det gick väldigt bra. Jag var väldigt nöjd med min vecka och U18-tränaren sa att han verkligen ville se mig i matchen mot Arsenal, och att jag skulle ta en plats i deras U18-lag. Om en klubb är intresserad så blir man oftast kallad fler gånger och kanske får jag chansen igen. Det är ju grymt kul och motiverar en att köra ännu hårdare.

Fördelen med att spela i The Championship är att man som duktig junior får ta steget upp tre-fyra år tidigare jämfört med Premier League, där de släpper upp talanger senare, och kan på så sätt spela professionell seniorfotboll. Jag hade en fantastisk vecka i Ipswich. Jag lärde mig jättemycket och blir glad över att all träning har gett resultat. Det fick jag bevis på under denna vecka.

Jag trodde att Ipswich skulle spela den typiska engelska fotbollen med långbollar men det stämde inte riktigt. Här var det väldigt mycket fokus på snabbt spel längs marken. Det var högt tempo – de ville vända spelet snabbt, använda få tillslag på bollen och slå ut lagdelar med få passningar. En stor skillnad jämfört med svensk fotboll var däremot jargongen. Man visste när man gjort fel, tro mig. Men tränarna och killarna var alla väldigt vänliga och tog hand om mig väldigt bra så jag kände mig välkommen.

Hoppas denna text har gett er en liten inblick i hur en trial-out fungerar och att den inspirerat att köra några extrapass i mellandagarna. Jag är i varje fall väldigt motiverad. Det var en fantastisk upplevelse att få träna med ett Championship-lag. Nu ser jag verkligen fram emot nästa säsong med Hammarbys U19.

Ha ett grymt fotbollsår 2016,
Petter Soelberg

(Foto: hammarbyfotboll.se)