“Jag skulle aldrig spela för Djurgården”. Foto: Alexander Johansson

Hans första klubbadress i Italien blev Bologna, där Kenneth Andersson redan spelade. Det dröjde inte lång tid innan han jämfördes med succémannen från USA-VM 1994.
– Det var oundvikligt. Vi var båda svenskar, anfallare, långa och gängliga. Men i spelstil är vi ändå rätt olika, säger Björn.
Hans första säsong i Italien slutade med succé. Björn spelade samtliga matcher i den italienska juniorligan, Serie Primavera och blev matchvinnare när Bologna vann det italienska ungdomsmästerskapet. Succén gjorde att förväntningarna skruvades upp av både Björn själv och av hans omgivning. Inför säsongen 2001/02 var hans målsättning given. Björn drömde om att göra debut i Serie A. Inte så konstigt då Björn ingick i tränare Francesco Guidolins Serie A-trupp.

Inget Serie A-spel med Chievo heller
Någon debut blev det dock inte och ett år senare köpte sensationslaget Chievo Runström. “Runagol” valde Chievo framför storklubbar som Lazio och Roma. Men det blev ingen Serie A-debut i Chievo heller och efter ett halvår hamnade han i förra storklubben Fiorentina i division 4. Fiorentina, då under namnet Florentia Viola, storsatsade på att ta sig tillbaka till Serie A. För ganska exakt ett år sedan skrev Björn Runström på ett fyraårskontrakt med klubben. I somras flyttades Runström ner i Fiorentinas U21-lag efter en konflikt med sportchefen Giovanni Galli. Anledningen var att klubben hade planer på att byta bort Runström mot Djurgårdens Kim Källström.
– Jag vet inte hur långt de hade kommit i förhandlingarna med Djurgården men jag sa till honom att jag aldrig någonsin skulle kunna spela för Djurgården.
U20-lagets tränare var på sportchefens sida och placerade Björn utanför laget hela hösten. Vänta på att transferfönstret skulle öppnas i januari var lång.
– Det var en jobbig tid som jag lagt bakom mig nu. Trots allt har jag utvecklats som fotbollsspelare i Italien. Mest tekniskt, men även mycket fysiskt, säger Runström.

Siktar på EM-truppen
Någon Serie A-debut blev det alltså aldrig för Runström som nu siktar på att göra allsvensk debut och att komma med i Torbjörn Nilssons U21-trupp till sommarens EM. Men det han mest av allt ser framemot är att få spela på Söderstadion.
– Det är en av de största anledningarna till att jag vill spela i Hammarby. Jag har själv stått i klacken och stämningen är fantastisk. Det känns jättestort att vara tillbaka i Hammarby.
Han tror inte att omställningen från Italien till Sverige ska vara några problem.
– Nej, klimatet är väl ganska tufft här. Men det är ingen fara, säger han.
Liksom för de flesta andra unga fotbollsspelare är den långsiktiga målsättningen en karriär som utlandsproffs och en plats i landslaget. Men just nu är det bara Hammarby som gäller.
– Drömmen vore att avgöra mot Djurgården eller AIK. Mot vilka spelar ingen roll. Det är samma skit, säger urbajaren Björn med ett skratt.
Chansen till seger mot Stockholms-rivalerna tror Björn är stor. Han tror att Hammarby återigen kommer att slåss om guldet.
– Det är klart att Malmö och Djurgården blir tuffa, men vi kommer vara med och slåss där uppe.
Går allt som han önskar gör Björn Runström äntligen debut i den högsta ligan i vår. Men konkurrensen i anfallet är tuff i form av Pablo Piñones-Arce, Mikael Andersson och en till anfallare. Fast för en spelare som konkurrerat med bland annat Guiseppe Signori och Cruz är det inte en orealistiskt dröm.