“Vi tror inte på Jesus, vi tror inte på gud, vi tror bara på Hammarby, vårt kära Hammarby”, eller “Bajen till jorden är kommen, oss är en frälsare född”. Ja, det är ett par delar ur ett par av Hammarby publikens ramsor, som ibland kan höras på arenorna runt om i landet där Bajen spelar.

Visst, de paralleller och liknelser som här kommer har säkerligen gjorts tidigare, men förtjänar att göras igen.

I sydeuropa, i länder som Italien, Spanien och Portugal, är fotboll och religion ofta väldigt sammanflätade med varandra. Där är det ofta helt naturligt att fotbollen i sig är en form av religion i ett nära samspel med den mer traditionella religionen, den kyrkliga. I det avseendet skiljer sig “Bajenreligionen” från sydeuropa och många andra länder. För mig veterligen så är “bajarna” inte de mest frekventa kyrkobesökarna i landet (fast å andra sidan så är det väl inte speciellt många i det här landet som är det över huvud taget).

Men, det finns ett stort antal exempel på liknelser med det mer traditionella sätten att vara “religiös” och att vara “Bajenfrälst”, som är värda att peka på. Dessa liknelser är bara några få av många.

• En del går på högmässor på söndagarna för att delta i den ekumeniska gemenskapen. Andra väljer att gå på sin högmässa på t ex Söderstadion, Zinken, Hovet eller rent av någon annan arena/församlingssal där Bajen huserar för dagen (behöver inte vara söndag), för att känna detsamma.
• En del tar till sig det kyrkliga budskapet för att det ger dem ett “ljus” i en annars grå vardag. För många bajare så är de “grönvita” deras “ljus”.
• De traditionellt kyrkliga och troende har EN gud. För en del bajare så är det ELVA gudar som springer ut på Söderstadion när det är match, samt några reservgudar som sitter på bänken (lite hinduism där kanske, eller gamla asatron).
• I kyrkan är det allsång för att prisa sin herre. På Bajens matcher är det allsång för att prisa sina “herrar”.

  I kyrkan pratar man illa om det onda, djävulen. Hammarbyare kan också sjunga ut i nidramsor om vad de tycker är det onda.

• Många traditionellt religiösa säger sig uppleva en salighet och en enorm kollektiv glädje i sin tro tillsammans med andra. Att vara på ett fullsatt Söderstadion, tillsammans med några tusen andra bajare och publikhavet gungar och sjunger, ja det är en salighets känsla som närmast måste beskrivas som en religiös upplevelse.
• Det finns de som inte vill eller kan prata om annat än om sin tro och har som livsuppgift att frälsa allt och alla, så finns det “grönvita” som inte vill eller kan prata om annat än om sitt kära Bajen.
• En del troende lusläser sin bibel och andra lusläser sportsidorna i alla möjliga tidningar för att läsa om Bajen.
• Det finns de som är enögda i sin tro. Bajare är väl knappast kända för att vara de mest objektiva supportrarna.

• För många vanligt religiösa så har det varit helt naturligt att bli just troende, då det exempelvis är ett arv som de bara fått med sig från födseln. Många är också de Bajare som aldrig vetat något annat än att vara just Bajare och som heller aldrig ifrågasatt varför, utan snarare kanske bara varit djupt tacksamma att de blev just Bajare och ingenting annat.

Ja, detta är som sagt endast några få av alla de liknelser man kan göra mellan vanlig traditionell religiositet, tro och “Bajenreligionen”. Ni har säkert egna liknelser i mängder.

Som sagt i ett av exemplen så är det närmast att jämföra med någonting religiöst att bevista Söderstadion och uppleva den atmosfär som råder där. Det är en känsla som inte kan bytas ut mot någonting.

Må de grönvita herrarna lysa över och må Bajen vara med er. Vi ses i templet, förlåt, jag menar på Söderstadion.