Kvällens derby hade det mesta – och slutade alltså 2-2 efter stor dramatik. Bajen gjorde en metodisk första halvlek och hade ledningen efter Fredrik Torsteinbøs delikata och tidiga mål. I andra tog DIF över rejält och kunde utjämna på straff, men inbytte Erik Israelssons distansträff gav ny segervittring. Med tanke på chansfördelningen lär kryss ändå kännas skapligt, med lite mer distans till DIF-kvitteringarna.

Det var alltså ingen höjdarmatch för den nervöst lagde supportern, detta upphaussade retur-arenaderby mot Djurgården. I gengäld innehöll det allt den sturske anhängaren kunde begära av en allsvensk fotbollsmatch. Hammarby ställde åter upp med anfallslånade Jakob Orlov där framme, medan Sæ- Sæ-mittlåset var tillbaka framför Ögmundur Kristinsson. Och målskytten från segern i Falkenberg tackade för kvällens elva-förtroende nästan omgående.

Efter ett helt fantastiskt Bajen-tifo började matchen ändå med några trevande minuter då lagen fått värma upp på nytt efter första inmarschen. Fast bokstavligen ”några”; redan i femte fick Kenneth Høie vittja nätmaskorna efter en lite märklig spelsekvens. Bajen ställde om och Orlov ville förpassa bollen vidare till Torsteinbø, något som såg lönlöst ut när tredje försöket fastnade på Emil Bergström. Men bollen fick den där sortens överskruv som fotbollsspelare sällan kan läsa – något som inte gällde Fredrik. Och chippen över Høie var i sin enkelhet och självklarhet oerhört elegant.

Bättre start kunde de grönvita inte ha fått, men efter att det hela stått och vägt i ytterligare en handfull minuter var Nyasha Mushekwi så nära det bara går en snabb replik i sin avskedsföreställning, när han överraskande cykelsparkade ett inspel i insidan av ”Ömmis” vänsterstolpe. Bollen studsade nästan parallellt med mållinjen till Lars Sætra, som med ett nästan irriterande lugn tog emot och slog upp den på läktaren. Chansen kom visserligen efter visst HIF-momentum och tryck för en tvåa, men det var kortvarigt, och DIF hade genomgående initiativet i afton.

Kvarten in kom ett avbrott på grund av inkastad öl mot linjedomaren från Östermalm-klubbens sittplatspublik, men DIF-övertaget bestod trots timeouten. ”Ömmi” tog ett trängt men fritt Mushekwi-skottläge halvvägs mot paus genom att göra sig stor och få avslutet på benet.

Torsteinbø var en ramträff ifrån att göra ett andra mål halvtimmen in, men det rappa och överraskande skottet från dålig vänstervinkel gick högt upp i Høies första stolpe. Strax därefter replikerade Johnson då han snodde bollen efter ett missförstånd i den grönvita anfallsuppbyggnaden och satte av med sikte på ett liknande solomål som det avgörande mot Häcken häromveckan, men hade oturen att hamna i löpduell med Stefan Batan, som hade helt nödvändig koll på den snabbe liberianen och vann närkampen. Batan, en annan förändring jämfört med senaste Bajen-uppställningen, räddade med sin snabbhet och envetenhet upp flera situationer där Johnson förde boll efter blåblå bollvinster.

De sex tilläggsminuterna blev händelserika. Orlov agerade kallt efter att Birkir liksom mot Elfsborg tagit sig ända in i offensivt straffområde, men Høie läste avslutet och fick bollen vid sidan av målet. Och i planens andra ände hade Djurgården en saftig dubbelchans direkt därpå. Johnson tog skott i fritt läge rakt på ”Ömmi”, och minuten därpå rann Mrabti igenom till ett rent skottläge från vänster och nära håll, där han försökte placera in bollen vid Kristinssons högra stolprot… men missade med någon decimeter. Bajen grejade en högerhörna där Haglund som flera gånger tidigare nådde högst, men han fick se sin nick räddas just framför mållinjen vid bortre gaveln.

De grönvita presterade en rätt så metodisk första halvlek, även om DIF-stolpträffen givetvis var vassare än det var nära att Bajen skulle ha kommit ur den med en tvåmålsledning. Och trots att blåränderna obehagligt ofta hittade ytor framför Hammarbys backlinje, hade Persson och Philip Haglund generellt bra uppsikt. Samtidigt stod Kennedy Bakircioglu, utan att glänsa som i cupmatchen mot AIK, för lite de av takterna då han kyligt höll i bollen och fördelade den vidare. Det hade kunnat stå lite vad som inför andra, men orättvist kändes det ändå inte med 1-0-favör.

DIF öppnade andra halvlek med beslutsamma crossbollar och ett rejält om än lite oskarpt tryck, och satte Ögmundur i hårt arbete. Framför allt var det Johnson som hotade. Först med ett närskott, och därefter i ett jätteomställningsläge där Batan åter redde ut det hela – men i andraläget ställde ”Ömmi” till det för sig med en väl snabb speligångsättning som fastnade högt upp på egen planhalva och Johnson var en halvdan förstatouch från nytt friläge. Alexander Faltsetas testade från håll, Mushekwi på halvvolley, och när DIF-spelarna eldade på sin publik var känslan att detta inte skulle hålla. Och mer än fem raka halvlekar utan insläppt mål blev det inte – i 57:e föll Johnson och Mushekwi båda som furor i boxen och beslutet blev straff mot Batan. Fram stegade Jesper Arvidsson, med ett skott invid stolproten som ”Ömmi” var chanslös på trots att han gått åt rätt håll.

Samtidigt byttes Erik Israelsson in, och den huvudstarke smålänningen var en handbollsräddning av Høie I nästa anfall ifrån ett riktigt dröminhopp. Tätt därefter rann Torsteinbø igenom till höger i straffområdet och de flesta trodde nog att han med det kyliga målet i ryggen skulle näta på nytt, men ett rätt hafsigt skott gick utanför första stolpen. Två riktigt heta lägen, men framgent handlade det mest om DIF, som också var snabba med att hämta 1-1-bollen ur nät och visa omgivningen att det var tre poäng som gällde.

Chansmässigt bedarrade ändå stormen, och Israelsson skulle hitta rätt, via en kombination av fint chansskott utifrån och riktig groda av DIF-keepern. Efter att ha fått tag i bollen centralt drev Erik upp den, och drog till. Kanske var det en sådan där äcklig träff? In gick den hur som helst, och firandet med Bajen-publiken gick så vilt till att det blev en varning.

Erik Israelsson signalerar för derbybaljan (Bildbyrån)

Men inte heller denna ledning skulle hålla. Med knappa kvarten kvar fick Mushekwi avsluta sin lånesejour i Djurgården med ett tolfte allsvenskt mål, en kraftfull hög nick på Björkströms inlägg från höger, utan chans för ”Ömmi”. Trots två tappade ledningar är eftersmaken ändå inte alltför sur. DIF hade chanser att avgöra – i synnerhet i 84:e, då Ögmundur parerade Mushekwis närskott, och inbytte Östersund-sydkoreanen Seon-Min Moon i nästa moment ville ha ytterligare en straff. Minuten därpå fick Djurgården också ett drömfrisparksläge till skänk, vilket dock slarvades bort av Karlström. Efter denna andra halvlek får det vara tillräckligt att ha varit med och haka av DIF från allt vad guldstrid heter, samtidigt som varje erövrad poäng ju är viktig i Hammarbys tabellregioner.

Redan nu på fredag har de grönvita chansen att få utlopp för den irritation över tappade derbyledningar som ändå lär finnas där (utom för Birkir och Erik då, som missar matchen efter kvällens gula kort). Då kommer Kalmar FF på besök, till ett 100-årsfirande Bajen som har få biljetter kvar till slutsålt. Här skaffar du din plåt!

Derbyt i siffror:

Frisparkar 8-5
Hörnor 3-11
Offside 3-5
Gula 1-3
Innehav 66-34
Avslut 13-8
På mål 9-6
I ram 1-1
Publik 27 428

Ytterligare matchfakta finns här.

(Foto: Bildbyrån)