Hammarby tog tre lika programenliga som efterlängtade poäng mot Gefle, som ihop med Falkenberg ser allt mer avsågat ut. En sprudlande första halvlek gav 2-0 genom Erik Israelsson och Alex, och Bajen hade trots en sämre andra hälft kontroll på det hela – innan 2-1 kom från ingenstans och Johan Persson sekunder senare fick syna det röda kortet. Nu blir det till att slipa på skärpan under EM-uppehållet.

Det var nästan för mycket feelgood inför Hammarbys hemmamatch mot förra decenniets spöke Gefle, för att man skulle känna sig riktigt lugn. Klubben hade bjudit in spelarnas mammor för inmarsch mors dag till ära, och hela 22 215 fanns på plats för mötet mellan tabellens fjortonde och femtonde gäng – i strålande sommarskrud. Nu skulle Bajen skaffa sig luckan nedåt inför EM-uppehållet, och det gick vägen, efter en insats som i stora drag pendlade mellan underhållande och övertygande (första halvlek) och nonchalant (sista halvtimmen).

Kennedy Bakircioglu var tillbaka i startelvan, som innermittfältare bredvid Johan Persson, och inledde med ett par beslutsamma bollvinster på innermittfältet som inte stod ”Sheriffen” efter i tajming. Åter från start var även Fredrik Torsteinbø, och då matchbilden snabbt var handbollsliknande ordnade Bajen ett par tidiga hörnor. På de två första överraskade de grönvita med att cirkla runt i straffområdet som en konstsimmande bisvärm, och det var inte långt borta att Melker Hallberg fick utdelning med en nick. Resulterade gjorde däremot den tredje. Upprinnelsen var en snabb igångsättning av Ögmundur Kristinsson, en vunnen nickduell av Erik Israelsson och en påpasslig Arnór Smárason-skarv mot Hallberg – som alltså styrdes över kortlinjen. Emil Hedvall fick bara en halvknuten näve på lyftningen från vänster, och vem drogs bollen till vid bortre stolpen? Erik ”Magneten” Israelsson, förstås. Ett tidigt mål kändes viktigt på förhand och redan i 13:e ett faktum.

Fler än vanligt tog också tydligt ansvar för det kollektiva presspelet, där Erik och Melker dirigerade med yviga gester och gastade så det hördes ända upp på övre etage, och Hammarby slog inte av på takten överhuvudtaget efter 1-0. Gefle såg ut som ett lika givet nedstigningsgäng på planen som i tabellen, och fick inte mer uträttat på hela halvleken än en inläggsfrispark där varken Lars Sætra eller Richard Magyar stod och semestersåsade i mittförsvaret.

Alex var desto närmre utökad ledning då Hedvall var tiondelens sekund före på inspel från såväl Birkir Már Sævarsson som Fredrik Torsteinbø, och brasseanfallaren skulle hitta mer än rätt så småningom. Men dessförinnan hade Kennedy även han bud på 2-0. Hallberg gjordes ner av Gefle-ikonen Jonas Lantto halvmetern utanför straffområdet, och en petning – som var lurig då beröringen inte fick bollen att rulla i spel, och Kennedy drog till förbi en ställd mur, men tätt över bortre krysset. Och i 39:e showade alltså Alex med ett nummer värdigt Skandinaviens största fotbollsscen – helt solo. Bolltransporten från mittplan mot ett sedvanligt kompakt Gefle var väl sin sak, men kroppsfinten förbi mittbackarna av hög kaliber, och avslutet i typiskt ”så mycket tid att han hinner tänka för mycket”-läge hur kyligt som helst. Hallberg testade sedan Hedvall med en fin distansprojektil innan Kennedy höll på att överlista keepern med en frispark från 35 meter, och vibbarna var minst sagt positiva till vilan.

Andra halvlek var långt ifrån lika rolig att beskåda, även om första kvarten lovade gott. Sju minuter in forsade Melker fram och serverade Alex ett nytt friläge, men den här gången gick avslutet lite slarvigt utanför. Gefle spelade i sedvanligt mörkmörkblått bortaställ, och det var uppenbarligen ett nattsvart läge som Roger Sandbergs mannar behövde för att kunna släppa tyglarna och spela mer avslappnat. Nu ledde det ingen vidare vart, vare sig när bortalagets bäste lirare Johan Bertilsson försökte med en halvvolley då en trängd ”Ömmi” boxat eller när han måttade från distans med fri sikt, men kanske gav kvartschanserna lite råg i ryggen. För hemmabytena, som med halvtimmen kvar sammanföll med den tilltagande nonchalansen, handlade det nog inte så mycket om. Philip Haglund tog plats på mitten medan Bakircioglu övertog Hallbergs kant, och kom omgående perfekt tajmat in i en handfull brutna GIF-passningar på mittplan. Och särskilt mycket att jobba med fick inte Rômulo, som istället sånär skapade ett friläge åt sig själv när Anders Bååth drällde som siste man.

Ghananska anfallslånet Abdul Basit Adam byttes in hos gästerna och tilläts med en gång nicka helt ostört i boxen på Lanttos inlägg, men utan att få kraft i avslutet, och Israelsson var närmre 3-0 med pannan på en utsökt Kennedy-lyftning men ändå en halvmeter ifrån. Likväl skulle det bli dramatiskt mot slutet. Hyfsat onödigt då Gefle inte alls förmått skapa tryck i sina försök att forcera, och med facit i hand mest trist för Kristinsson som inte fick hålla nollan heller i sin sista Bajen-match innan EM. Efter flipper framför keepern kunde Bertilsson knoppa dit 2-1, och efter ett bolltapp kort efter HIF-avsparken kom Persson helt fel in i en tackling – rött kort. Stirrigt på läktarplats och lätt kaotiskt också på planen, men Gefle kunde inte glädja den tappra klacken mer än med lagets första mål på 499 minuter. Bajens seger var ändå helt välförtjänt och i underkant, och glappet nedåt är nu behagligare åtta pinnar över uppehållet.

HIF-GIF 2-1 (2-0):
Bollinnehav i.u.
Tilldömda frisparkar 15-13 (8-8)
Hörnor 3-3 (3-2)
Offsidelöpningar 2-0 (1-0)
Gult kort 1-0 (1-0)
Rött kort 1-0 (0-0)
Avslut 11-2 (9-0)
På mål 6-2* (5-0)
Publik 22 215

Nästa allsvenska match spelar Bajen borta mot dagens andra glädjeämne, BK Häcken, lördagen den 9 juli. Om du tänkt åka tåg och ta helg på Backaplan är det läge att boka kvickt – banarbeten efter Skövde innebär få avgångar från Stockholm. Trepoängsläge är det också i nästa hemmamatch, då Gefles jumbokompis Falkenberg kommer till Bajenland. Datumet, den 17 juli, är dock preliminärt och vi väntar fortfarande på definitivt besked där.

(Foto: Bildbyrån)