Jag vet att man inte alltid blir trovärdig man man i efterhand skall ge sin syn och uppfattning i en brännande fråga. I tv får man definitivt inte lägga ut den så alla förstår – tidsbrist antar jag – för inte är det väl ointresse av hur det verkligheten ser ut? Man ser också hur en hård vinkling kan leda till intryck som inte är rimliga.

Låt mig presentera mig.
Jag har varit ordförande i ungdomssektionen sedan 70-talet – slutade för två år sedan för andra uppgifter. Hela tiden har jag haft som målsättning att ungdomarna skall ha kul, inte vinna matcher till varje pris och allt det som god ungdomsfotboll står för. Och fortfarande står Hammarby som förening för detta helt i linje med RF:s uppfattning om ungdomsfotboll.

Ingen kan påstå att jag som yrkesman inte känner till problematiken – både i praktik och teori.

Om det är sant det som TV förmedlar – skulle jag då stå för ett system som dels är emot RF generella uppfattning, vars regler jag i ringa mån varit med och utformat, dels i praktik arbetat för i många år och dels teoretiskt vet vad som gäller.

Hur stämmer den bild som TV visar med verkligheten?
Många har ju redan dömt ut Hammarby. Men om man inte har klart för sig hela bilden – vilken jag tror att de flesta inte har – hur kan man då döma ut något som man inte känner till. T.o.m. en lektor vid Idrottshögskolan har uttalat sig om något som han enbart fått via media!
Man hade ju hoppats på en större seriositet.
Vi har 80-90 ungdomar i aktuell åldersgrupp. Jag vågar påstå att absoluta majoriteten har kul, men en del slutar av många olika anledningar, kanske till och med på grund av sådant som att de inte känner att de är med i träningen – andra är bättre, man får inte bollen, någon skjuter för hårt, andra knuffas våldsamt och det gör ont. I stort – det finns ett helt spektrum av anledningar.
Om vi hade ett konstant dåligt rykte gällande vår ungdomsfotboll – skulle det inte då visa sig i antalet ungdomar, eller rättare sagt föräldrar, som vill vara med? Många står nu på kö att komma in – vi kan inte ta emot fler. Detta har gällt länge.
När det gäller ungdomsidrott generellt måste man utgå från biologin. Det finns en våldsam variation i alla kroppsliga och intellektuella förmågor i åldrarna före och i puberteten. En 9-åring kan vara 6-7 eller 11-12 år i utveckling. Jag om någon, som skrivit många artiklar i ämnet, vet också att man inte kan peka ut en framtida toppspelare i dessa åldrar.
I fotboll har kronologisk ålder underordnad betydelse – biologiska utvecklingen har större betydelse för den aktuella förmågan. I den gängse modellen i ungdomsfotbollen får 7-åringar spela matcher mot 11-åringar utvecklingsmässigt sett. Vi vill ändra på den delen vad gäller vår interna träning. När det gäller matcher i turneringar med mera är det svårare att ändra på detta förhållande. Vi vill att de som kommit ungefär likvärdigt långt i utvecklingen skall träna tillsammans. Detta leder inte till elitsatsning utan till nivågruppering.
Vad står då nivågruppering för Detta inte är en elitsatsning, där man tar den bästa målvakten, backen, mittfältaren och så vidare från olika träningsgrupper och bildar ett topplag. Det gör vi i 11-mannafotbollen. Vi har inget intresse av att alltid vinna tävlingsmatcher i 5- och 7-mannafotbollen. Å andra sidan kan man aldrig i en stor förening med enbart oavlönade tränare och ledare garantera att alla gör som vi har beslutat. Vi har också interna utbildningar i ungdomsfotbollen (U1 och U 2), där vi tar upp dessa frågor. Uppenbarligen får vi stressa denna problematik ännu mera. Men nämn den förening där allt går till som man vill?

Nivågruppering innebär att man gjort träningsgrupperna lite jämnare. Ingen skulle drömma om att sätta en 7-åring i en 11-mannatrupp. Men bland 9-åringarna finns som sagt massor av 7- och 11 åringar i utveckling – storlek – intresse att komma till träningar – uppförande – utveckling i form av att kunna förstå instruktioner mm. Mycket talar för- och det är vår erfarenhet – att alla blir bättre om man får träna med likvärdigt kunniga. Och man får mera roligt också.
Vi har förklarat att om det finns “kompis-band” så skall dessa inte brytas! Här har det uppenbart begåtts ett misstag. Men ett (eller kanske det finns flera) misstag kan inte diskvalificera ett bra system – ett system som tänker på barnen!! Vi har kört detta i många år och det har gått bra. Visst finns det kanske flera som blivit ledsna men inga har hört av sig till mig vad jag vill minnas.
Men här ser man vad en vinkling i tv kan göra. Det vidare bakgrunden till Hammarbys ungdomsfotboll är man inte intresserad av. Men det är – måste man erkänna – journalistiskt skickligt att med klippningar och styrda frågor få det hela att se ut som alla är ledsna, att ingen har kul, att alla föräldrar är missnöjda och att vi är en förening som inte följer RF:s linjer. Det gör vi till punkt och pricka speciellt som jag själv har varit med och utformat dessa!!
Igen – detta är inte en elitsatsning men det är en svår pedagogisk uppgift att förklara skillnaden mot nivågruppering. Tv har definitivt inte förstått det, inte vår lektor heller men nu hoppas jag att Du har gjort det.
Om vi har fel – var ligger felet?

Bästa hälsningar