Mikael Hellström är den enda i Bajens trupp som varit med längre än Börje Lundberg. Bajens materialförvaltare har blivit lika känd som spelarna. Sedan 1993 har han tagit hand om allt från att fylla på vattenflaskor till att hänga fram Christer Fursths röda matchkalsonger.

Tränare kommer och går, bara Börje består. Sedan Börje Lundberg inledde sitt jobb har han fått vara med om sex olika tränare. Det började med Kenta Ohlsson. Sen följde i tur och ordning Tommy Davidsson, Göran Göransson, Rolf Zetterlund, Sören Cratz och Anders Linderoth. Själv tycker han att det har fungerat lika bra med allihopa. Även om han har råkat i dispyter med Sören Cratz några gånger. Vem minns inte Kennedys målgest när han red på Börjes rygg efter ett mål?

– Ja, då skällde han. Han tyckte att Kennedy borde koncentrera sig på spelet istället, berättar Börje.
En viktig del av Börjes jobb är att kontakten med spelare fungerar bra. Själv tycker han inte att det har varit några problem med någon av alla han lärt känna sedan 1993.
– Visst är många speciella, men idrottsfolk är i allmänhet väldigt trevliga.
Att spelare plötsligt försvinner har han vant sig vid även om det kan svida när de som spelat med klubben ett tag försvinner.
– Det är trist men går snabbt över. Fast visst var det extra tungt när såna som Patrik Andersson, Jensa Gustafsson och Peter Berggren försvann.
Av spelarna i dagens trupp märks det tydligt att Börje har en speciell relation till Kennedy.
– Kennedy är rolig, han skämtar mycket med mig. Jag och Kennedy har dessutom fått bra kontakt med Elvis. Vi förstår varandra bra med hjälp av svenska, engelska och gester.

Vad är det som är så roligt med ditt jobb?
– Gemenskapen. Jag kommer hålla på med det här så länge jag tycker det är kul eller så länge Hammarby vill ha kvar mig. Jag är bajare sedan födseln så det är klart att jag trivs med det här jobbet.
Höjdpunkterna är alltid matcherna och även Börje kan tycka att slitet under försäsongen blir jobbigt. Men ibland kan det vara värt allt slit. Som 2001. SM-guldet det året är inte oväntat hans bästa minne från sina år i klubben.
– Framförallt fansens mottagande på Medborgarplatsen. Det var först då man verkligen insåg hur stort det var och hur mycket ett SM-guld i fotboll betyder för fansen, säger Börje.
Börje tror att han kommer att få uppleva fler guldfester innan han drar sig tillbaka och han tror på en bra placering för årets trupp. En trupp som Börje kanske känner bättre än någon annan. Hemsidan ställde därför Börje mot väggen med nio frågor om truppen:

Vem är lagets skämtare?
– Kennedy skämtar mest med mig, men Patrik Andersson var den senaste riktiga skämtaren.
Vem är lugnast/klokast?
– “Sulan” och “Hella”.
Mest tankspridd?
– Allihopa. De är allmänt tankspridda.
Vem kommer alltid sist ut från omklädningsrummet?
– Stark. När han sitter i bussen vet vi att vi kan åka.
Vem är mest skeptisk?
– Egentligen ingen, men Fursth måste alltid ha sina röda kalsonger när det är match.
Gladast?
– Kennedy, Elvis och Max.
Surast?
– Christer Fursth.
Snällast?
– Markstedt, Hella och Stark.
Elakast?
– Ingen kommentar.